Foto: Mikaela Hammarström

Jag kliver rakt in på Kungliga operan för att ha en intervju med självaste singer-songwritern Rufus Wainwright. Idag vill jag lära känna honom, höra lite mer om bakgrunden till hans första opera Prima Donna, men även få en inblick i hans framtidsplaner.

Jag kommer in i ett rum, där sitter han. Vi hälsar på varandra och jag känner genast lugnet i rummet. Vi har 15 minuter på oss, så det är lika bra att sätta igång.

Två scener, en kväll

Den 11 oktober, var det nypremiär för hans opera Prima Donna. Och som om inte det vore nog, efter föreställningen ger Rufus även en konsert, helt avskalad, bara han, rösten, pianot och gitarren. Han berättar att han aldrig tidigare haft konsert samma kväll som en premiär, men oroar sig inte det minsta, han tänker njuta av varje sekund.

Jag nämner att det säkert finns folk i publiken som aldrig sett en opera förut, och frågar om Prima Donna passar som en första upplevelse.

– Absolut, säger han, även om den är på franska.

Hans råd är enkelt:

– Luta dig tillbaka, ta in allt visuellt och musikaliskt. Men vill man förbereda sig kan man läsa historien i förväg.

Vi pratar vidare om hans musik och framtidsplaner. Han är sugen på att fortsätta med pop, men drömmer också om att skriva en ny opera, kanske en komedi nästa gång.

Många hattar, en Rufus

Den här mannen har många järn i elden. Hur många är egentligen både singer-songwriter och operakompositör? Inte många. Jag ställer honom några frågor om just det.

”You’re a man of many hats – opera composer, producer, songwriter, father, pop artist. Do you pick them depending on the outfit of the day, or do you wear them all at once?”

Han skrattar och säger att han redan har för många hattar hemma, och försöker hålla sig till en åt gången, om möjligt, annars blir det för mycket. En ny hatt? Nej, han tror inte att han orkar en till, men funderar ändå en stund och jag kan se att han får massa tankar i huvudet.

Innan vi rundar av hinner vi prata kort om hans kommande album med egenskrivna låtar, till skillnad från tidigare som till stor del bestått av covers. Producentens namn håller han hemlig, vilket bara gör mig ännu mer nyfiken.

Jag vill också veta vilken opera som ligger honom närmast hjärtat. Han blir tyst en stund, men säger sedan:

– Puccinis Madama Butterfly.

Han tillägger att han egentligen inte borde tycka om den, eftersom den är kritiserad för sina stereotypa bilder av Asien och kvinnlighet. Något som i dag anses problematiskt. Samtidigt är det ju en av världens mest spelade operor, känd för sin musikaliska intensitet och tragiska kärlekshistoria.

Foto: Mikaela Hammarström

På plats för Prima Donna

Jag är på plats i operahuset i Stockholm för se operan Prima Donna, skriven av Rufus Wainwright.

Känner jag mig som Julia Roberts i Pretty Woman? Nej, jag är Pretty Solo. Men det är helt okej att gå på opera själv.

Eftersom jag genom min intervju med Rufus fått veta mer om vad som ligger bakom verket, ser jag också mer av hans livsresa i Prima Donna. Operan är en romantisk och tragisk historia med små stunder av komisk timing, och man kan ibland höra skratt ute i salongen. Annars får vi följa en operadiva som är sorgsen och orolig över sin comeback. Hon förälskar sig i en journalist, för att sedan tvingas möta hans fästmö. Allt detta utspelar sig i hennes vardagsrum, tänkt att spegla Paris under tidigt 1970-tal.

När vi pratade om verket under intervjun berättade Rufus också att melodier alltid varit hans starka sida, medan texterna kan vara svårare. Därför skrev han libretton till Prima Donna tillsammans med den franske dramatikern Bernadette Colombine, som hjälpte honom att få fram just text.

Régine Saint Laurent (operadivan) spelas av sopranen Elin Rombo. I handlingen förlorar hennes rollfigur rösten,  men i salongen är det snarare publiken som tappar andan. Rombo känns helt självklar i sin roll och blir snabbt en favorit.

Att sångerskan förlorar rösten blir en symbol för Rufus mamma, som gick bort i cancer. Betjänternas omsorg om divan blir en spegling av samma berättelse. Wainwright berättade att hon hann se verket innan hon somnade in, vilket för honom var viktigt, då hon var en inspiration till hans första opera.

Kvällens stjärna heter Pauline Texier

För mig stjäl Pauline Texier föreställningen i rollen som Marie. Hennes röst kan få vem som helst att falla för opera, även en nybörjare som jag. André Letourneur (journalisten) och Philippe (butlern) ger också liv åt sina roller, och tar oss med rakt in i Régines vardagsrum där hela föreställningen äger rum.

När jag ser scenerna mellan primadonnan och journalisten skrattar jag för mig själv. Varför? Jo, under min intervju med Rufus frågade jag skämtsamt: ”Är det vanligt att artister blir förälskade i journalister? Och har det hänt dig?” Han skrattade, svarade ja, och följde sedan upp med en liten novell om händelsen. Vilket visade hans skämtsamma och samtidigt väldigt jordnära sida.

Är en opera på franska din perfekta första dejt med genren?

Jag tycker ändå att Rufus fick ut det han ville säga på ett fint sätt. Jag frågade honom om det finns en ”första perfekt opera” för alla, och om Prima Donna kan vara just det. Han blev tyst en stund, och svarade sen att hans opera absolut kan vara någons första möte med konstformen.  Nu efter att jag har sett den, håller jag kanske inte riktigt med. 

Man bör nog ha besökt en opera tidigare innan man ger sig på Rufus verk. Prima Donna är en nyskriven opera utan ”klassiker-greppet” som Carmen eller La Bohème, som lyfts fram som de mest ”nybörjarvänliga” operorna. Här finns inga välbekanta melodier att luta sig mot. Den kräver lite mer vana, både för att ta in symboliken och för att riktigt uppskatta musiken. Lite bakgrund till historien gör också att man lättare kommer in i verket.

Efteråt pratar jag både med personal och besökare som har mycket att säga om kvällens uppsättning. Några i personalen tycker att verket är svårt, inte riktigt lever upp till vad en opera ”ska vara”, och att musiken ibland tar över så att rösterna hamnar i skymundan. En av besökarna har däremot en annan känsla och ger operan 8 av 10 i betyg.

Detta är Rufus första opera, och hatten av till honom för att han vågat ge sig på något så stort. Att skriva opera är knappast det enklaste man kan göra.

Så frågan är: blir Prima Donna din första opera? Nu kan du historien bakom, och Wainwright har du fått lära känna lite närmare. Vågar du nu ta steget in i operavärlden?