Hemliga kliniker, svält och ett chocksamtal på Arlanda.
I nya boken ”Trackside” berättar Marcus Ericsson om den dolda baksidan av formel 1 – med detaljer han aldrig tidigare avslöjat.
– Det blev rätt extremt och absolut inte bra, säger han.
Marcus Ericsson.
Foto: A J Mast / Polaris Images
Öppna bild i helskärm
Det är sju år sedan Marcus Ericsson lämnade formel 1.
2014 blev han Sveriges första förare på 23 år att ta sig till serien, något han drömt om sedan han var liten.
När han kom dit blev han dock snabbt varse om den hänsynslösa värld som döljer sig bakom glittret och glamouren.
– Det är väldigt speciellt, säger Marcus Ericsson.
Den svenska racingstjärnan är aktuell med boken ”Trackside” som han skrivit tillsammans med Janne Blomqvist och Erik Stenborg. Trion driver tillsammans podcasten ”Viaplay F1-Podcast”, och det var genom den som idén om boken väcktes till liv.
– Vi tycker att det är jäkligt roligt att snacka racing i stort och formel 1 i synnerhet. Racing har format alla våra liv men från väldigt olika infallsvinklar, så då föddes den här idén.
Kunde få sparken – på grund av sin vikt
I boken skriver Ericsson bland annat om hur han påverkades av den tidens viktregler.
Det ledde till att han aldrig körde med vätska i bilen, i syftet att spara in så mycket vikt som möjligt. När han skrev på för Sauber blev hans vikt till och med en del i kontraktet.
Om Ericsson hamnade över en specifik siffra hade teamet rätt att sparka honom med omedelbar verkan.
– Jag höll mig under, men det var inte lätt. Det blir nästan mani, man ska nästan svälta sig själv när man ska prestera på toppnivå. Det var något som jag och flera andra av de längre förarna påtalade flera gånger att det här är ingen sund miljö för någon att det ska vara på det här sättet.
Marcus Ericsson med sin personlige tränare Alex Elgh under Bahrains GP 2018.
Foto: PIXATHLON/REX/SHUTTERSTOCK / PIXATHLON/REX/SHUTTERSTOCK/IBL REX FEATURES
Öppna bild i helskärm
Året efter att Ericsson lämnat infördes nya regler om minimumvikt för förarna i formel 1.
Surt, erkänner han.
– Det är det som är ironin i det hela. Det är inte ett problem på det sättet i dag, så det är jäkligt bra.
Testerna: ”Är så pass simpelt”
Det krävs extremt mycket för att en förare ska låta bli att köra ett race.
Ett utdrag från boken:
”Efter en krasch under träningen på Silverstone körde jag in i muren i 90 g, slog bort ratten med knäna och kissade blod – men stod ändå på startgridden på söndagen. Jag var matförgiftad i Malaysia och fick dropp dagen innan helgen började. Jag körde med en stressfraktur i vänster fot i Japan. Jag hade 39 graders feber under en dubbelhelg på Road America.”
Annons
Men vänta lite nu, kanske du tänker.
Ska det inte finnas läkare som säger ifrån om förarna inte är tillräckligt friska att köra?
– Om man haft någon allvarlig skada så hade man inte kunnat fejka det, men annars är det mer att de frågar hur man mår och om man har ont någonstans. Då är det ju rätt lätt att säga ”nej jag har inte ont och mår skitbra”. Det är så pass simpelt, berättar Ericsson.
Anledningen, menar han, är rädslan över att bli ersatt. Antingen genom att visa upp svaghet, eller genom att ge någon annan möjligheten att göra det bättre än man gjort själv.
Åkte till privat klinik i hemlighet
För Ericsson nådde det sin kulmen på Monza 2018. Svenskens DRS fungerade inte som den skulle vilket ledde till han förlorade kontrollen över bilen, drämde rätt in i barriären i över 300 kilometer i timmen och voltade tre varv.
Efteråt blev Ericsson godkänd av läkarna på banan, men var själv orolig.
Marcus Ericsson beskriver kraschen på Monza som hans värsta i karriären.
Foto: THOMAS MELZER / IMAGO/THOMAS MELZER IMAGO SPORTFOTODIENST
Öppna bild i helskärm
Han valde att ta kontakt med sin personliga läkare som bokade in en hemlig undersökning på en privat klinik i stadens utkant. Efter bland annat en skiktröntgen av hjärnan kunde Ericsson till slut andas ut. Allt såg okej ut.
– Tar man det genom de officiella kanalerna är det lätt för dem att säga ”det är nog bäst att du vilar en helg”, och det ville jag undvika. Sen kan man ju diskutera om det var rätt eller fel, men där och då tyckte jag det var bäst.
Vad tänkte dina nära och kära?
– Det vet jag inte ens om jag berättade där och då. Men de vet ju spelets regler på något sätt.
Tycker du att testerna borde vara svårare att klara?
– I Indycar är det lite mer avancerat i dag, man måste göra rätt rigorösa tester efter varje krasch. Jag tror att F1 infört något liknande. Det är mer noggrant i dag så det går åt rätt håll. Det är nog många elitidrottare som kan känna igen sig, man vill tävla till vilket pris som helst. Så det är bra att ha mer avancerade tester så att läkare kan avgöra om man borde köra eller inte.
Chocken på Arlanda: ”Blev jäkligt bra”
Till slut kom beskedet Marcus Ericsson fruktat under alla år.
Genom ett telefonsamtal på Arlanda fick han veta att han blivit av med sin F1-plats för att ersättas av Kimi Räikkönen till säsongen 2019.
– Det var lite av en chock. Jag var ju inställd på att köra vidare. Sen när det fick sjunka in förstod man varför det blev som det blev och på nåt sätt blev det jäkligt bra för mig.
Monacos GP 2018.
Foto: Steven Tee/Lat/REX / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
I dag är Marcus Ericsson en framgångsrik förare i Indycar. 2022 nådde han karriärens hittills största framgång när han vann Indy 500, motorsportvärldens största tävling.
– Det var tuffa år i F1 så det där blev chansen för mig att göra en nystart i min karriär och få visa min fulla potential.
När du tittar tillbaka, var det kul att vara där eller mest jobbigt?
– Både och. Det var alltid min dröm att komma till F1 och det är klart det var jäkligt kul att vara där. Men man är ju tävlingsmänniska, så att köra fem år och aldrig ha chansen att vinna, det var jäkligt tufft mentalt. Jag skulle inte säga att jag ångrar det, men när jag kollar tillbaka önskar jag att jag hade njutit lite mer av åren jag var där.
LÄS MER: Marcus Ericsson om bröllopet i Italien: ”Magiskt”LÄS MER: Mohammed Ben Sulayem i Stockholm – svarar på kritiken