share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
I de kriminella nätverken står tjejerna och kvinnorna för en sjättedel av antalet – men de har inte ledande roller.
Trots att deras betydelse är stor är deras inflytande minimalt.
Utanför Brottsförebyggande rådets lokaler på Kungsholmen strilar regnet. Från scenen i pressrummet ska Brottsförebyggande rådet presentera sin kartläggning av de 10 000 tjejer och kvinnor som anses kopplade till, eller ingår i, ett kriminellt nätverk i Sverige.
Att barn lejs för att mörda, att de som styr nätverken inte skyr de smutsigaste av de smutsiga metoder för att tjäna pengar, och att även tjejer kan vara en del av allt detta, är efter år av våldsvågor knappt längre en nyhet för ett luttrat folk. Stolarna i pressrummet är bara fyllda till hälften.
Men internationella nyhetsbyrån AFP:s representant i Sverige är en av de medier som letat sig hit. Just nyheter om ”det svenska tillståndet”, om gängkriminalitet och sprängningar, är något av det som fortfarande tar sig igenom bruset och väcker intresse (och förfäran?) utomlands.
Och detta, att en sjättedel av de 62 000 individer som av polisen anses ingå eller vara kopplade till kriminella nätverk är tjejer och kvinnor och varför de är det, är mer intressant än närvaron i rummet gör gällande.
expand-left
helskärm
Men trots att tjejerna ändå är så pass många så får de aldrig högt uppsatta roller i nätverken, de tillskrivs inte namn som Jordgubben och Greken eller får rävringar smidda i sin ära.
När de inte är med i chattarna där brotten diskuteras, när det bara är killar som pratar med killar, går tonen från insmickrande till kvinnofientlig och sexualiserad, visar Brås genomgång.
Detta trots att kvinnornas roll för de kriminella nätverken är av stor betydelse. Eftersom samhället har svårare att upptäcka dem så de är en tillgång bland annat när det gäller att transportera och förvara narkotika och vapen.
– Deras insatser bidrar till att narkotikadistributionen i Sverige fungerar, säger Katharina Tollin, en av rapportens författare.
De är alltså användbara men utbytbara.
Rapporten visar att bara sju procent av de 10 000 tjejer och kvinnor som är gängkopplade faktiskt anses ingå i nätverken. Få tjejer och kvinnor rekryteras ens till gängen, de kommer in från sidan, ofta genom en pojkvän.
– Även om många bygger upp egna sociala relationer med killarna så behöver de ofta beskydd från exempelvis en pojkvän, pappa eller killkompis för att få status, säger Katharina Tollin.
Nästan sex av tio av kvinnorna i kartläggningen har misstänkts för våldsbrott men tjejerna är även, förutom förövare, ofta likaså brottsoffer. Runt 70 procent av de 10 000 tjejerna och kvinnorna har själva utsatts för brott och av de 70 procenten har 37 procent av dem utsatts för relationsrelaterade brott.
Tidigare undersökningar som gjorts visar att kvinnor som befinner sig i en gängkontext är än mer utsatta för våld, särskilt sexuellt sådant. Och deras vilja att anmäla är mindre än hos kvinnor i stort, för många av dem har svårt att se sig själva som offer när de i andra aspekter även är förövare.
expand-left
helskärm
När jag för några år sedan intervjuade ”Diana”, en ung kvinna som levt med en gängkriminell man, berättade hon hur hennes dåvarande pojkvän tog ut ångesten han kände över livet han levde på henne. Han slog henne både blå och blodig.
Trots att många kriminella proklamerar att man ska respektera kvinnor var det ingen som hjälpte Diana när det väl hände.
– Det finns dubbla normer. Man ska inte slå tjejer så därför använder man ofta tjejer som utövare när andra tjejer ska straffas. Men man lägger sig heller inte i andras privatliv så man hjälper inte de som blir slagna av exempelvis sin pojkvän, säger Katharina Tollin.
Man kan tro att den kriminella miljön blivit mer jämställd för att fler kvinnor nu deltar.
Det verkar dock vara långt ifrån sanningen.
I rapporten blir det tydligt hur många av tjejerna som missas av samhället på grund av de stereotypa uppfattningar vi har om kön, och kanske särskilt om män och kvinnor i samband med kriminalitet.
– Tjejer tillskrivs inte samma tillhörighet i gäng som killar och de missas därför oftare och får hjälp senare, säger erfarna polisen Mia-Maria Magnusson.
Den visar även hur tjejer å ena sidan används som utförare när gängen behöver gå under radarn, och å andra sidan som slagpåse när frustrationen över skitlivet som kriminell behöver tas ut på någon.
Man är straffad i dubbel bemärkelse.
Man är användbar, tills man inte längre är det.
Som en av de intervjuade tjejerna säger i rapporten om hur hon plötsligt var ”ute” när hennes nätverskriminella pojkvän dog:
”Dom som varit rädda för honom förut blev helt respektlösa sen. […] Dom såg ner på mig,
kallade mig hora, jag blev stämplad av dom killarna.”