Du är i år ordförande för Augustprisets fackboksjury, vad är svårast respektive roligast med jobbet?

– Det roligaste är att man som juryledamot tar del av så stora mängder uppdaterad kunskap, också inom fält man annars inte sökt sig till. Det svåraste är att välja.

Vad kan facklitteraturen bidra med som andra medier inte kan?

– Fördjupning, sammanhang och en inbjudan till egen reflektion. Det sistnämnda är inte bild- och ljudmedier riktigt lika bra på.

Vad utmärker en riktigt bra fackbok?

– Att den belyser en frågeställning på ett vis som fördjupar och breddar läsarens kunskap. Att den är skriven med tydlig berättarröst och riktning.

Ser du några särskilda trender inom fackbokslitteraturen idag? 

– Många journalister återanvänder material som hanterats av till exempel SVT eller Sveriges Radio. Att skriva en bok är förstås ett sätt att göra kunskapen mer beständig. Det är också allt vanligare att fackboksförfattare använder sig av språk och anslag som gränsar till skönlitteratur.

Varför går utvecklingen åt det hållet tror du, och är det positivt eller problematiskt?

 – Alla böcker, inte minst fackböcker, konkurrerar ju om publikens allt mer splittrade uppmärksamhet. En fackboksförfattare som använder skönlitterära grepp kan fängsla och hålla kvar också den som inte visste sig vara intresserad av ämnet. 

– Skönlitterära anslag fungerar också bra i ljudboksformatet. Men det kräver förstås att författaren kan hålla isär sin research och sin eventuella vidarediktning eller spekulation på ett för läsaren tydligt vis. I annat fall bör det kodas som skönlitteratur.

Många fackböcker idag börjar som poddar, artiklar eller föreläsningar, håller boken på att bli ett sekundärt format och hur ser du på fackbokens ställning överlag 2025?

– Ibland tycks fackboken verkligen vara ett sekundärt format, ett sorts återanvändande av det redan exponerade. Samtidigt förmår ju boken hålla kvar kunskapen över tid, på ett vis som poddar, TV-serier inte kan eftersom mediehastigheten är så brutalt hög idag.

Juryernas uppdrag är att nominera sex titlar i respektive kategori. Varje år brukar det anmälas mellan 150 och 200 böcker i varje kategori. Juryerna läser och bedömer alla inskickade böcker. Hur gör Gunilla Kindstrand för att hitta tid till all läsning? 

– Jag gör ett schema för dagen, säger Gunilla Kindstrand. 

– Det bästa är om det går att  varva läsning med praktiskt arbete, som att gräva, måla, snickra och möjligen städa. Det gäller att hålla sin blick så fräsch och öppen som möjligt när man sitter i en jury. Varje bok ska tas emot på sina egna villkor.

  • Nominerade till Augustpriset 2025 i kategorin Årets fackbok är: “Stinas bästa vän. En hundägares glädje, sorg och förundran” (Ordfront förlag) av Göran Greider; “Historien om Norrland. Framtidens land: träpatroner, världskrig och nya drömmar” (Volante) av Robin Olovsson; “Bruno Liljefors. En biografi” (Albert Bonniers Förlag) av Fredrik Sjöberg; ”Tvätten. En bok om kvinnor och klass” (Natur & Kultur) av Lena Sohl; “Den barmhärtige mördaren. En berättelse om de sista statarna” (Albert Bonniers Förlag) av Patrik Svensson och “Vitön.” (Norstedts) av Bea Uusma. 

  • Gunilla Kindstrand, kulturjournalist, är ordförande i kategorin Årets fackbok. 

  • Augustpriset instiftades av Svenska Förläggareföreningen 1989. Priset på 100 000 kronor delas ut i tre kategorier: årets skönlitterära bok, årets fackbok och årets barn- och ungdomsbok.

  • Vinnaren utses under en prisgala som äger rum den 24 november 2025 på Dramaten i Stockholm.

  • Sikt har publicerat flera författare som tidigare varit aktuella för priset, som Henrik Berggren och Katrine Kielos.