Publicerad 28 okt 2025 kl 05.00Uppdaterad kl 05.21
Richard Wagners opera ”Tristan och Isolde” spelas på Norrlandsoperan i Umeå.
Gunilla Brodrej är tacksam för att vara med när Åsa Jäger debuterar i rollen som Isolde.
Dimitris Paksoglou som en sårad Tristan, i bandage.
Foto: Micke Sandström / Norrlandsoperan
Öppna bild i helskärm
Dorottya Láng som Brangäne och Åsa Jäger som Isolde.
Foto: Micke Sandström
Öppna bild i helskärm
Isolde och Tristan i sitt kärleksnäste på Norrlandsoperan.
Foto: Micke Sandström / Norrlandsoperan
Öppna bild i helskärm
Dorottya Láng och Åsa Jäger i Kari Gravklevs kostymdesign.
Foto: Micke Sandström / Norrlandsoperan
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Isoldes enorma sångparti i ”Tristan och Isolde” är alla sopranrollers moder. Några få svenska sångerskor, Birgit Nilsson på sin tid förstås, men även Nina Stemme och Iréne Theorin i modern tid, har rott i land med den. Men nu har Umeåbördiga Åsa Jäger begått sin Isoldedebut på Norrlandsoperan. Hennes aktier på den internationella operamarknaden lär skjuta i höjden efter detta.
Säga vad man vill om Tristan (den stabile grekiske tenoren Dimitris Paksoglou, för tillfället tyvärr utspökad till någon som liknar den amerikanska skådisen Danny Trejo i sin krafts dagar), men utan en Isolde av Jägers kaliber går det inte. Det gäller att orka och våga, ta de vokala sprången och inte tappa kontrollen. Jäger har en unik närvaro vilket inte minst avspeglas i hennes uttrycksfulla ögon. Allt ljus på Åsa, tack. Hon kan stå helt still men visar ändå allt – förkroppsligar hela förhistorien med Tristan som dödade hennes tilltänkte i strid och sedan blev hon själv lurad att vårda honom. Nu för han henne som motvillig gemål till kung Marke. Sedan träffar passionen dem med full kraft. Århundradenas kärlekshistoria.
Tristan och Isolde praktiserar kärlek på avstånd..
Foto: Micke Sandström / Norrlandsoperan
Öppna bild i helskärm
Kari Gravklevs avskalade scenografi och kostym påminner om något man sett på ett gammalt skivomslag med en Karajan-inspelning från Bayreuth. Ett visuellt lugn råder, värdigt denna mäktiga musik. Rätt snart kommer man in i den särskilt långsamma andning som uppstår under en Wagneropera.
Huvudrollernas majestätiska caper förtjänar särskilt beröm. Jag har sett många fruktlösa försök till uppdateringar. Wagner klär bäst som arkaisk myt och saga. Man vill vistas i denna ödesmättade värld utan scenografiska propåer. Tristans röda kärlekstunika skulle dock behövt ett mer förlåtande ljus. Tutten som sticker ut under sista aktens bandage likaså. Påklätt funkar bäst.
De håller i varandra ungefär som man håller i en stolpe när det blåser.
Regin då? Kanske det bästa Dan Turdén gjort. Bortsett från det lyckliga slutet. Vi är väl inga barn. Tristan är död. Isolde sjunger att han ler, att han skiner, ”ser ni det inte”? Då vill man inte att han ska stå och spöka och flina bakom ryggen på henne även om det bara är imaginärt. Låt Isolde sjunga ostört.
Dessutom fattar jag inte vad det är med Wagnersångare som aldrig kysser varandra på riktigt. De håller i varandra ungefär som man håller i en stolpe när det blåser. Och när musiken säger åt dem att kyssas fuskar de och hamnar bredvid munnen bakom hårsvall. Torrhångel när det är full passion? Nejtack.
Markus Schwartz rör vid hjärtat som kung Marke.
Foto: Micke Sandström
Öppna bild i helskärm
Jag har dock aldrig blivit så berörd av kung Markes förlust som i Markus Schwartz gestaltning av den brutne kungen. Olle Perssons hårt prövade Kurwenal och Johannes Ögrens herdesolo på engelskt horn är också två insatser värda ett särskilt omnämnande.
Norrlandsoperans symfoniorkesters chefsdirigent Eduardo Strausser har aldrig dirigerat ”Tristan och Isolde” förut, men med David Björkmans orkesterarrangemang är det här en av de största musikaliska upplevelser jag haft av den här faktiskt helt vidunderliga musiken. Den som flätar sig in i medvetandet genom omtag och ledmotiv.
Tristan-ackordet lägger sig som ett tungt orosmoln över hela salongen och man får gåshud. Alla är bra.
Men det är Jäger som äger.
OPERA
TRISTAN OCH ISOLDE
Av Richard Wagner
Regissör Dan Turdén
Orkesterarrangemang David Björkman
Dirigent Eduardo Strausser
Scenograf och kostymdesigner Kari Gravklev
Ljusdesigner Mathias Lundgren
Maskdesigner Angelica Ekeberg
Med Åsa Jäger, Dimitris Paksoglou, Dorottya Láng, Markus Schwartz, Olle Persson, Anders Lundström. Kristofer Lundin och Johannes Ögren (engelskt horn)
Norrlandsoperans herrkör
Norrlandsoperans symfoniorkester
Speltid 5 t. (inklusive två pauser)
Visa mer
Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.