Hur ska ett förbud för sociala medier fungera i praktiken?

Socialminister Jakob Forssmed vill utreda en åldersgräns för sociala medier. ”Att skydda barn från både skadligt innehåll och skadlig användning av sociala medier är en av regeringens viktigaste prioriteringar för att stärka barns och ungas hälsa”, säger Forssmed, och listar tre åtgärder. Regeringen har bett sina myndigheter sammanställa kunskap och ta fram rekommendationer för skärmanvändning, de vill göra hela grundskolan mobilfri, och alltså utreda åldersgränsen för sociala medier.

I övrigt verkar regeringen anse att verktygslådan är tom.

Det är mycket problematiskt.

Inte minst för att det skarpaste förslaget – ett förbud mot yngre barns användning av sociala medier – är så orealistiskt.

Regeringen gillar ju att dra in bidrag?

Det är svårt att föreställa sig hur en åldersgräns ska fungera i praktiken. Ska alla sociala medier kräva inloggning med bank-id? Det kan finnas fördelar med ett sådant förslag – att rensa våra flöden från anonyma trollkonton är det mest uppenbara – men vi medborgare skulle knappast vara beredda att betala med vår integritet.

Eller så tänker sig Jakob Forssmed att riksdagen ska nöja sig med att lagstifta om en åldersgräns, och att det är föräldrarna som ska upprätthålla den. De som inte tar sitt föräldraansvar kanske kan straffas med indraget barnbidrag om deras unge ertappas på TikTok innan 13-årsdagen? Den här regeringen gillar ju föräldraansvar. Och att dra in bidrag.

Det som är mest problematiskt med förslaget är dock ett annat: techbolagen kommer undan. Anledningen till att vi behöver en åldersgräns är ju att de som utvecklar algoritmerna som styr våra sociala medier blir allt skickligare på att manipulera oss: göra oss beroende av att scrolla i ändlösa timmar, hetsa oss att konsumera.

Det är de köphetsande, kroppshetsande, beroendeframkallande algoritmerna som är problemet. Och de som tjänar pengar på dem. Inte oansvariga föräldrar.

Vanligt med otillåten reklam

Det är oerhört svårt för föräldrar att ensamma stå upp mot techbolagens allt mer sofistikerade metoder. Det har länge varit känt att techjättarnas utvecklare gör allt de kan för att ge sina egna barn en skärmfri barndom. De vet ju precis hur effektiv koden de knackar är. En av de populäraste skolorna i Silicon Valley är en Waldorfskola som använder kritor och griffeltavla. Och även om en åldersgräns skulle hålla de allra yngsta utom räckhåll, ska vi acceptera att 13-åringar utsätts för vad skit som helst?

Jakob Forssmeds ansvar är att lägga ansvaret där det hör hemma: hos techbolagen. Till exempel genom att införa ett system med ansvarig utgivare, ett förslag som German Bender har lyft. Inte för innehållet, det bör regleras inom ramen för yttrandefriheten, men för algoritmerna som sprider innehållet.

Folkhälsomyndigheten har på regeringens uppdrag skickat ut en broschyr med rekommendationer om barns och ungas skärmanvändning. Folkhälsomyndigheten upplyser oss om att ”en del sprider ouppnåeliga ideal om hur man ska se ut, vad man ska göra på semestern och vilka saker man ska ha. Det är vanligt med reklam och uppmaningar till köp, trots att det inte är tillåtet.” Jasså jaha, det har vi inte märkt? Det är mer än lovligt slappt av regeringen att nöja sig med att skicka ut en broschyr – det som krävs är verksamma förbud mot köptriggers och reklam riktad mot barn.

Folkhälsomyndighetens råd är att föräldrar ska ”diskutera vad det innebär att vara en schysst användare och hur man kan bidra till en positiv gemenskap på nätet, exempelvis genom att tänka på sin ton och sitt språkbruk”. Det borde regeringen diskutera med techjättarna istället.

Lisa Pelling