Publicerad 4 nov 2025 kl 06.00

EU:s klimatlag har fått större konsekvenser för Europa än troligtvis någon annan lag.

2040-målet kommer att få oöverblickbara följder för företag och myndigheter, familjer och skogar, välstånd och klimat, skriver Alice Teodorescu Måwe. 

Alice Teodorescu Måwe (KD) är Europaparlamentariker.

Foto: Caisa Rasmussen / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

”Jag kommer inte att rösta för nya klimatmål och lagar som är omotiverade, obalanserade, ogenomtänkta eller helt enkelt omöjliga”, skriver Teodorescu Måwe.

Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Debatten om EU:s klimatmål 2040 får inte hamna i en åsiktskorridor där den ”renlärige” okritiskt måste stå bakom en extremt snäv utsläppskurva – oavsett konsekvenserna – för att inte riskera att stämplas som klimatförnekare. 

Jag vägrar låta klimatlagen bli ett slagträ i debatten, det är en fråga som förtjänar en seriös debatt där olika perspektiv och målkonflikter öppet ska kunna få stötas och blötas. 

Politikers ansvar är att prioritera och välja riktning. I stället för att sätta orealistiska mål som pressar redan högpresterande länder som Sverige att ställa om på marginalen, bör fokus ligga på att bekämpa den verkliga boven globalt: kolen. 

Ett seriöst europeiskt klimatarbete kräver en gemensam europeisk strategi för kärnkraft, där Sverige kan ta ledningen, för att lösa energiförsörjningen utan kol. Utan kärnkraften som stabil baskraft faller energipusslet, och därmed även klimatarbetets träffsäkerhet. 

Reviderar lagstiftningen

EU reviderar nu delar av den lagstiftning som kom till för att nå de antagna klimatmålen, eftersom de många och krångliga reglerna visat sig nära omöjliga att tillämpa i praktiken. 

Mer pappersarbete och symbolpolitik sänker inte utsläppen – det försvagar dock Europas konkurrenskraft, ökar beroendet av diktaturen Kina och skapar otydliga och ryckiga spelregler för företag vilket äventyrar långsiktiga investeringar. 

Det är i denna kontext viktigt att understryka att när ny klimatlagstiftning nu tas fram inför 2040 måste vi ha lärt oss den läxan – EU-lagstiftningen måste vara realistisk, ha folklig förankring och inte lägga krokben för europeiska företag. 

”Det oppositionen glömmer bort är att EU i dag endast står för omkring sex procent av de globala utsläppen.”

Foto: HÅKAN SANDBRING / IBL

Öppna bild i helskärm

Klimatpolitikens baksida drabbar i dag gemene man, och kostnaderna kommer att öka med oppositionens överilade åtgärder och symbolhandlingar. 

Oppositionen vill att regeringen, liksom EU, ska göra mer på alla fronter. Det oppositionen glömmer bort är att EU i dag endast står för omkring sex procent av de globala utsläppen. Sedan 2005 har såväl Sverige som EU minskat sina koldioxidutsläpp med runt en tredjedel. Under samma period har de globala utsläppen ökat med 28 procent.

Röstar mot nya klimatmål

Samtidigt som EU sätter upp alltmer ambitiösa klimatmål ökar alltså resten av världen sina utsläpp i nästan samma takt. Att EU, genom att öka sina egna klimatmål, skulle kunna parera klimatförändringarnas globala konsekvenser är bisarrt. 

Annons

EU bör därför inte anta något nytt skärpt klimatmål för 2040 förrän övriga större aktörer inom ramen för Parisavtalet presenterar och genomför nationella klimatplaner som innebär en omedelbar minskning av utsläppen. 

I diskussionen om 2040-målet vill jag se en mer verklighetsförankrad klimatpolitik. Vi bär ansvar som beslutsfattare att vara proaktiva och kunna formulera genomförandet innan riktningen är beslutad. Bara då kan vi undvika att än en gång hamna i en situation där vi måste revidera komplicerade regelverk när konsekvenserna väl börjar märkas. 

Jag bryr mig om klimatet men jag slår också vakt om europeisk konkurrenskraft och vårt välstånd, därför kommer jag inte rösta för nya klimatmål och lagar som är omotiverade, obalanserade, ogenomtänkta eller helt enkelt omöjliga.

Av Alice Teodorescu Måwe (KD)

Europaparlamentariker