Tomas Pettersson
Publicerad 22 okt 2025 kl 14.00Uppdaterad kl 19.03
Ryssland är fortsatt portat. Linn Svahn och resten av de svenska skidstjärnorna kan andas ut.
Men en sak återstår att skämmas över.
Det var alltså en svensk som gjorde allt han kunde för att öppna dörren för Vladimir Putin.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fis högsta man, svenska Johan Eliasch.
Foto: MATIC KLANSEK / GEPA PICTURES / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärmTomas Pettersson
Beslutet kom på tisdagskvällen: Internationella skidförbundets styrelse röstade efter långa diskussioner igenom en fortsatt avstängning av Ryssland och Belarus.
– Jag är lättad, kommenterade Karin Mattsson, svensk representant i det som går under namnet Fis Council.
Jo, jag också.
Vi ska samtidigt vara ödmjuka för att ämnet är komplicerat. Att det utan tvekan finns två sidor att se på beslutet.
Dels att det rent sportsligt hade varit ett extremt lyft att få tillbaka de ryska åkarna i världscup och mästerskap.
Det hade skurit som en rostig kniv
De tillför klass. De tillför en nerv. De gör alla tävlingar mer intressanta. De ökar intresset för denna pyttesport. De ökar tv-tittandet dramatiskt – och tillför därmed välkommet kapital till en rätt fattig del av idrottsvärlden.
Men det finns också en annan sida.
Ett beslut om att öppna skidvärlden hade skurit som en rostig, dåligt slipad kniv genom det hjärta av medmänsklighet som under senaste åren genomsyrat den här sporten.
Nyhetsbilderna från Ukraina är ju precis lika fruktansvärda – eller snarare värre – i dag som vid tidpunkten för invasionen för 3,5 år sedan.
Linn Svahn.
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
De går inte att blunda för.
Eller…jo, tydligen. I alla fall för en lika synsvag som exklusiv del av Fis.
Kungen i blindbockarnas eget rike? En Johan från Djursholm.
Det hade sett finfint ut i Johan Eliasch
Det är kanske inte direkt överraskande att affärsmannen, miljardären och jetset-tjommen Johan Eliasch hellre vill vara polare med Vladimir Putin än… tja, Linn Svahn.
Under hela sin tid som högste bas i Fis har Eliasch varit ifrågasatt, anklagats för sin kompromisslöshet och emellanåt liknats vid en diktator.
Lika barn leka bäst, liksom.
Det är mycket möjligt, till och med troligt, att Johan Eliasch är en utmärkt ordförande för att utveckla Fis ur ett strikt ekonomiskt och mediemässigt perspektiv.
Men det finns mjukare värden att ta hänsyn till också. Som empati för ett land som slagits i ruiner.
Och nej, där imponerar inte hardcore-Eliasch.
I stället tycks de egna karriärmöjligheterna överskugga allt annat för Djursholm-Johan. Och ett öppnande för Ryssland á la Internationella olympiska kommitténs modell hade förstås sett finfint ut i Johan Eliasch cv för hans fortsatta jakt på ordförandeposten i IOK.
Eliasch (längst till vänster i bild) tillsammans med Norges kronprins och kronprinsessa.
Foto: GEPA PICTURES/ THOMAS BACHUN / GEPA PICTURES BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Det skulle bara vara något att skämmas över
Det var därför Eliasch plötsligt flyttade fram tidpunkten för beslutet, för att ge sig själv tid att bearbeta beslutsprocessen.
Det var därför Eliasch veckan före omröstningen skickade ut ett märkligt brev till alla nationer där han försökte skapa stöd för idén att släppa in Belarus och Ryssland.
Det kunde ha räckt.
Men i stället slutade allt med en rejäl käftsmäll för Johan Eliasch efter den slutna omröstningen på tisdagseftermiddagen.
Och det ska vi i Sverige vara extra tacksamma för.
Det kan ju låta fint att vi har en svensk på en av idrottsvärldens tyngsta positioner. Det kan till och med låta som en milstolpe för svensk idrott om han dessutom en dag når ända upp till toppen av IOK.
Men nej, inte så länge det handlar om Johan Eliasch.
Det skulle faktiskt bara vara något att skämmas över.