unsaveSpara
expand-left
helskärm
Både utrikesministern och en hög chef på UD hävdar att ingen av de fängslade svenskarna i Israel berättade något om misshandeln, då ambassadpersonal kom på besök.
Det är en lögn, enligt flera flottiljdeltagare som Aftonbladet talat med.
– Jag visade alla mina blåmärken och skador, säger Lotta Eliason, en av aktivisterna.
Greta Thunberg och andra svenskar som fängslades i Israel vittnar om slag och sparkar, att de inte fick rent vatten, att de blev satta i trånga burar i timmar och hotade med att de skulle gasas.
De uppger att de berättade om misshandeln för svensk ambassadpersonal som besökte fängelset – men att de inte fick någon hjälp, och att allvaret tonades ned av UD i kommunikationen med deras anhöriga.
Aftonbladets granskning av den svenska regeringens och UD:s agerande, och intervju med svenskarna som fängslades, har spritts över hela världen, från Indien och Mellanöstern till Spanien och Storbritannien.
expand-left
helskärm
Under torsdagen sade Svante Liljegren, departementsråd på UD, till SVT:
– Om det nu är så att man har blivit slagen, misshandlad, med mera, då borde man också ha påtalat det för den personal som besökte de här svenskarna i fängelset. Det har man inte gjort.
Budskapet upprepades av utrikesminister Maria Malmer Stenergard i TV4 under söndagen.
– Man kan ju tycka, om man då har blivit utsatt för våld, att man skulle ta upp det i samtal med vår personal på plats, men det har man inte gjort.
”Nära att de vred axeln ur led”
Det får deltagare i flottiljen att reagera starkt.
– Det är ren lögn, säger Vincent Storm.
Han beskriver exempelvis hur han berättat för UD-personal om svår smärta efter att fängelsevakter misshandlat honom.
– Det var nära att de vred min axel ur led.
expand-left
helskärm
Detta framförde UD senare till hans sambo i ett mejl som Aftonbladet tagit del av: Vincent Storm ”klagade över smärta i axeln”.
– Jag ser det som mycket allvarligt att man ljuger om att vi inte framfört hur vi blev behandlade. Att de smutskastar oss medborgare ser jag som ett allvarligt hot mot demokratin.
En annan som menar att ministern och UD-toppen talar osanning är Lotta Eliason.
”Bad dem känna”
Aftonbladet träffar henne hemma i Göteborg, och får känna på en bula som hon har ovanför handleden. Den är kvar, fastän den enligt henne uppstod för snart tre veckor sedan, i hamnen Ashdod dit svenskarnas båt förts av israelisk militär.
– De sade att de inte kunde fota skadorna, men jag bad dem att känna och att titta noga på alla blåmärken jag hade, som jag visade dem på min rygg, på armarna och på vaden. Så att de skulle ha sett dem och att ingen skulle kunna hävda att vi ljög.
expand-left
helskärm
Aftonbladet får även se foton som en läkare tagit strax efter att de landat på Arlanda den 7 oktober. Blåmärken på ena vaden och på överarmarna.
Hur gick det till när hon fick sina skador?
Lotte berättar hur de uppkom under den över sex timmar långa scenen i hamnen i Ashdod, som fyra andra beskrivit för Aftonbladet, inklusive Greta Thunberg.
Ansiktet i asfalten
Greta tvingades ligga på knä med en israelisk flagga vid ansiktet och bli misshandlad. För att visa sitt stöd för Greta skrek Lotta Eliason vid ett tillfälle: “Vi står med dig, Greta”, berättar hon.
– Jag kunde inte hålla mig när jag såg att de släpade förbi Greta igen. Jag kunde bara inte se på. Hon var ju hela tiden separerad från alla andra och de paraderade med henne för att statuera exempel. Då blir en av soldaterna, som redan har hotat mig, vansinnig.
Enligt Lotta Eliason och flera vittnen slängdes hon då ned på marken.
– De slår ned mig i marken med bröstet och ansiktet framåt, trycker ner mitt ansikte i asfalten, sliter mina axlar och armar bakåt och sätter handfängsel på mig, i metall. Jag känner att jag har typ tre pers på mig. En håller fast i mina ben, medan de andra trycker upp händerna jättemycket mot skuldrorna.
expand-left
helskärm
Andra vittnen beskriver hur det ser ut som att vakterna “gjorde jujutsu” med Lotta, och att de aldrig sett hennes ansikte så förvridet. Att det även såg ut som att hon måste ha brutit axeln.
– Armarna var i en så pass onaturlig position, berättar Lotta Eliason. Och när de sedan lyfte upp mig från marken så lyfte de mig inte under armarna utan i händerna, när dom fortfarande var bakbundna med handfängsel och sen släpade de iväg mig och slängde ned mig på en bänk för att ta ifrån mig mina tillhörigheter.
”Strök med metall längs innanlåren”
Därefter togs hon, berättar hon, till ett rum där två kvinnliga soldater skulle visitera henne och även inspektera hennes underliv.
– De förnedrade mig hela tiden, pekade på olika kroppsdelar och skrattade och sade saker på hebreiska. Och så trycker de upp mig mot väggen och sparkar mina fötter åt sidan så att mina ben ska säras. Och så tar de något i metall och stryker det längs med innanlåren – som ett slags hot – medan de skrattar, sedan tar dom med händerna på min vagina.
expand-left
helskärm
Efter det får hon vända sig och bli undersökt framifrån.
– De fortsätter att sära på benen så mycket som möjligt. Armarna ska vara ovanför huvudet mot väggen. Och här tar en av dem ett stryptag på mig samtidigt som de känner på mig.
Efter det slängde de, trots hennes protester, Lotta Eliasons medicin, beskriver hon.
– Det är en daglig medicin som är livsnödvändig för mig.
Lotta Eliason berättar om flera scener och sammanfattar:
– Man blev fysiskt och psykiskt misshandlad, och även sexuellt trakasserad.
Enligt Lotta Eliasson tog hon av sig sin t-shirt, trots att ambassadpersonalen menade att hon inte behövde göra det, för att visa upp blåmärkena.
– Jag sa rakt ut: ”Ni måste titta! Känn här!”, för att ingen i efterhand skulle kunna hävda att de inte visste.
expand-left
helskärm
Trots detta rapporterades enbart ”synliga skador på handlederna efter att ha burit handfängsel” i ett mejl till Lottas familj som Aftonbladet tagit del av.
– Det är en gravt förringande och felaktig beskrivning av misshandeln. Vi berättade i detalj om det vi utsattes för. Vi uttryckte tydligt att detta måste rapporteras vidare – till våra anhöriga, till regeringen, och till media – för att skapa politiskt och diplomatiskt tryck mot Israel. Det var vår enda chans att få våra röster hörda.
”Är att vara medskyldig”
Enligt Lotta Eliason är det här inte att betrakta som ett administrativt misstag.
– Att både utrikesministern och ett departementsråd på UD till och med ljuger och säger att vi inte berättade om övergreppen är att vara medskyldig till vad vi utsattes för. Sveriges tystnad, passivitet och ovilja att agera i detta fall har raserat landets trovärdighet i frågor om mänskliga rättigheter.
expand-left
helskärm
Läkaren Agmall Sarwari är expert och har skrivit Region Stockholms vårdprogram för tortyröverlevare. Han träffade åtta av flottiljdeltagarna samma dag som de landade på Arlanda. Där dokumenterade han deras skador och vittnesmål om vad de varit med om.
”Mycket trovärdiga”
Därefter har han träffat dem en och en på sin vårdcentral för enskilda samtal.
– De är alla mycket trovärdiga och samstämmiga. De hematom (blåmärken, reds anm) och skador som de uppvisar stärker också deras berättelser om vad de varit med om, säger han.
– Alla har också berättat för mig att de berättat för UD-personalen om vad de varit med om.
I sin intervju med SVT uppgav departmentsrådet Svante Liljegren också att myndigheten vill undersöka vad som hände i fängelset.
expand-left
helskärm
Aftonbladet har varit i kontakt med Greta Thunberg och ytterligare tre svenskar som satt fängslade. Ingen av dem hade på söndagen blivit kontaktad, varken av någon från regeringen eller från UD sedan de kom hem den 7 oktober.
I en intervju med TV4 uppger utrikesminister Maria Malmer Stenergard under söndagen att ambassadspersonalen nekades att ta in vatten och energi-bars till fängelset och att ”det var i princip samma för alla länder som var på plats”. Men till Aftonbladet vittnar flera av flottiljdeltagarna att medborgare från såväl Frankrike, Polen som Grekland fick vatten och mat under sina konsulära besök vid fängelset. Aftonbladet har fått ta del av uppgifter från den grekiska flottiljdelegationen: ”Vi fick vatten och kex av grekiska ambassaden”
Aftonbladet har sedan den 10 oktober nekats intervju med utrikesministern och personal på UD. I stället mejlar UD:s presstjänst att förhållandena vid besöken vid fängelset var besvärliga, att svensk UD-personal var bland de första på plats och att man försökte ta med vatten.
”Ambassadpersonal tog också med sig mat, vätskeersättning och vatten […]. Fängelsepersonalen tillät inte att dessa förnödenheter togs in, och den svenska personalen tvingades – under protest – att lämna ifrån sig dem för att överhuvudtaget släppas in. Bedömningen är att det stöd som den svenska personalen gav i fängelset motsvarade det andra länder gav sina medborgare.”
Har UD tagit kontakt med de fängslade efter att de kom hem och utrett vad de blivit utsatta för?
”Utrikesdepartementet har inte sökt kontakt med de frihetsberövade efter hemkomsten då det inte längre handlar om konsulärt stöd.”
Aftonbladet söker utrikesministern och Svante Liljegren om de nya vittnesuppgifterna.
FAKTASå svarar UD
I ett mejl till Aftonbladet skriver Utrikesdepartementet den 18 oktober:
”Som utrikesministern och UD framhållit tas uppgifter om förnedrande och kränkande behandling av de svenska medborgarna på mycket stort allvar.
Ambassaden Tel Aviv gjorde en omfattande konsulär insats i samband med Global Sumud Flotilla, med tillrest förstärkning från UD. På plats arbetade fem personer heltid med insatsen mellan den 1–6 oktober. Personal från ambassaden och tillrest UD-personal reste till K’tziot-fängelset så snart det var möjligt. Sverige var ett av de länder som först fick träffa sina medborgare, och ett av få länder som såg till att få träffa sina medborgare vid tre tillfällen.
Besöken under frihetsberövandet var viktiga tillfällen för att fånga upp eventuella särskilda behov hos de svenska medborgarna. Förhållandena vid besöken var besvärliga och tillträdena till medborgarna korta. Längre avskilda samtal med varje individ var inte möjligt. Vid första besöket avbröts tillträdet abrupt. Personal stannade kvar för att insistera på nytt tillträde, vilket till sist tilläts i ytterligare ett kort möte.
Den svenska personalen var vid det första besöket en av de första att anlända och bland de sista att lämna fängelset, efter nio timmar på plats. Ingen av de utländska diplomater som besökte fängelset fick ta med sig mobiltelefoner in. Ambassadpersonalen var tvungen att lämna fängelset när den anmodades att göra så av israeliska myndigheter.
Svenskarna uppgav vid det första besöket (den 3 oktober), att det rådde brist på mat och rent vatten. Dessa omständigheter följdes omedelbart upp med israeliska myndigheter både under och efter fängelsebesöket. Ambassadpersonal tog också med sig mat, vätskeersättning och vatten vid andra besöket (den 5 oktober). Fängelsepersonalen tillät inte att dessa förnödenheter togs in, och den svenska personalen tvingades – under protest – att lämna ifrån sig dem för att överhuvudtaget släppas in. Bedömningen är att det stöd som den svenska personalen gav i fängelset motsvarade det andra länder gav sina medborgare.
Redan före gripandet hade Sverige vid upprepade tillfällen framfört till Israel vikten av att svenskarnas säkerhet och konsulära rättigheter respekteras. Under hela frihetsberövandet påtalades detta igen
angående enskilda frihetsberövades behov.
Utrikesdepartementet har inte sökt kontakt med de frihetsberövade efter hemkomsten då det inte längre handlar om konsulärt stöd, men välkomnar kontakt om en sådan önskan finns.”
Läs mer