”Unikt – här finns fortfarande rev som är i absolut toppkondition”
share-arrowDela
unsaveSpara
MAJURO, MARSHALLÖARNA. Den gula drönaren arbetar sig systematiskt fram längs den turkosblå vattenytan och kartlägger de hotade korallreven under sig.
Kartläggningen är Marshallöarnas sista hopp om att kunna möta koralldöden som gör att fisken försvinner.
- Marshallöarna hotas av stigande havsnivåer och varmare hav, vilket påverkar korallreven negativt.
- Forskningsinsatser med hjälp av drönare kartlägger korallreven för att förstå varför vissa fortfarande är i gott skick.
- Ett framtida forskningscenter planeras för att utbilda lokala forskare och förbättra övervakningen av öarnas ekosystem.
Läs mer
Marshallöarna är redan drabbade av höjningen av havsytan som hotar att på sikt dränka öarna. Men det finns också ett annat hot. När haven blir allt varmare mår korallreven allt sämre. Nyligen kom en larmrapport från 160 forskare där slutsatsen var att korallreven i bland annat Stilla havet nått en tipping point där många av dem är bortom räddning.
På måndag inleds klimattoppmötet, COP30, i Brasilien där världens ledare ska försöka få stopp på jordens uppvärmning som skenar.
– Marshallöarna är unikt på det sättet att här fortfarande finns rev som är i absolut toppkondition samtidigt som det finns nästan döda rev, berättar Ann Cohens, marinbiolog från MIT i Boston som under ett antal år har kartlagt reven kring Majuro, huvudön i Marshallöarna.
– Vi vill ta reda på hur det kommer sig.
Under en dag ger vi oss ut i lagunen utanför Majuro. Ur vad som ser ut som en stor blå väska för surfingbrädor plockar Peter Traykovski fram en drönare som han själv utvecklat.
Den är ungefär en meter lång och 30 centimeter bred. I bakänden är den försedd med två propellrar och på sidorna sitter två gopro-kameror som registrerar allt de ser under vattnet.
– Med drönaren kan jag kartlägga ett område på 50 kilometer under en dag, berättar Traykovski samtidigt som han styr drönaren från en panel. På en dataskärm på båten går det att följa drönarens exakta position och hastighet.
– Drönaren tar en bild per sekund under sex timmar. Den fungerar som en robotgräsklippare som går över vattnet efter ett visst mönster. Att göra samma jobb med dykobservationer skulle ta oerhört mycket mer tid och inte vara lika pålitligt.
Drönaren ger också data om vattentemperatur, strömmar med mera.
Detta läggs sedan ihop med Ann Cohens provtagningar och okulära observationer från snorkling vid reven.
Trots den varma temperaturen sätter hon på sig en våtdräkt innan hon hoppar i.
Hon ligger i flera timmar åt gången och då blir det kallt utan.
Det första revet vi undersöker ligger nära en kanal där det strömmar in färskt och lite svalare vatten från Stilla havet.
När jag själv hoppar i med cyklop och simfenor är det lätt även för en amatör som mig att se att de här reven mår bra. Färgerna är vackra och livfulla. Det är fullt med färgglada fiskar som simmar runt revet.
När vi lägger till bara några hundra meter bort möts vi av en helt annan syn. Här är reven gråa och tillsynes livlösa. Jag ser bara ett fåtal mindre fiskar kryssa fram.
Ann Cohen vill inte direkt ifrågasätta forskningen som säger att korallreven nått en tipping point men konstaterar att det här på Marshallöarna fortfarande finns hälsosamma korallrev.
– Jag tycker det är viktigt att även koncentrera sig på den lilla gnutta hopp som finns på ett område där det annars är väldigt mycket ”doom and gloom”, säger hon medan hon med hjälp av en handduk och filt försöker få upp kroppsvärmen efter sitt långa dyk.
Inte minst tycker hon det är viktigt för att ingjuta lite hopp hos lokalbefolkningen som annars bara är van vid att höra dåliga nyheter.
– Där det finns hälsosamma korallrev finns det också väldigt gott om fisk. För öborna innebär det mat på bordet. Att det inte är så illa ställt med alla rev som forskarna säger ger dem lite hopp och framtidstro.
Det är femte året i rad hon kommer till Majuro för att studera reven. Men det är bara andra gången som Peter är här med sin drönare.
– Jag har inte hunnit analysera data ännu från årets observationer, säger han. Förmodligen behövs det ett antal år för att det ska gå att dra några säkra slutsatser om eventuella förändringar i revens hälsa.
Länkades samman
Men Ann Cohen har en teori om varför det finns rev här som verkar må bra.
– De hälsosamma reven ligger ofta nära en punkt där det kommer in färskt vatten från Stilla havet in i lagunen. Då ökar vattencirkulationen och temperaturen sjunker något. Det tror jag bidrar till revens hälsa.
Under andra världskriget använde USA Marshallöarna som en bas i kampen mot Japan. Bilder från den tiden visar hur amerikanerna länkande samman många av öarna runt Majuro för att kunna bygga vägar och annan militär infrastruktur.
– Amerikanerna ändrade helt de naturliga vattenflödena, påpekar Ann Cohen. Det är därför Majuro har en jättelik lagun som sträcker sig över 40 kilometer. Där det inte finns några tillflöden stiger vattentemperaturen och korallerna dör. Men där man öppnar upp och släpper in havsvattnet så verkar de klara sig bättre.
Planen: Forskningscenter
Men hon medger att det också kan finnas andra faktorer som påverkar.
– Det är vad min forskning går ut att ta reda på.
Hennes och Peters plan är att öppna ett forskningscenter på en av öarna dit man kan knyta till sig lokala forskare.
– Marshallöarna är spridda på ett jättelikt område. Enda möjligheten att kartlägga större delar av öarna är genom lokala forskare som kan göra mer frekventa observation än vi som bara reser hit en eller två gånger per år.
För Marshallöarna ger det åtminstone lite ljus i en framtidsbild som annars är väldigt mörk.
