Bildcollage med en dator från 90-talet med en stor smiley på skärmen. I bakgrunden syns en internetfönster av äldre modell.

Bilder i collage: Istock, Anton Svensson. Porträtt i artikel: Privat, Kristina Alexanderson

Istället för frihet och gemenskap fick vi AI-sörja och hatalgoritmer. Samtidigt som allt fler loggar ut kliver en man fram med en idé om hur internet kan räddas.

Publicerad 20-10-2025

Dela

Första gången Kyle Drake kopplade upp sig på internet besökte han en helt textbaserad hemsida medan telefonmodemet skorrade monotont i bakgrunden. Långsamt, och rad för rad, ritades texten upp på den flimrande datorskärmen. Trots den sega uppkopplingen och torftiga hemsidan förstod Kyle att ingenting någonsin skulle bli detsamma igen. I det kalla, bleka skenet såg han ett nytt kapitel skrivas in i historieböckerna. I HTML.

»Webben jag växte upp med var en kreativ, udda och decentraliserad plats«, skriver han i ett mejl. »Människor byggde personliga hemsidor för att dela sina intressen, sin konst och sina idéer. Att skapa sin egen webbplats var ett sätt att förverkliga sig själv.«

Den digitala tillvaro Kyle minns från 1990-talet var trög, svårnavigerad och allmänt spretig. Ingen hemsida var den andra lik, även om det fanns vissa återkommande estetiska inslag – så som lågupplösta gif-animationer på dansande bebisar, tveksamma typografiska val och oigenkännliga midi-versioner av Britney Spears- och Limp Bizkit-hits som startades automatiskt. Han älskade det förbehållslöst.

Från första stund förstod Kyle att han ville vara med och bygga detta internet. Några år senare insåg han att han snarare behövde rädda det.

 

1986 formulerade teknikhistorikern Melvin Kranzberg de sex principerna om hur teknik påverkar vårt samhälle.

Fortsätt läsa
– gratis första månaden

Därefter 49:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerades 20-10-2025. Artikeln är skriven av Jimmy Håkansson.