Publicerad 17 aug 2025 kl 06.00
Sekelskifteskonstnären Hanna Hirsch Pauli visas stort på Nationalmuseum.
Valerie Kyeyune Backström ser ny forskning bli till en utomordentlig utställning.
Intendent Carina Rech framför utställningen ”Hanna Hirsch Pauli. Jag vill vara fri”.
Foto: Claudio Bresciani / TT NYHETSBYRÅN
Hanna Hirsch Pauli, ”Konstnären Venny Soldan-Brofeldt”, 1886-87.
Foto: Hossein Sehatlou / Göteborgs konstmuseum
RECENSION. Allt Carina Rech tar i blir till guld. Kanske överdriver jag något, men denna konsthistoriker, och numera intendent på Nationalmuseum förtjänar verkligen att prisas. Hennes insatser för forskningen kring svenska konstnärer kring sekelskiftet är ovärderlig – att dessa dessutom ofta utmynnar i underbara utställningar är en ynnest. För vem har glömt ”Ett eget rum” på Waldemarsudde 2021? Som var lika mycket en blockbuster som ett viktigt bidrag till historieskrivningen. Men framför allt: ett tillfälle att se utomordentligt måleri.
Nu är det Hanna Hirsch Paulis tur. Känd för många genom sitt uppnosiga, banbrytande porträtt av Venny Soldan-Brofeldt och morgonidyllen ”Frukostdags”. Här skänks hon en egen utställning – den första på 100 år.
Och med den äran! Baserad på Carina Rechs forskning, där hon fått tillgång till Hirsch Paulis bevarade korrespondens, tecknas ett porträtt av en stridbar konstnär. Ett öde som både gick i samklang med och på tvärs med sin tid. Hon föddes 1864, sex år innan judar erhöll likvärdiga medborgerliga rättigheter i Sverige. Som kvinna, judinna, löper hennes konstnärliga framgångar och livslinje parallellt med den politiska utvecklingen.
Hanna Hirsch Pauli, ”Frukostdags” 1887.
Foto: Nationalmusem
Man kan fråga sig varför denna utställning är så viktig, förutom att alla chanser att se exemplariskt måleri är en gåva. Men det handlar om kanonisering. Som så många andra betydelsefulla kvinnor i historien, var Hanna Hirsch Pauli både välkänd och framgångsrik under sin levnad, men omfånget kom sedan att försvinna från det allmänna medvetandet: bevarad finns Soldan-Brofeldt-porträttet och ”Frukostdags”. Men vem var då Hanna Hirsch Pauli? Och vad målade hon?
En hel del ska det visa sig. Utställningen är nämligen otroligt rik och inleds med de två hitsen men tar oss sedan med på en rusig färd. Hon var en alla de kvinnor som drogo till Paris för att studera, och delade där ateljé med finskan Venny Soldan-Brofeldt. Denna del av utställningen är fantastisk. Här tar en kvinna som inte vill låta sig begränsas, som vill vara fri, form. Målningarna från denna tid är sökande, vilda och ibland rätt radikala. Stundom lätt impressionistiska. Och här hittas också en homoerotisk ton som är oemotståndlig, exempelvis i det tidigare nämnda porträttet av Soldan. Ännu mer djup får denna djärva målning av kontextualiseringen i den initierade utställningskatalogen (läs den!), där Soldan i ett brev fullt av ruelse och vrede kallar målningen en ”svinaktig historia”, efter månader av kritisk opinion mot den.
”Vänner” av Hanna Hirsh Pauli.
Foto: TT NYHETSBYRÅN
Men denna lust till frihet, denna beslutsamhet följer Hirsch Pauli livet ut. De påverkar hennes val av make – konstnärskludden Georg Pauli – och från deras bevarade korrespondens kan man läsa ljuva formuleringar om att aldrig vilja begränsas, aldrig vilja leva ett ensidigt liv: att hon måste få ha måleriet. Något Georg Pauli både verkar acceptera och uppmuntra, till skillnad från den samtida vännen, Carl Larsson, som förbjöd Karin att fortsätta måla.
Ekonomiskt trygg, med en make som faktiskt verkar erbjuda inspiration och utbyte, fortsätter så Hirsch Paulis konstnärsbana. Vi hittar hennes porträtt av dåtidens societet och bourgeoisie, men mest givande är inblickarna utställningen ger i det judiska livet för borgarklassen i Stockholm under denna tid. Detta, i form av de många och varierande porträtten av Hirsch Paulis familj, liksom den enorma ”Vänner”, full av dåtidens crème de la crème: Ellen Key, Karl Otto Bonnier med flera, är i sig värd biljettpriset.
Men utställningens bredd, skärpa, frikostiga inlån av porträtt där Hanna Hirsch Pauli stått modell för kolleger, fördjupar också bilden: visar ett sekelskifte där både exotifiering och antisemitism, sexism och framsteg samexisterade. Mitt däri placerar sig så Hanna Hirsch Paulis konstnärskap. Nationalmuseums utställning är en triumf: sprittande, inspirerande som en sommarbäck, men också fylld av nordiskt allvar.
KONST
HANNA HIRSCH PAULI
Konsten att vara fri
Nationalmuseum, Stockholm
Till 11/1 2026
Visa mer
Valerie Kyeyune Backström är biträdande kulturchef på Expressen.