Publicerad 17 aug 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 06.10
Total återvinning är en vacker vision, men tekniken är ännu inte där.
En politiker kan vara visionär men om lagstiftningen skapar stora problem för medborgarna blir den, på ren svenska, tandlös, skriver Mats Qviberg.
Mats Qviberg, finansman.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT NYHETSBYRÅN
Om det inte finns kapacitet att ta hand om enskilt tygavfall vid återvinningsstationer går det inte att genomföra, skriver debattören.
Foto: Martina Holmberg / TT / TT NYHETSBYRÅN
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Den 1 januari 2025 infördes en lag i Sverige som nu ska ändras. Lagen handlade om separata insamlingar av textilavfall för att möta EU:s miljödirektiv.
I klartext betydde den att man inte längre, exempelvis, fick slänga trasiga strumpor i soptunnan. De skulle tas till sopstationerna och dumpas separat.
Syftet var lovvärt. Ingen vettig person har något emot ökad hållbarhet, men det blev ett fiasko eftersom det inte fanns tillräcklig infrastruktur för återvinning. Och det är ett fiasko som kan stå politikerna dyrt.
Inom näringslivet brukar man säga att ”fisken ruttnar från huvudet” vilket kan översättas med att en dålig företagsledning skapar ett dåligt företag.
Ett närsläktat citat, lätt parafraserat, är att ”det tar tid att bygga upp ett förtroende, men sekunder att rasera det”.
Regeringen har nu ändrat sig och ”soplagen” kommer att från 1 oktober ändras. Efter detta kommer det vara acceptabelt att slänga sina trasiga strumpor i soptunnan. Dessutom har man gett Naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur detta avfall bäst kan återvinnas. Man ska erkänna när man har fel och det är gott så. Frågan är hur man har tänkt följa upp det hela.
Låt oss skynda långsamt och låt tekniken göra jobbet.
Alla vettiga människor bryr sig om miljön och vill att vi ska leva så pass hållbart som möjligt.
Men om det inte finns kapacitet att ta hand om enskilt tygavfall vid återvinningsstationer går det inte att genomföra. Otaliga är de som glatt samlat ihop textilier, åkt till återvinningen men fått höra att ”släng det i brännbart i stället”.
Andra har besökt secondhandorganisationer likt Frälsningsarmén, Öppenhand eller Stadsmissionen och fått höra att verksamheterna inte har kapacitet att ta hand om alla dessa begagnade kläder.
I stället för att öka svenskarnas tilltro till hållbarhet och återvinning har man snarare ökat misstron mot de som bryr sig om miljön och idén om återvinning.
Gröna fanatiker hjälper inte de som vill att samhället ska vara miljövänligt.
Svenskarna är ett miljömedvetet folk. Det är inte att undra på att vi 1972 arrangerade Stockholmskonferensen och innehar den informella ledartröjan när det gäller källsortering.
Vi var pionjärer när det gällde ny kylskåpsteknologi med syftet att hjälpa ozonlagret och det var många som bokstavligen åkte ut i skärgården för att sätta ut mat till den då utrotningshotade havsörnen.
Måste finnas infrastruktur
I dag är återvinning och källsortering bland det svenska vi har. Men det måste finnas en infrastruktur som gör att livet blir lättare och inte svårare om man vill leva som man lär.
Annons
Allt handlar om infrastruktur och insikten att allt inte går att göras snabbt. Teknologi slår alltid politik, men teknologin när det gäller total återvinning finns ännu inte.
Konsten att skynda långsamt är svår att bemästra speciellt om man hela tiden måste räkna fyra år i taget. Precis som med drömmen om den gröna omställningen är total återvinning en vacker vision, men tekniken är ännu inte där.
En politiker kan vara visionär men om lagstiftningen skapar stora problem för medborgarna blir den, på ren svenska, tandlös.
I ett internationellt perspektiv är Sverige långt ifrån en utsläppsbov. Men vi jobbar långsiktigt. Det är således inget problem att vi slänger strumpor i soptunnan eller köper skjortor på nätet. När vi har kapaciteten att omsätta allt tygavfall i förnybar energi kommer vi också att göra det. Vi har redan det folkliga stödet.
Låt oss skynda långsamt och låt tekniken göra jobbet.
Ibland måste man vänta på verkligheten.
av Mats Qviberg
finansman