– Jag tycker att det är ett viktigt möte men jag förväntar mig inte att det ska lösa alla återstående klimatproblem. Det vore orealistiskt. Jag hoppas att processen kommer att överleva och att vissa framsteg görs, säger Charles Parker.

Han har forskat om klimatpolitik i nästan 20 år och har därför noga följt FN:s klimatmöten. Vid mötet i Paris 2015 var han själv på plats och enligt honom finns flera förklaringar till varför just det mötet blev en sådan framgång.

– Det geopolitiska läget var mycket mer gynnsamt och jag tror att det bidrog till att en överenskommelse kunde nås. Som jag har visat i min forskning var EU, Kina och USA alla eniga om att de ville nå en överenskommelse och visade ledarskap för att få den på plats. Om Parisavtalet hade varit på bordet idag tror jag inte att vi skulle ha kunnat enas om det. Det var en stor bedrift att lyckas med det, säger Charles Parker.

Länderna har fått svårare att enas

De klimatmöten som hållits efter det har handlat om hur målen i Parisavtalet ska uppnås. Hur ska utsläppen av växthusgaser ska begränsas? Hur ska det finansieras? Hur ska vi anpassa våra samhällen till effekterna av ett varmare klimat? Charles Parker har sett att länderna har fått allt svårare att komma överens om de här frågorna. Vi är inne i en period som av vissa har kallats oenighetens tidsålder, menar han.

– Det blåser ekonomiska motvindar just nu med oro över ekonomisk tillväxt. Traditionellt motverkar sådant ambitiösa miljömål generellt och klimatmål i synnerhet, säger han.

Krigen i Ukraina och Gaza, lågkonjunktur, tull- och handelskrig har gjort att många politiska ledare fokuserar på annat som de upplever som mer akut än den globala uppvärmningar. Men det finns även ledare som inte ser klimathotet som en viktig fråga.

– Det finns länder som USA som har gjort det mycket tydligt att de anser att klimatförändringarna är – för att använda Donald Trumps ord – en grön bluff. Och han har dragit sig ur Parisavtalet. USA kommer inte att vara helt ute än. Det kommer att dröja till början av nästa år. De är dock fortfarande medlemmar i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC. Det hade varit ett mer drastiskt steg om han hade dragit tillbaka USA från den. Men om USA inte är engagerade i att få Parisavtalet att fungera är det kanske faktiskt bättre att de inte är med, resonerar Charles Parker.

Oklart vilka världsledare som kommer

Den amerikanske presidenten förväntas i nuläget inte delta i klimatmötet i Brasilien personligen och det är än så länge oklart om USA kommer att skicka en officiell delegation. Samtidigt återstår frågetecken kring vilka andra världsledare som kommer att närvara. Men om de stora ledarna i världen inte går åt samma håll blir det svårt att nå verkligt ambitiösa resultat, visar Charles Parkers forskning.

En utmaning, säger han, är att politiker har svårt att ta sig an frågor där resultaten kommer först om många år, långt efter att deras mandatperioder löpt ut.

– Om man tänker på demokratierna har vi sett många bakslag, särskilt när det gäller klimatåtaganden. Jag skulle säga att USA är det värsta scenariot, men vi ser en uppgång för högerpartier som tenderar att vara skeptiska till miljömål i allmänhet och klimatförändringar i synnerhet. Vi har sett det i Frankrike. Vi har sett det i Nederländerna. Vi ser det i Sverige. Om man tittar på Klimatpolitiska rådet för klimatanpassnings årsrapporter ser vi att även Sverige backar lite från sina klimatlöften, säger Charles Parker.

Klimatfrågan viktig för EU-medborgarna

För gemene man verkar klimatförändringarna ändå vara en fråga som bekymrar.

– Den senaste Eurobarometerundersökningen visade att över 85 % av EU-medborgarna anser att klimatförändringarna är ett viktigt problem som måste åtgärdas. Tittar man på några av trenderna sedan jag började följa detta, så finns det glimtar av hopp. Och det är att klimatförändringarna i mycket högre grad än tidigare betraktas som en politisk fråga av högsta prioritet, säger Charles Parker.

Parisavtalet har haft betydelse för klimatarbetet och de poliska beslut som fattats. I sin forskning har han bland annat studerat EU som satt upp ambitiösa mål om att vara klimatneutrala senast 2050. Mellan åren 1990 och 2023 sänkte de sina utsläpp av växthusgaser med 37 procent samtidigt som BNP ökade med 68 procent. Vissa medlemsländer har dock fått svårare att leva upp till sina löften.

Stora satsningar på förnybar energi

En annan sak som Charles Parker ser hoppfullt på är de stora satsningarna på förnybar energi som görs inte minst i Kina.

– Före Paris var vi på väg mot en värld där temperaturhöjningen skulle stiga med upp till fyra eller fem grader, beroende på vilka uppskattningar man tittar på. Nu skulle jag säga att det finns bevis för att vi kommer att kunna böja kurvan nedåt. Om alla gör vad de har lovat kommer vi troligen att se en temperaturökning på mellan 2,5 och 2,8 grader. Det är fortfarande alldeles för mycket, men det är bättre än vad prognosen har varit. Om till exempel alla länder faktiskt fullföljer sina löften om nollutsläpp, vilket jag inte skulle satsa pengar på ännu, skulle temperaturökningen bli cirka 1,9 grader. Så vi har utsikter att göra vissa framsteg och undvika värsta-scenarierna, säger Charles Parker.

Han säger sig vara försiktigt optimistisk om att klimatmötet i Brasilien kommer att resultera i någon form av överenskommelse. Hans gissning är att det kommer att ske på övertid och att löftena inte blir tillräckligt ambitiösa för att klara Parismålen. Men han tycker ändå att det är värdefullt att hålla processen vid liv.

Åsa Malmberg