Personer med diabetes typ 1 fick avsevärt bättre blodsocker när vården följde deras värden med hjälp av digital övervakning och gav regelbunden rådgivning i vardagen.Det visar en studie vid Göteborgs universitet. Studien är publicerad i The Lancet Regional health.

Svårt balansera sitt blodsocker

Vid diabetes typ 1 måste patienten försöka balansera sin insulinbehandling och ligga så nära ett normalt glukosvärde som möjligt. Det är viktigt för att minimera riskerna för både akuta tillstånd och långsiktiga skador på nerver och andra organ.

Många vuxna patienter har så kallad kontinuerlig glukosmätning. De mäter sina glukossvärden i realtid via smartphones eller separata mottagare. Det är dock vanligt även då att blodsockervärdena inte håller sig inom rekommenderade målområden.

– Diabetes typ 1 kräver mycket av patienten, och ingen dag är den andra lik. Sov du bra? Hur stressad är du? Sprang du till bussen? Har du varit sjuk? Man måste vara redo att reagera på många saker hela tiden, utan paus, och folk blir trötta på det, säger Arndís Ólafsdóttir, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, diabetessjuksköterska och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Sensoravläsning och vardagssupport

I studien prövade forskarna en systematisk, intensiv behandling med distansövervakning av glukosvärden samt vårdkontakt varje vecka.

Blodsockervärden lästes av via en sensor under huden ungefär var femte minut och skickades till sjukhuset varje vecka. Om värdena inte låg bra läste en diabetessjuksköterska av dem och tog kontakt med patienten för rådgivning och samtal.

– När vi ringde berättade vi vad vi såg, frågade vad de behövde hjälp med, diskuterade vad som varit svårt och hur de försökt lösa det. Problemen var ofta kopplade till insulindosering, kost eller hur mycket de rört sig. Samtalen kunde också komma in på hur man gör om man ska gå ut med kollegor efter jobbet, om man ska gå på fest, allt möjligt, berättar Arndís Ólafsdóttir.

Kraftig skyddande effekt

Behandlingen pågick under 18 veckor. Av totalt 117 deltagare hade 59 lottats till den intensiva behandlingen medan 58 utgjorde kontrollgrupp och fick konventionell behandling med två vårdbesök under perioden. Deltagarna kom från sju sjukvårdsområden i Sverige samt Oslo.

Efter 18 veckor hade långtidsblodsockret i intensivgruppen sjunkit med drygt 8 mmol/mol mer än i kontrollgruppen. Det är en kraftig förbättring, nästan tre gånger så stor som den förbättring på 3 mmol/mol i långtidssocker som anses skydda organ i kroppen.

Intensivgruppen var även nöjdare och behandlingen visade sig säker eftersom inga allvarliga händelser med lågt blodsocker och medvetslöshet eller så kallad syraförgiftning inträffade, medan kontrollgruppen hade ett sådant fall.

– Detta är också en mycket viktig aspekt i studien då det trots allt är stor skillnad att en patient exempelvis gör justeringar i en insulinpump på distans med rådgivning jämfört med att individen får fysisk vägledning på plats på sjukhus, säger Arndís Ólafsdóttir.

Kan hjälpa även i andra länder

Studien kan potentiellt ge stor nytta också i andra delar av världen, konstaterar Marcus Lind, professor i diabetologi vid Göteborgs universitet, och huvudansvarig i studien.

– För många individer med typ 1-diabetes i olika delar av världen kan man ha långt till sjukhus eller så föreligger bristande resurser. Att effektiv rådgivning kan ske på distans med sensortransferering i realtid av blodsockervärden och insulinjusteringar kan därför komma många till del, säger han.