Publicerad 28 okt 2025 kl 05.00Uppdaterad kl 05.11

På Malmö opera spelas Wagners ”Lohengrin” i regi av Charlotte Engelkes.

Axel Englund får betrakta den medeltida sagovärlden med barnets blick.

Sabina Bisholt som Elsa och Joachim Bäckström som Lohengrin på Malmö opera.

Foto: Jonas Persson / Malmö opera

Öppna bild i helskärm

Kuddkrig. Uppsättningen på Malmö opera är lekfull.

Foto: Jonas Persson / Malmö opera

Öppna bild i helskärm

Nicolai Elsberg som kung Heinrich.

Foto: Jonas Persson / Malmö opera

Öppna bild i helskärm

Axel Englund är professor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Har vi förmågan att anförtro våra liv åt ett mysterium bortom förnuftet? Och vill vi verkligen göra det? Det är kruxet i Wagners romantiska opera ”Lohengrin”. När jungfrun Elsa står anklagad för att ha mördat sin bror kommer en okänd riddare i en båt dragen av en svan och kämpar för hennes ära. De gifter sig och han lovar dessutom att försvara landet mot en hotande fiendehär – på villkor att hon aldrig frågar vem han är eller varifrån han kommer. Rimligt eller ej, storheten ligger i hur Wagners musik uppbär samma anspråk: den är skriven för att lyssnaren ska kunna sväljas av skönheten, no questions asked. 

Det behöver förstås inte betyda att man accepterar frågeförbudet. Otaliga nutida uppsättningar har velat problematisera kravet på blind lydnad och skuldbeläggandet av den frågande kvinnan. Kanske kunde man vänta sig något sådant också av Malmö operas nya ”Lohengrin”, där dansaren och performanceartisten Charlotte Engelkes står för regin. Engelkes har i egna föreställningar som ”Miss very Wagner” och ”Siegfried. The very Wagner hero hour” närmat sig Wagner utifrån, plockat sönder och satt samman verken och deras roller med lika delar respektlös humor och allvarlig finess.

Här betraktas den medeltida sagovärlden med barnets blick.

Men när hon nu regisserar en hel opera gör hon det inifrån magins påbud. Här betraktas den medeltida sagovärlden med barnets blick: den saknade brodern försvinner under en kurragömmalek och på den ödesdigra bröllopsnatten har svanriddaren och hans unga fru kuddkrig.

Sagans syn på ont och gott präglar också scenografi och kostym, som domineras av svartvitt: mörka silhuetter av djur och träd projiceras som skuggspel på vita väggar, Elsa (Sabina Bisholt) går i oskuldsvitt, ondingarna Ortrud (Martina Dike) och Telramund (Ólafur Sigur∂arson) i gotiksvart. Däremellan ligger härolden i blått (Luthando Qave) och körens färgglada hättor och vita nattlinnen med stiliserade kvistar (ruskigt fult, faktiskt, men de låter desto bättre). Den märklige kung Heinrich (Nicolai Elsberg), med ett fågelbesatt träd växande ur kragen och en holk på pinne ser ut som någon Alice kunde ha mött i Underlandet. 

Luthando Qave som kungens härold omgiven av kören.

Foto: Jonas Persson / Malmö opera

Öppna bild i helskärm

Malmö opera spelar Wagners ”Lohengrin”.

Foto: Jonas Persson / Malmö opera

Öppna bild i helskärm

Elsberg, Sigur∂arson, Qave och framför allt Dike sjunger formidabelt och når utan vidare ut i den rätt tungrodda akustiken. Intill Dikes magnifika mezzo framstår Bisholt inte för mig som en självklar Wagnersopran – proportionerna räcker inte för att verkligen genomborra kroppen, mellanregistret drunknar och höjdtonerna vill inte riktigt glänsa.

Svanriddaren själv (Joachim Bäckström) har en skönt intensiv timbre. Tyvärr hastar han förbi klimaxtonerna i Graalberättelsen (”In fernem Land”), där Lohengrin avslöjar sitt namn och ursprung. Dramat drabbas: dessa fraser är geväret som hängs upp på väggen redan under förspelet och här ska de avfyras i öppna, strålande explosioner. Orkestern har i alla fall ett högt driv under Patrik Ringborgs ledning, och har man överseende med vissa rytm- och intonationsmässiga överraskningar så skimrar det som det ska. 

När Elsas bror till sist återvänder via en digital svananimation glöder han inifrån av fantasi, skuttar runt, tramsar och gläds. Detta är Wagner som barnteater: genomsyrad av ett Peter Panskt etos vill den värna lekens värden inför vuxenvärldens trista allvar. Det är en vacker idé, men det hade krävts lite mer klanglig och visuell poesi för att få mig att tro på den utan följdfrågor.

OPERA

LOHENGRIN

Av Richard Wagner

Dirigent Patrik Ringborg

Regi Charlotte Engelkes

Scenografi Linus Fellbom

Kostym- & maskdesign Anna Ardelius

Ljusdesign Linus Fellbom

Koreografi Eytan Sivak

Videodesign Johannes Ferm Winkler

Med Joachim Bäckström, Sabina Bisholt, Nicolai Elsberg, Ólafur Sigurdarson, Martina Dike, Luthando Qave, Birgir Stefánsson, Staffan Lindberg, Eric Lavoipierre, Eric Roos, Marta Cecilia Saelöen, Sara Swietlicki, Emma Björkegren, Lindsay Johnson, Enya Lager, Alvar Hjalmarsson, Astrid Asp Jørgensen, Thomas Pålsson, Jakob Stierna

Malmö Operaorkester och Operakör

Malmö Opera 

Speltid 4.5 t.

Visa mer

Axel Englund är professor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.