Under gårdagen träffades Donald Trump och Xi Jinping i samband med det pågående Apec-mötet i Sydkorea. Mötet var särskilt viktigt för hela värden med anledning av att handelskriget mellan världens två största ekonomier åter hade flammat upp.

I veckan förklarade jag denna eskalering mer ingående i en artikel för Affärsvärlden. Av störst betydelse var de nya exportkontroller på sällsynta jordartsmetaller som Kina offentliggjorde 9 oktober, och som gradvis skulle träda i kraft från november.

Åtgärderna innebar kinesisk dominans över världens leveranskedjor och tillverkningssektor, då de innefattade krav på att företag världen över måste ansöka om särskilt tillstånd för att exportera sina produkter eller riskera stå utan dessa viktiga mineraler från Kina.

Veckorna innan hade USA infört en rad åtgärder som Kina menade skadade landets intressen. Det handlar bland annat om utökade exportsanktioner mot dotterbolag till kinesiska företag, och extra avgifter på kinesiska fraktfartyg som anlöper i amerikanska hamnar.

Efter att Kina hotade med ovannämnda exportrestriktioner som svar, så hotade USA i sin tur även med att höja tullarna på kinesiska varor med ytterligare 100 procent.

Redan innan mötet mellan de två ledarna i Sydkorea i går, så hade delegationer från de båda länderna som bland annat innefattade USA:s finansminister Scott Bessent, träffats i Malaysia och lagt grunden för någon form av överenskommelse.

Omedelbart efter gårdagens samtal så beskrev Donald Trump på sedvanligt manér mötet som ”fantastiskt”, och gav det betyget 12 på en skala 1-10.

Men som vanligt sitter dock djävulen i detaljerna. Och även om vi inte har alla detaljer ännu, så är det förstås av största vikt att titta på vad gårdagens samtal egentligen verkar ha resulterat i.

Se nedan några av de viktigaste punkterna att uppmärksamma:

* USA tog som väntat bort hotet om extra tullar på 100 procent. Man sänkte även tidigare tullar med 10 procent, på grund av ökad samarbetsvilja från Kinas håll att motverka inflödet av fentanyl till USA. Det är oklart exakt vad Kina förbundit sig att göra på denna punkt. USA:s tullar på kinesiska varor är nu cirka 45 procent högre än då Trump påbörjade sina andra mandatperiod.

* Vad gäller den viktigaste frågan, det vill säga sällsynta jordartsmetaller, så uppgav Trump att Kina ska skjuta upp sina exportkontroller under ett års tid, enligt ett avtal som sedan kan förnyas igen. Kinas handelsministerium bekräftade att man kommer fördröja åtgärderna i ett år med man ser över och förfinar mekanismernas utformning.

* Stora frågetecken kvarstår dock kring dessa viktiga mineraler. Trump sade att de sällsynta jordartsmetallerna kommer att flöda ”öppet och fritt”. Men i det kinesiska handelsministeriets uttalande stod endast att man skulle stoppa de åtgärder som man meddelade 9 oktober. Det skulle i så fall innebära fortsatt krav på amerikanska företag att ansöka särskilt om alla inköp av sällsynta jordartsmetaller från Kina, och att ingen försäljning alls av kritiska mineraler för militära användningsområden kommer att godkännas.

* Huruvida överenskommelsen innebär att USA kan köpa sällsynta jordartsmetaller ”fritt” från Kina, eller om vi blott är tillbaka i den situation som har gällt sedan innan sommaren vet vi alltså inte. Tydliga detaljer saknas, men mötet ska enligt uppgift följas av ett formellt avtal som ännu inte har undertecknats.

* Ett annat frågetecken är huruvida detta gäller sällsynta jordartsmetaller enbart till USA, eller till hela världen? Kommer exempelvis EU att behöva förhandla på egen hand med Kina och tvingas till egna eftergifter för att få tillgång till dessa mineraler? Det vet vi inte heller – men mycket tyder på det, då en kinesisk delegation i dag träffar tjänstemän från EU för att samtala om just detta.

* Genom att Kina endast förbinder sig till att stoppa åtgärderna som presenterades 9 oktober, har man fortfarande möjlighet att stänga av och på kranen av sällsynta jordartsmetaller till USA och omvärlden genom de tillstånd som måste ansökas för import av dessa kritiska mineraler från Kina. Man kan neka dessa ansökningar, hantera dem lika långsamt som man gjort tidigare eller helt enkelt hålla dem i limbo genom att ständigt kräva mer information.

* Kinas eftergift är alltså inte konkret, utan bygger på förväntningen om att det ska bli enklare att importera sällsynta jordartsmetaller från landet. I utbyte fick man dock en rad konkreta eftergifter från USA. Dels 110 procent lägre tullar än innan gårdagens möte, dels ett års uppskov av de höga avgifterna på kinesiska fartyg i amerikanska hamnar som skulle bidra till att få igång amerikanska skeppsvarv igen.

* Ännu viktigare så skrotade USA de utökade exportkontrollerna mot dotterbolag till kinesiska företag, en åtgärd som presenterades för en månad sedan för att fylla igen kryphål kring nationell säkerhet. Kina har därmed fortsatt möjlighet att köpa bland annat chip och flygplansdelar via mindre företag som man äger 50 procent eller mer av. Analytiker pekar på hur detta är första gången som USA i förhandlingar med Kina rullar tillbaka exportrestriktioner som är relaterade till nationell säkerhet.

* Kina vill också att USA ska överge exportrestriktionerna på Nvidias mest avancerade chip. Det är i dagsläget inte helt klart vad som sades kring detta under gårdagens möte. Enligt uppgift ska tillstånd inte ha getts för att sälja Blackwell – det mest avancerade chippet från Nvidia – till Kina, samtidigt som dörren lämnades öppen för samtal om andra chip som omfattas av sanktioner.

* Kina ska återuppta köpen sojabönor och andra jordbruksprodukter från USA. Det går att diskutera huruvida detta är en eftergift, då Kina har ett behov av dessa produkter och kan köpa dem från andra länder i tider av bråk med USA. Kina har också lovat att investera i USA, på liknande vis som Japan och Sydkorea nyligen tvingats göra. Men detta är ett tveeggat svärd, då USA liksom andra västländer de facto inte vill ha kinesiska investeringar inom högteknologiska industrier av säkerhetsskäl. Enligt uppgift ska Kina också köpa energiråvaror från USA. Även här saknas dock konkreta detaljer.

* I mångt och mycket är vi efter gårdagens möte alltså tillbaka där vi var för en dryg månad sedan, och där vi har befunnit oss sedan strax efter ”frihetsdagen” i april då Donald Trump chockhöjde tullarna mot Kina och en rad andra länder. Vid sidan av att avveckla de åtgärder och hot som de båda sidorna infört mot varandra under den senaste dryga månaden, så verkar väldigt få ny konkreta överenskommelser ha ingåtts. Det värsta stormen har passerade förvisso obemärkt förbi denna gång – men det ansträngda tillståndet mellan världens två största ekonomier kvarstår.

* Om gårdagens möte visade något, så är det hur potent Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller är som vapen i handelskriget mot USA. Det är egentligen ofattbart att Trumps regering införde så pass aggressiva handelspolitiska åtgärder mot Kina, utan att ta med detta i beräkningarna. Finansminister Scott Bessents citat från tidigare i år om att Kina spelar kort med ett par i tvåor, kommer nog gå till historien som en av de främsta underskattningarna någonsin. Som jag förklarade närmare i Expressens Trump-podd i går, så utgör Kinas kontroll över sällsynta jordartsmetaller ett rejält punggrepp på hela USA:s ekonomi:

Senare i dag spelar vi in ett avsnitt av podden Kinamedia: Nya kalla kriget som går ännu närmare inpå gårdagens möte, samt Donald Trumps möte med Japans nya premiärminister Takaichi Sanae tidigare i veckan.