Publicerad 3 nov 2025 kl 05.00

Marcella Mravecs nya roman rör sig runt en vingård i Champagne.
Nina Lekander tillbringar rätt mycket tid med författaren – med visst nöje.

Författaren Marcella Mravec.

Foto: Elias Mravec Gillberg / Norstedts förlag

Öppna bild i helskärm

Nina Lekander är författare och kritiker.

Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Jag gillade Marcella Mravecs debut ”Rebound”. Uppföljaren ”Noveau Riche” är inte fullt så förtjusande. Huvudpersonen är inte längre Thea utan Stella Dubois-Howard i samma brötiga, förmögna släkt spridda i flera länder. Snarare gammelrika än nyrika. Osämja, giftigheter, trasslig kärlek, avsky, förakt och desperation samt resor i högklackade lyxpjuck. Resor i förstaklassflyg eller Bentley, överfulla garderober med asdyra kläder och dito väskor av märken som jag måste kolla upp hela tiden. Männen har lyxiga klockor som jag också söker efter och nästan svimmar av lågt blodsocker över priserna. Måhända behöver även läsaren några av alla droger och drinkar som här florerar?

Det hela cirklar på olika vis kring släktens gamla vingård i Champagne. Investerare behövs, arv tillvaratas. Stellas mamma vurmar särskilt för den. Hon är för övrigt fåfäng på ett fascinerande vis: hon litar inte på Londons hudspecialister utan far regelbundet till Paris och doktor Déborah för sina ansiktslyft när bindväven ger vika för åldrandet. Stella nöjer sig med en eller annan microneedling.

Hursomhelst, vår Stella får av modern i uppdrag att charmera en Aaron, amerikan och på något sätt ickevit. Inte att bli ihop med. Vilket inte uppskattas av Stellas rasistiska farmor, en besk gammal dam i sitt stora anrika hus. 

Möjligen även en droppe av syskonen Bronté.

I Mravecs debut ”Rebound”, tänkte jag ibland på Edward St Aubyn och Downton Abbey. Så även nu. Möjligen även en droppe av syskonen Bronté. Men här springs det inte omkring på torra hedar, utan snarare på blöta gräsmattor där de svindlande höga Chanelklackarna fastnar. Hur den svajande sex- och/eller kärleksrelationen mellan Stella och Aaron slutar ska här inte avslöjas. Eller hur det går med infogandeförsöken med oäktingen Evie, som ve och fasa jobbar på lågprisvaruhuset Aldi och annars sitter i en liten lägenhet och spelar tv-spel.

I bokens slutliga tack (det tackas för övrigt väldigt ofta och kanske falskt i texten) skriver författaren ”Det ska påpekas att anglicismer och andra språkliga oegentligheter helt och hållet är författarens egna.” Jaha. Stör mig ändå på 14 sidor där ”spendera” enligt min konservativa språkläggning gäller pengar snarare än tid. Och att använda ”spirituell” i stället för andlig. Nu har jag i och för sig sluppit spendera ett korvöre för boken, men har tillbragt rätt mycket tid på den. Med visst nöje, det ska erkännas.

ROMAN

MARCELLA MRAVEC

Nouveau Riche

Norstedts, 302 s.

Visa mer

Nina Lekander är kritiker på Expressens kultursida.