Karin Pihl

Publicerad 3 nov 2025 kl 18.00

Har inte jämställdhetsministern något bättre för sig? Svaret är tyvärr nej. Därför får vi porrlås och EU-missionerande.

Nina Larsson, L, är jämställdhetsminister.

Foto: VERONICA KINDBLAD

Öppna bild i helskärm

Nina Larsson vill införa ett så kallat porrlås för att skydda minderåriga.

Foto: JAAP ARRIENS/NURPHOTO/SHUTTERSTO / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Karin Pihl

Statsrådet Nina Larsson, liberalen som halkade in i regeringen på ett bananskal, är officer till yrket och har aldrig varit särskilt förknippad med jämställdhetsfrågorna. Det hindrar henne inte från att spruta ur sig förslag. Hon tillträdde posten i våras efter Paulina Brandbergs sorti, och gör nu sitt bästa för att ge krisande Liberalerna utrymme i debatten. 

Arbetslivsfrågorna lyftes ur portföljen. Nu är det enbart jämställdhet som gäller.

Uppenbarligen var det en dålig idé. 

Det började med förslaget att exportera den svenska samtyckeslagstiftningen till andra EU-länder. Kvinnohatet på nätet tilltar. Därför måste alla medlemsländer införa den svenska, juridiskt omdebatterade, samtyckeslagstiftningen, enligt ministern.

Snurrig argumentation, märklig slutsats.

Efter samtyckesmissionerandet kom nästa idé: förbjud strypsex. Hur vanligt det faktiskt är i frivilliga situationer och varför det inte ”räcker” att förövare kan dömas för misshandel och/eller våldtäkt kan man fråga sig, men det viktiga tycks vara signalvärdet.

Signalvärde framförs även som skäl till det senaste i raden av ”eh, va”-förslag: att införa ett porrlås på internet. Enligt Nina Larsson tar unga människor skada av sexualiserat våldsinnehåll. För att inte ”normalisera” det ska användare behöva verifiera sin ålder.

Om högst ansvarig person inte har något annat för sig än att styra upp lagstiftningen i andra länder torde det vara ett gott betyg.

Det är lätt att skratta åt allt detta. Förslagen har något Prussiluskan-aktigt och verklighetsfrånvänt över sig. Hur ska ett fungerande porrlås ens se ut? Hur skulle en harmoniserad sexualbrottslagstiftning i EU få tyst på misogyna nättroll? 

Varför kommer inget mer substantiellt från ministern?

Det finns två svar på den frågan.

Å ena sidan kan man ta de tveksamma idéerna som intäkt för att Sverige trots allt är ett jämställt land. Om högst ansvarig person inte har något annat för sig än att styra upp lagstiftningen i andra länder torde det vara ett gott betyg. Om, säg, justitieministern hade haft samma problem – om hans stab desperat hade letat efter reformer bara för att ha något att göra – hade det varit ett gott tecken.

Men det saknas ju dessvärre inte allvarliga samhällsproblem på området jämställdhet. Som att en kvinna i månaden mördas av en närstående man. Eller att var tredje skolelev med utrikes bakgrund misstänks vara utsatt för hedersrelaterat förtryck. Eller att kvinnor är sjukskrivna dubbelt så ofta som män.

Inget av detta faller dock direkt på Nina Larsson.

Syftet med att ha en minister som bara arbetar med jämställdhet är kanske att signalera att regeringen tar frågorna på allvar. Men effekten blir den rakt motsatta. Ett statsråd som även har annat på sitt bord, som integration, arbetsmarknad eller utbildning, har lite mer förankring i den verkliga verkligheten. Det går att göra något. 

Så är det inte nu. Allt viktigt relaterat till jämställdhet ligger på andra ministrar, som justitieministern och socialministern. Kvar för Nina Larsson blir då att hitta på sådant som porrlås. Tyvärr drar det ett löjes skimmer över jämställdhetspolitiken.

LÄS MER: Vad visste Strandhäll om S-kvinnors menskontroll?LÄS MER: Vem har gett Trump veto över barnens skärmar?