Numera är överläkare Hanna Åmark patientsäkerhetsansvarig och medicinskt ansvarig på förlossningen vid Södersjukhuset. I sin tidigare roll som sektionschef fick hon ta del av och bemöta kvinnors berättelser efter att de fött barn på sjukhuset. Det gav, beskriver hon, ett helt annat helikopterperspektiv.

– Jag tror inte alls att det var specifikt för Sös, men det kom återkommande liknande klagomål. Till exempel ”jag läser i journalen att jag blivit hinnsvept, men ingen frågade mig om jag ville ha en hinnsvepning”, eller ”det verkade som att ni var mer intresserade av att undersöka min cervix, eller min livmodertapp, än att säga hej och berätta vem ni är”.

Samtidigt var kvinnorna ofta väldigt förstående inför personalens utmaningar, som tidsbrist och bördan av att tvingas fatta tuffa beslut. Hanna Åmark säger att allt sammantaget ledde till en självrannsakan, som inte var helt smärtfri.

– Jag insåg att det är rimliga personer med en helt rimlig önskan. När jag tittade tillbaka på mig själv kände jag att jag också gör så här ibland. Jag har också gjort hinnsvepningar utan att berätta att jag ska göra en hinnsvepning, därför att det var en bra situation att göra det.

Vid en hinnsvepning lossas fosterhinnorna från den nedre delen av livmodern, vilket kan sätta igång en förlossning.

Obstetriskt våld är en direktöversättning från engelska. Begreppet används av till exempel FN, EU och inom forskning. Nyligen fattade även International confederation of midwives (ICM) beslut om att använda termen som en beskrivning av fysiskt och psykiskt våld som kvinnor utsätts för under förlossning. Hit räknas även uteblivet samtycke.

International federation of midwives definition av obstetriskt våld

”Obstetriskt våld avser felaktig behandling av kvinnor under förlossning […] Det inkluderar fysiskt våld, förlust av autonomi, att bli utsatt för kliniska ingrepp utan lämpligt informerat samtycke, att bli utskälld, förödmjukad eller hotad, att bli ignorerad, nekad eller att inte få något svar på förfrågningar om hjälp”

Källa: Obstetric Violence, Mistreatment, and Violence Against Women in Reproductive Health Services, International federation of midwives. November 2024.

– Det är först nu som obstetriskt våld har börjat synliggöras, framförallt i sociala medier. Begreppet kommer inte alls från barnmorskehåll eller obstetriker utan från våra patienter, med önskemål om att man ska diskutera det. Och vår uppgift är att hela tiden se till behovet som våra patienter har, säger Marion Ek, överläkare och ordförande för Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG).

SFOG och Svenska Barnmorskeförbundet arbetar just nu tillsammans för att uppmärksamma frågan i Sverige. En utbildning har hållits för alla verksamhetschefer på förlossningar och nyligen även övrig personal.

Läs också: Kliniske etikerns råd: Så når du patienter som säger nej

Men obstetriskt våld är också ett laddat begrepp som skapar motsättningar. WHO använder sig istället av benämningen ”mistreatment during childbirth” och även inom SFOG går åsikterna isär.

– Jag var själv obekväm med det här begreppet från början. Men jag har verkligen tagit till mig det och tror att det är bra för våra patienter. Vi måste kunna prata om kränkningar och brister i respektfull vård, vi kan inte bara hoppa över det helt enkelt, säger Marion Ek.

”Mycket av det här görs i all välmening. Tanken är att vi gör det som är bäst i situationen. Det är bara det att vad som är bäst inte alltid stämmer överens mellan vårdgivare och vårdtagare”, säger överläkare Hanna Åmark.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Hanna Åmark, hur tror du det kommer sig att det har blivit så här?

– Det är befintliga strukturer som inte bara finns inom obstetriken. Vi har en enorm makt när vi sitter med våra sjukhuskläder. Och vi är upplärda i ett system där man har låtit den medicinska säkerheten ta plats först. I Sverige flyttade man tidigt in förlossningarna på sjukhus, vilket har räddat massvis med barn och kvinnor till livet, men det kommer också med en viss paternalism.

För att motverka obstetriskt våld är det viktigt att frågan lyfts och diskuteras, säger Hanna Åmark. Ett informerat samtycke kräver mer eftersom det förutsätter att patienten informeras om alternativa behandlingar och deras för- och nackdelar, vilket kan vara särskilt svårt i akuta situationer.

– Men det handlar främst om vårt bemötande i situationer som sker många gånger varje dag, till exempel vaginala undersökningar. Det handlar om att man kanske bemöter på ett annat sätt, att man sätter sig ner på en stol när man kommer in i rummet och lyssnar in. Att man tänker till kring hur man uttrycker sig. Det tror jag generellt att hela vården behöver bli mycket bättre på.

Vad tänker du om situationer där kvinnan motsätter sig en behandling trots att den vore bra för henne, eller rent av livsnödvändig?

– Pratar man med kvinnan på ett respektfullt sätt och försöker förstå hennes synvinkel från början, och är tydlig med i vilka situationer vi kan tillmötesgå en önskan att till exempel inte lyssna på fosterljuden eller undersöka, tycker jag att det är sällan någon sedan motsätter sig vård om något avviker från det normala.

Under alla år har Hanna Åmark själv bara erfarenhet av en väldigt svår situation. Ett tillväxtultraljud visade ett kraftigt tillväxthämmat barn och sedan en påverkad hjärtljudsövervakning hos en kvinna som motsatte sig kejsarsnitt och där barnet senare dog.

– Vi har ingenting att sätta emot i en sådan situation. Vi kan inte ringa polisen och be dem hämta henne, eller tvångssnitta henne. Men det är som sagt extremt sällan som vi hamnar i en sådan situation där det inte går att kommunicera och där vi har helt olika världsbilder.

Läs mer:

Rusning till enkät kraschade sajt – många mödrar ville berätta om kränkningar

Whiteboard på rummet ska göra födande och partner mer delaktiga under förlossning

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?
Klicka här!
Kommentarer publiceras efter granskning