Fanny Svärd

Publicerad 23 okt 2025 kl 20.00

Intimitet och sex är inte samma sak, men det kan vara svårt att uppnå det ena utan det andra.

Det börjar paren bli varse i ”Gift vid första ögonkastet i vinterskrud”.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hanna och Abtin i ”Gift vid första ögonkastet”.

Öppna bild i helskärmFanny Svärd

När Tobias lekfullt ska nafsa på sin mans örsnibb under deras bröllopsresa tar det stopp.

Det är inte första gången vi ser en minimal ömhetsbetygelse bli för stark för deltagare i ”GVFÖ”. I förra vintersäsongen ville Magnus inte ens ta på sin partners lillfinger. Så lite attraktion kände han. 

Riktigt så är illa är det inte för Tobias och Hampus men båda har en blockering när det kommer till sex. De har haft utsvävande sexliv med många tillfälliga möten för att fylla det där hålet inuti. Hampus beskriver det som ett självskadebeteende och Tobias har gjort saker han ångrar. 

Det är fint att se dem dela med sig av sina sexuella bagage. Jag tror att det är väldigt vanligt, speciellt bland bögar, att sexet blir den del där man får känna sig önskad och accepterad, när det kanske känns omöjligt att vara det i andra delar av livet. 

Risken är att man börjar tro att intimitet och sex är två helt olika saker, den ena ren och det andra smutsigt. Men vem vill leva i ett äktenskap där man inte ligger?

Jag är egentligen inte så orolig för Tobias och Hampus som kommer hitta fram till ligget så småningom. 

Yury och Patrik är de enda som får godkänt så här långt. De anstränger sig för att skapa och upprätthålla en dejtig-vibe mellan sig. Men att de inte heller har tagit det ett steg längre börjar spöka lite i deras hjärnor nu.

Värre är det med Hanna och Abtin, där närhet känns lika naturligt som mellan två kolleger som artigt tolererar varandra. 

Paret får uppgiften att se in i varandras ögon under tre minuter utan att säga något. Vad som hade kunnat vara en fin möjlighet till kontakt blir bortskrattat av Hanna och det är som att se deras relation dö i förtid. 

Det gör mig enormt frustrerad.

Det duger inte heller att som Malin känna sig lite stött och avvisad dag fyra och tänka ”nej men skit i det då”.

De här singlarna svär dyrt och heligt att de är redo för kärlek och tvåsamhet, investerar sina hjärtan, tid och energi i det här experimentet, men orkar ändå inte utmana sig mer.