Publicerad 27 okt 2025 kl 05.00

För 24 år sedan fängslades den svenske journalisten Dawit Isaak i Eritrea.

Dottern Danait Isaak skriver om saknaden och oron på hans 61-årsdag.

Dawit Isaaks dotter Danait Isaak skriver om saknaden på den fängslade journalistens 61-årsdag.

Foto: PRIVAT

Öppna bild i helskärm

Danait Isaak var tre år när hennes pappa fängslades.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Öppna bild i helskärm

I 24 år har Dawit Isaak varit frihetsberövad i Eritrea.

Foto: KALLE AHLSÉN / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

I dag fyller min far Dawit Isaak 61 år. Ännu en födelsedag ska han tillbringa i fängelset. Ännu en födelsedag där jag, mina syskon och min mor inte tillåts fira min fars födelsedag med tårta, sång och presenter.

Min pappa, som har varit fängslad i 24 år.

Det känns tungt i hjärtat i dag. Det är en tid som känns oändlig, fylld av saknad, oro och frågor utan svar.

Hans namn är känt för många, men för mig är han inte bara en symbol eller en röst för press- och yttrandefrihet. Han är min pappa, en man som jag älskar och saknar varje dag.

Jag var bara tre år gammal när min pappa fängslades, och även om minnena är få så är de kära.

Jag minns min fars värme, hans kärlek till böcker och hur vi delade en enkel kärlek till något så vardagligt som ost.

Små detaljer som påminner mig om vem han var – en lugn och trygg person som kanske också gav mig den lugna styrkan som bor inom mig i dag.

När pappa släpptes fri en kort tid 2005, minns jag samtalet där vi planerade för hans hemkomst. Han sa att han skulle komma hem. Men det löftet bröts när de tog honom igen.

Men trots år av tystnad och fängelsemurar vägrar jag och min familj i Sverige att ge upp hoppet.

När jag tänker på min pappa tänker jag på hans mod, på hans starka vilja och hans osvikliga tro på det fria ordet. Han är en människa som har kämpat för det han tror på. Han har betalat ett oerhört högt pris. Men trots år av tystnad och fängelsemurar vägrar jag och min familj i Sverige att ge upp hoppet. För hoppet är det som håller oss starka, det är det som binder oss samman i kampen för rättvisa.

Dawit Isaak-biblioteket i Malmö.

Foto: CSABA BENE PERLENBERG / KVP

Öppna bild i helskärm

Pappa! Vi kommer aldrig att sluta kämpa för din frihet. Vi kommer aldrig att låta världen glömma ditt namn eller det du står för. Du är inte ensam, och vi är många som står vid din sida, både här och över hela världen.

Till alla er som läser denna text – låt oss inte glömma min far. Låt oss fortsätta höja våra röster för de oskyldigt frihetsberövade. 

Min pappa är bara en av många som har förlorat sin frihet för att de vågar tala ut, men tillsammans kan vi göra skillnad. Vi kan kämpa för en värld där ingen någonsin tystas för sina åsikter eller sin tro på det fria ordet.

Så låt oss fortsätta kampen för det fria ordet, med hopp och med styrka. Låt oss fortsätta kampen för det fria ordet för min pappa, för alla fängslade journalister och för en framtid där rättvisa och frihet råder. Grattis på din 61-årsdag, älskade pappa.

Av Danait Isaak

Danait Isaak är dotter till Dawit Isaak.