Publicerad 2 nov 2025 kl 14.00
Operation Metro skapades 1949 som ett svenskt motståndsnätverk i händelse av rysk invasion.
Agri Ismaïl läser en bok med höga ambitioner som mest liknar en välresearchad uppsats.
Johan Wennström är fil. dr i statsvetenskap och forskar sedan 2023 vid Försvarshögskolan.
Foto: Rickard L. Eriksson / Albert Bonniers
Öppna bild i helskärm
Josef Stalin och fältmarskalken Georgij Zjukov i Moskva 1945.
Foto: REX/IBL
Öppna bild i helskärm
RECENSION. När första världskriget bröt ut 1914 gjorde Albert Bonniers förlag ett billigt nytryck av Verner von Heidenstams ”Karolinerna” för att stärka den svenska nationalismen. Under andra världskriget gav de ut samlingsvolymen ”I angeläget ärende” med samma syfte. I inledningen till statsvetaren Johan Wennströms bok ”Sveriges sak var vår” skriver han att det är ”stor skillnad på fiktion eller essäistik och samhällsvetenskaplig forskning; ändå tilltalas jag av det uppbyggliga anslaget i dessa två utgivningar och hoppas att min bok på sitt sätt kan fylla en likartad funktion.”
Foto: Albert Bonniers förlag
Öppna bild i helskärm
Det är inte ambitioner som saknas, med andra ord. Men i den gedigna beskrivningen av den svenska motståndsrörelsen som skapades 1949 på uppdrag av Tage Erlander minskar i alla fall min kampvilja rejält när jag inser att operation Metro, en så kallad stay behind-organisation som skulle utgöra motstånd om Ryssland invaderade Sverige, inte var mer än en… myndighet. Visserligen strukturerad på klassiskt vertikalt sätt, som gerillarörelser och terrorceller världen över, men med en ”bolagsstyrelse” vars första chef var en försäkringsdirektör. Enligt den tidigare rikspolischefen Björn Eriksson som satt i denna styrelse handlade det inte ens om att föra en väpnad kamp mot ryssen, utan snarare, ”att efter en rysk erövring av Sverige kommunicera med kvarvarande västliga demokratier”. Inte sånt som inspirerar kampsånger, direkt.
Men att den hemliga svenska motståndsrörelsen var lite, ja, sossig är inget som Wennström kan rå för, och han försöker sitt bästa för att liva upp berättelsen, som när han intervjuar någon som hade falsk identitet inom operation Metro som hänvisar till cyanidkapslarna de bar med sig och säger att ”du har bara en vän och den har du i bröstfickan”. Eller när han beskriver hur de som var aktiva manipulerade sina barn för att kunna hålla hemliga möten.
Boken berör även den svenska oviljan att bryta mot regler.
Med Carl Bildts regering – som sammanföll med hela ”historiens slut”-vurmen på 1990-talet – avvecklades organisationen. I bokens slutsats redogör Wennström för behovet för såväl som utmaningarna med att återigen förbereda sig för en invasion. Många av utmaningarna kan man gissa: individualisering, avsaknad av organisationer med brett folkstöd och engagemang, och privatiserad infrastruktur, men boken berör även den svenska oviljan att bryta mot regler. Som exempel nämner Wennström januari 2024 när tusen bilar körde fast i snön i Skåne, bland dessa en ambulans med en svårt sjuk patient. När en man från Danmark erbjöd sig att såga upp mitträcket på motorvägen så att ambulansen kunde passera kunde inte polisen ta beslutet själva utan var tvungna att vänta sju timmar på räddningstjänsten (som sågade upp mitträcket).
Det är här, i bokens avslutande del, som Wennström kommer närmast sitt uttalade syfte. Hans frustration över Sveriges passivitet och realpolitiska naivitet bottnar i en vetskap om att vi en gång har varit mycket mer förberedda för krig än vi nu är. Som argumenterande essä är slutsatsen toppen. Men slutsatsens patos står i stark kontrast mot bokens övriga innehåll. Nästan 80 procent består nämligen av en traditionell akademisk uppsats, en sådan med flera sidors metodbeskrivning, ordlista och referenser. Det är en välresearchad uppsats baserad på ofta tidigare opublicerade primärkällor, som lätt skulle få högsta betyg av en examinator.
Men som bok som riktar sig till allmänheten? Inte lika högt betyg, tyvärr.
SAKPROSA
JOHAN WENNSTRÖM
Sveriges sak var vår. Den hemliga svenska motståndsrörelsen
Albert Bonniers, 256 s.
Visa mer
Agri Ismaïl är författare, jurist och medarbetare på Expressens kultursida.