Uppsala universitet måste ta ställning mot apartheid och folkmordshare-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
Den 20 oktober hade ockupationsstaten Israels folkmord av palestinier i Gaza pågått i 745 dagar under vilka folket hade redan utstått 200 000 ton av storskalig bombning. Utan att veta den sanna dödssiffran kan vi konstatera att apartheidregimen har förintat åtminstone 2 700 familjer. De senaste uppskattningarna – där man räknar med alla som dött av svält, under sönderbombade byggnader eller på annat vis till följd av det passiva våld som ockupationsmakten utövar antas vara närmare 680 000.
Den 20 oktober hölls även invigningen för en temavecka på Uppsala universitet. Temat var akademisk frihet, men ingenstans i programmet stod Palestina. Rektor Anders Hagfeldt skrev om eventet i sin blogg, men nämnde inte varför studenter kräver att svenska universitet “fördömer Israel och avbryter alla samarbeten med israeliska universitet…”. Anledningen bakom kraven på avbrott med universiteten är att samarbete med israeliska institutioner som medvetet deltar i olaglig militär ockupation väcker allvarliga frågor kring Uppsala universitets syn på mänskliga rättigheter och internationell rätt.
I och med att den internationella domstolen i Haag (ICJ) förra året konstaterat att Israels militära ockupation är olaglig aktiverades obligatoriska skyldigheter att avbryta ekonomiska och ”akademiska relationer till Israel som kan komma att bidra till dess olagliga närvaro och dess apartheidregim i de ockuperade palestinska territorierna”.
Förtydligat ytterligare av Antwerp University innebär detta att offentliga inrättningar såsom vår egen är förbundna att bryta banden till de stora israeliska universitet som agerar villiga medgärningsmän till pågående brott mot folkrätt såsom ockupation, apartheid och nekande av palestinsk rätt till självbestämmande. Dessa skyldigheter har även åberopats av över 2 700 universitetsanställda som skrev under uppropet Uppsala Declaration of Conscientious Objection. Det har dessutom påtalats flera gånger av experter som Maya Wind och Omar Barghouti, som båda nyligen talat vid Uppsala universitet, att studenter och anställda inte kräver att universiteten intar en “pro-palestinsk” position; de kräver en som åtminstone är neutral och som vägrar medskyldighet i de allvarliga överträdelser mot grundnormer (jus cogens) i folkrätten.
I stället för att ta sig an dessa kärnfrågor, väljer universitetsledningen att försöka distrahera från sin oförsvarliga position genom att misstänkliggöra studenter och utmåla dem som “grova”, “fientliga” och ovilliga att föra “dialog”. När studenterna på polisens order lämnade byggnaden väntade fyra polisfordon utanför, varav en K9-enhet med två hundar i munkorg. Detta målar upp en annan bild av den akademiska friheten.
Det ”fria” universitetet, där studenter och personal rutinmässigt hotas med polisomhändertagande för att de fredligt demonstrerar mot folkmord. Är det detta våra kollegor vid andra universitet avundas, såsom det sammanfattas på rektorns blogg?
När Uppsala Academics for Palestine (UAfP) senast i januari i år begärde ett öppet möte för att diskutera universitetets inställning gällande mänskliga rättigheter var det officiella beskedet från konsistoriets ordförande, Anne Ramberg, att universitetet varken ämnade delta i ett sådant möte eller på något sätt överväga omprövning av sitt åtagande gentemot medskyldiga israeliska institutioner. Universitetets ledare kunde tänka sig att mötas enbart bakom slutna dörrar, med två representanter från UAfP som skulle uppvisa leg vid entrén samt tvingas att skriftligen ta avstånd från protester ”till stöd för Palestina” vid andra universitet.
Sveriges studentledda bojkottrörelser har konsekvent följt PACBI:s riktlinjer, utformade för att rikta sig mot medskyldighet, inte identitet. Varken UAfP eller Uppsala deklarationens undertecknade vill se en bojkott av individuella israeliska forskare.
Universitetets enda svar på detta ”ofantliga mänskliga lidande” kom först i våras när bristen på ansvarsfullt agerande riskerade att skada dess anseende efter att spridning av bilder på svältande palestinska barn tog fart. I en serie försiktiga uttalanden undvek Ramberg och Hagfeldt sitt egna ansvar när de uppmanade regeringen att agera och försökte skuldbelägga palestinierna själva genom att framställa 7 oktober 2023 som utgångspunkt och således fördunkla sionismens 100 år långa angrepp på Palestina. Utöver att skada anseendet för universitetet underminerar dessa uttalanden vår gemensamma lärmiljö; dess integritet och dess öppenhet.
Nu gäller det att svenska lärosäten slutar misstänkliggöra sina studenter och börjar ta deras farhågor på allvar genom att exempelvis tillsätta en särskild kommitté med experter på internationell rätt och forskningsetik som kan granska den rättsliga integriteten hos våra partnerinstitutioner utomlands, precis som Uppsala universitet tidigare gjort för att utvärdera sina anknytningar till ryska universitet.
Med tanke på att regeringen i nuläget förespråkar frysning av associeringsavtalet mellan EU och Israel skulle en motsvarande åtgärd vara att se över Uppsalas Erasmusavtal med Hebrew University (som har campus beläget på ockuperad palestinsk mark).
Ingen kan väl på allvar bli förvånad över studenternas upprördhet inför att svenska lärosäten under de ovannämnda omständigheterna samlades för att hylla akademisk frihet.
Upprördhet är en rimlig, principfast och medlidsam reaktion på två år av tystnad och passivitet ifrån institutioner i skuggan av ett folkmord som pågår i realtid framför våra ögon. I detta moraliska tomrum har studenterna höjt sina röster. Dom har anslutit sig till en kamp i solidaritet med ett folk som utsätts för etnisk rensning sedan 1947, vars förintelse har accelererats till det folkmord som förvarnades av ICJ:s rådgivande yttrande under våren 2024 och som bekräftats av en självständig FN-kommission och hundratals forskare.
Vissa av dessa studenter hedrar sina föräldrar och farföräldrar som tvingades från sina hem i Palestina under den första Nakban, steget i den etniska rensningen på vilken ockupationsstaten Israel är grundad. Andra fruktar för vänner och familjs liv medan de kämpar under folkmordsförhållanden i Gaza. Vissa sörjer förlusten av människor de kände och älskade, var och en av dem ett universum.
Vi som universitetsanställda är stolta över våra studenter och tackar dem för att de påminner oss om hur ledarskap ska se ut. De vill ha ett universitet som är emot apartheid och folkmord och där den akademiska friheten används för att försvara de mest utsattas röster.
Harald Hammarström, Professor, Institutionen för Lingvistik och Filologi, Uppsala universitet
Irene Molina, Professor, IBF, Uppsala universitet
Jenny Björklund, Professor, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Kristina Grange, Professor, Institutionen för Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers
Lisa Käll, Professor, ERG, Stockholms universitet
Mattias Gardell, Professor, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet
Miguel A. Martínez, Professor, IBF, Uppsala universitet
Ulrika Dahl, Professor, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Paulina de los Reyes, Professor Emerita, Stockholms universitet
Adrián Groglopo, lektor, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet
Edda Manga, Vetenskaplig ledare, Multicultural Centre
Gregory R. Darwin, universitetslektor, Engelska institutionen, Uppsala universitet
Julia Willén, adjunkt, Remeso, Linköpings universitet
Johanna Gondouin, Universitetslektor, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Maria Lönn, Biträdande Lektor, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Marie Dalby, universitetslektor, Centrum för Genusvetenskap, Uppsala universitet
Milan Vukašinović, Forskare, Institutionen för lingvistik och filologi, Uppsala universitet
Mikela Lundahl Hero, lektor, Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet
Minoo Alinia, Universitetslektor, Sociologiska institutionen, Uppsala universitet
Naima Callenberg, Tekniklektor, Institutionen för Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers
Nina Gren, universitetslektor, Sociologiska institutionen, Lunds universitet
Ramis Örlü, Docent/Forskare, Institutionen för teknisk mekanik, KTH – Kungliga Tekniska högskolan
Fouad El Gohary, Postdoktor, Institutionen för samhällsbyggnad och industriell teknik, Uppsala universitet
Georgia Marchant, Postdoktor, Institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet
Hansalbin Sältenberg, Nätverkskoordinator, Lunds universitet
Kate Lonergan, Postdoktor, Uppsala centrum för Förintelse- och folkmordsstudier, Uppsala universitet
Patrick Anthony, Postdoktor, Institutionen för Idéhistoria, Uppsala universitet
Petter Ericson, forskningsspecialist, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet
Sarah Philipson Isaac, Postdoktor, Center for Sustainability Research, Handelshögskolan i Stockholm
Seif Alwan, Postdoktor, Institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet
Ahmad El Far, Doktorand, Institutionen för Socialt Arbete, Uppsala universitet
Ahmed El Yaacoub, Doktorand, Institutionen för elektroteknik, Uppsala universitet
Alexandra D’Ubaldo-Gauffin, Doktorand, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Alexandre Raffoul, Doktorand, Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet
Amanda Lanigan, Doktorand, Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet
Belen Alonso Rancurel, Doktorand, Institutionen för materialvetenskap, Uppsala universitet
Caterina De Marchi, Doktorand, Department of Cultural Anthropology and Ethnology, Uppsala universitet
Fanny Wendt Höjer, Doktorand, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Felicia Hägerbäck, Doktorand, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Florencia Fernández, Doktorand, Lärande och Samhälle, Malmö universitet
Francesca Ru, Doktorand, IBF, Uppsala universitet
Hossam Sultan, Doktorand, Institutionen för kultur och samhälle, Linköpings universitet
Hugo Engholm, Doktorand, Historiska institutionen, Uppsala universitet
Ida-Maja Lindström, Doktorand, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Jenny Kronman, Doktorand, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet
Kosma Lechowicz, Doktorand, Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet
Lise Benoist, Doktorand, Kultugeografiska Institutionen, Uppsala Universitet
Louise Backelin, Doktorand, Institutionen för språk och litteraturer, Göteborgs universitet
Maggie Tran, Doktorand, Institutionen för elektro- och informationsteknik, Lunds universitet
Maimuna Abdullahi, Doktorand, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet
Marta Pitino, Doktorand, Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet
Matylda Jonas-Kowalik, Doktorand, Uppsala centrum för Förintelse- och folkmordsstudier, Historiska institutionen, Uppsala universitet
Max Waleij, Doktorand, REMESO, Linköpings universitet
Naima Kraushaar-Friesen, Doktorand, Department of Earth System Sciences, Uppsala universitet
Nikos Vrantsis, Doktorand, IBF, Uppsala universitet
Riccardo Biella, Doktorand, Centre of Natural Hazards and Disaster Science (CNDS), Department of Earth Sciences, Uppsala universitet
Sara Salminen, Doktorand, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
Silvana Hultsch, Doktorand, Filosofiska institutionen, Uppsala universitet
Victor Nygren, Doktorand, Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet
Zinaïda Sluijs, Doktorand, Kulturgeografiska Institutionen, Uppsala universitet
Selma Mustafić, Forskningsassistent, Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet
Händel går på händer och Hamlet hälsar hem
1:09:55
Konstvärlden breddas och gentrifieringen äter allt
30:02