USA är fortfarande småstädernas land, över tre fjärdedelar av alla orter har färre än 5 000 invånare och i dem bor över hälften av befolkningen. Samtidigt krymper de stadigt, åtminstone i Mellanvästern och de nordöstliga delstaterna, medan storstäderna växer. Det är småstadens döende livsform som Stephen King ömt skildrat i sina fantastiska och otäcka historier.

I den nya serien It –Welcome to Derry får vi följa livet i Stephen Kings fiktiva småstad i Maine på 1960-talet. Foto: TT

It –Welcome to Derry heter den nya tv-serie som har premiär HBO Max 26 oktober. Den utspelar sig i en av de många påhittade småstäder King förlagt till sitt Maine. 

Derry är baserad på Kings hemstad Bangor och deras historia är närapå identiska. De bägge har uppförts på penobscot-fokets gamla bosättningar, som funnits där i minst 11 000 år innan européerna kom dit. Bangor delar sitt namn med Wales äldsta stad och Derry för förstås tankarna till dess uråldriga namne på Nordirland.

Vy över Bangor från 1854. Foto: Wikimedia Commons

Liksom Bangor har livet i Derry historiskt sett kretsat kring skeppsvarv, timmer och pappersbruk. De gamla träbaronernas slottslika gotisk-viktorianska villor (King bor själv i en sådan) kastar sina skuggor över en stad som tronar på äldre tiders välstånd. Både Bangor och Derry har under efterkrigstiden fått se sina verk och fabriker slå igen och lämna människor i hopplöshet.

Stephen Kings hem I Bangor. Foto: TT

Derry nämndes i flera berättelser innan King förlade en roman dit och det inte i vilken historia som helst utan ien av hans mest omhuldade, den över tusen sidor långa Det (1986). Det är kanske Kings mest gåtfulla verk.

Efter ett ruskigt oväder 1957 påträffas den sexårige George Denbrough svårt lemlästade kvarlevor i rännstenen. Han blir det första av en rad försvunna och brutalt mördade barn i Derry, innan våldsamheterna plötsligt mystiskt upphör. Den blott tolvårige psykopaten Henry Bowers misstänks för morden och spärras in på mentalsjukhus. Knappt 30 år senare grips tre unga män, misstänka för att i ett hatbrott ha slagit ihjäl en homosexuell man, men hans död sammanfaller också med en rad nya mord och försvinnanden i den lilla staden.

Vyer över Bangor från slutet av 1800-talet. Foto: Wikimedia Commons

Händelserna påminner bibliotekarien Mike Hanlon om det han själv var med om som pojke, men han inser också snart att hela Derry förträngt traumat. Han ringer upp sina gamla barndomsvänner för att påminna dem om det som hände dem när de var små. De har alla flyttat från Derry, byggt helt nya liv och tycks alla ha glömt den skräck som hemsökte barndomen. Förutom revisorn Stan Uris, som mycket väl minns, och som efter samtalet helt sonika tar sitt liv.

Varvsindustri och timmer har varit viktiga näringar för Bangor. Foto: Wikimedia Commons

Som så många King-historier kretsar Det kring förlusten av barndomens oskuld. Karaktärerna ställs inför avgörande val när de tvingas konfrontera det mörker som ruvar i Derry eller snarare inom dem själva. Den arvsynd som tynger staden och dess invånare är av social karaktär, de små och svagas utsatthet, rasismen och fördomarna, klasstriderna och miljöförstörelsen (något som också drabbat Bangor svårt) som präglar efterkrigstidens USA.

Precis som Stephen King’s Derry har verklighetens Bangor drabbats av svåra miljöföroreningar. Fotografier tagna av amerikanska miljömyndigheten EPA på 1970-talet.

För det är inte de ruggiga dödsfallen som är det riktigt skakande, utan snarare de villkor som Derrys ungdomar växer upp under. Våldet och de sexuella kränkningarna, missbruket och fattigdomen som gör dem till paria i samhällets ögon.

Vännen och kollegan Peter Straub har hävdat att King bäst kan beskrivas som en modern Charles Dickens. En enormt populär och läst författare med smak för det morbida och groteska som har en genuin sympati för samhällets minska, utstötta och hunsade. Kings karaktärer tar striden mot den överväldigande ondskan. Det är som om världen sammansvärjer sig emot dem, men ändå för de en sista existentiell kamp.

Stephen King har jämförts med Charles Dickens. Han är populär, vida läst och med ett hjärta för de små och utsatta i samhället. Foto: TT

Joyce Carol Oates har pekat på hur King ofta kretsar kring barnens utsatthet i de små samhällena i sina berättelser, hur de vuxna bär på en kollektiv glömska och vill förtränga de orättvisor de känner skuld och skam över. Själva står de hjälplösa inför den ondska som hemsöker dem. För den verkliga striden visar sig pågå inom dem själva, i deras hjärtan.

Dimmig morgon vid Maines kust. Målning av Arthur Parton från 1870. Foto: Wikimedia Commons

Oates har framhållit Kings förmåga att levandegöra livet och atmosfären i Maine, hur han frammanar poesin ur landskapet, historien och människorna. Hon hävdar att Kings spänningsberättelser ter sig enkla och genremässiga på ytan, men i själva verket utgörs de av en komplex väv av metaforer och språkliga nivåer som utgör ett ifrågasättande av vår vardagliga och enkla verklighetsuppfattning.

Snåljåp, ”den dansande clownen”, som i Det hemsöker barnens dag- och mardrömmar, för tankarna till gamla tiders karnevaler där alla gränser tillåts överskridas. Hanlons efterforskningar visar att Snåljåp tycks dansa genom tiden, clownen dyker upp i olika bilder och berättelser ur Derrys förträngda historia. Han tycks ha varit där när i början av 1740-talet då 300 bosättare spårlöst försvann i de mörka skogarna och likaså när det gamla järnverket exploderade i början av 1900-talet (vilket påminner om den stora stadsbrand som närapå ödelade Bangor 1911).

Den onda clownen Snåljåp sätter skräck i Derry i Stephen Kings roman Det (1986). Okänd illustratör.

Snåljåp är i någon mening förkroppsligandet av all den synd som staden bär på, byggd som den är på stulet land. Våldet och likgiltigheten mot barnen i Derry reflekteras i Snåljåps ondska, det övernaturliga och verkliga flyter samman. Han är en metafor för den samtid King skildrar. Framför allt är clownen en representation av ungdomarnas egna rädslor som de måste konfrontera för att kunna växa upp och blir fria.

I dag har både läsare och kritiker svårt för Kings direkta sätt att skildra barns sexualitet i Det. Det är inte bara de erotiskt laddade relationerna mellan barnen själva, utan också hur den outgrundliga ondskan närvaro i form av det mystiska ”Det” utgör en grym penetrerande kraft med närmast sexualaggressiv hunger. King för oss till ett gränsland mellan barndom och vuxenhet, oskuldsfullhet och synd.

En bild för detta inre mörker är Derrys jättelika kloaksystem (förstås baserat på det som finns under Bangor). Det är här nere som stadens underjordiska ondska ruvar, likt Minotauren, det människoätande odjur som vi finner i slutet av labyrinten i den grekiska mytologin.

I kloaksystemet under Derry ruvar ondskan i tv-serien It –Welcome to Derry. Foto: HBO

Ordet ”Det” för förstås tankarna till psykoanalysens och Sigmund Freuds begrepp ”detet” som betecknar det undermedvetna i vårt psyke där vårt driftsliv hör hemma, vår sexualitet och aggression. Detet saknar logik och verklighetsanknytning, det är amoraliskt och fylt av begär, impulser och önskningar som inte är socialt lämpliga.

Att konfrontera och tygla ”detet” är en viktig del i att skapa en vuxen och harmonisk person. Kings berättelse kan därför tolkas som just en allegorisk passagerit där ungdomarna i Derry utforskar sin egen inre labyrint och bekämpar och fjättrar monstret inom dem.