- Anne Brynolf
- med dr, specialistläkare, Funktion barn PMI, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset; enheten för klinisk epidemiologi, Karolinska institutet
Avhandling. Transfusioner med erytrocytkoncentrat är ibland nödvändiga inom obstetrisk vård, men medför potentiella risker. I en nyligen framlagd avhandling, baserad på svenska nationella data från Scandat 3-S, analyseras transfusionsmönster, återkommande transfusioner i samband med förlossning, långsiktiga risker samt effekter av blodgivning före graviditet och förlossning.
Annons
Studie I inkluderade 1,6 miljoner förlossningar och undersökte obstetrisk transfusionspraxis i Sverige från 2003 till 2017. Transfusionsfrekvensen låg stabilt på cirka 3 procent, men andelen massiva transfusioner minskade. Vanligast var transfusion med 2 enheter. Stora skillnader sågs i transfusionsfrekvens mellan svenska sjukhus.
Studie II analyserade återkommande transfusioner hos drygt 825 000 kvinnor mellan 2000 och 2017. Tidigare transfusion, med eller utan postpartumblödningsdiagnos, ökade risken för ny transfusion vid nästa förlossning (oddskvot 5,4). Även kvinnor med en syster som transfunderats i barnsäng löpte ökad risk (oddskvot 1,8).
Studie III följde över en miljon kvinnor från 1987 och framåt upp till 25 år för att undersöka risken för autoimmun sjukdom och lymfom associerade med obstetrisk erytrocyttransfusion. En liten riskökning för systemisk lupus erythematosus och systemisk skleros identifierades i både huvud- och känslighetsanalyser, men ingen ökad risk sågs för reumatoid artrit eller non-Hodgkin-lymfom.
Studie IV undersökte effekten av helblodsdonation upp till 5 år före partus i 2,5 miljoner förlossningar mellan 1985 och 2017. Frekventa blodgivare löpte något ökad risk att föda barn med låg födelsevikt, för förtidsbörd och för preeklampsi jämfört med mer sporadiska givare. I både huvud- och känslighetsanalyser noterades även ett samband mellan donationer och minskad födelsevikt.
Annons
Sammanfattningsvis belyser avhandlingen transfusionsmönster över tid och skillnader mellan sjukhus samt visar att tidigare transfusion i samband med förlossning bör ses som en stark riskfaktor för ny transfusion. Avhandlingen påvisar även en möjlig ökad risk för autoimmun sjukdom på lång sikt efter obstetrisk transfusion och att den järnbrist som ofta följer efter helblodsdonation kan ha negativa konsekvenser för graviditet och förlossning.