Tre jämnåriga barndomskompisar, två försökspersoner och en forskare, deltar i en studie för att hjälpa astronauter inför framtida rymdfärder.

– Min inställning är att försöka ta sådana chanser när de dyker upp, säger kommunalrådet Johan Månsson.

SNABBVERSION

  • Tre barndomsvänner från Götene deltar i en studie som undersöker hur muskler och rörelseförmåga påverkas av tyngdlöshet och månens gravitation, ledd av forskaren Mirko Mandic vid Karolinska institutet.
  • Studien inkluderar sju försökspersoner som avlastar ett ben i två veckor för att simulera tyngdlöshet och därefter deltar i parabolflygningar i Frankrike, där månens gravitation efterliknas.
  • Försökspersonerna Johan Månsson och Richard Stridh ser det som en unik möjlighet att bidra till forskningen och uppleva tyngdlöshet.

Sammanfattningen är skapad av AI och kvalitetssäkrad av NLT.

Visa mer

Både Månsson och nära vännen Richard Stridh hoppar för närvarande runt på kryckor. Anledningen återkommer vi till.

Mirko Mandic lämnade Götene som 19-åring och arbetar i dag som forskare och lärare på Karolinska institutet i Stockholm.

– Mitt område är fysiologi, som är läran om människan i arbete och under olika extrema tillstånd. Vi arbetar mycket med hur skelettmuskeln påverkas av sjukdomar, men också vad som skiljer dem hos en normal individ och elitatleter. Hela syftet är att alltid förbättra sjukvården för patienterna, säger han.

Mandic ingår i en forskargrupp som vill ta reda på hur muskler, rörelseförmåga och arbetskapacitet förändras vid tyngdlöshet och månens gravitation.

Inte sedan 1972 har människan varit på månen, men det kan komma att bli aktuellt på sikt.

– För några decennier sedan fanns det jättemycket pengar inom forskningen som behandlade rymd och människa. Därefter sinade intresset, men nu är det på väg uppåt igen. Nasa har satt upp som mål att vara tillbaka på månen 2029 och efter det påbörja de första försöken mot Mars, berättar Mirko Mandic.

Sju försökspersoner

I hopp om att få resultat som ska hjälpa astronauter i framtiden deltar för närvarande sju försökspersoner som avlastar vänster ben i två veckor och hoppar på kryckor.

För Mirkos del har det varit viktigt att hitta motiverade försökspersoner. Han har tagit hjälp av två barndomsvänner som får en symbolisk summa på 3 000 kronor vardera för sin medverkan.

– Den här modellen kräver ganska mycket av personerna. Man kan fortsätta leva ett någorlunda vanligt liv, men personerna behöver vara väldigt motiverade till att följa protokollet. Det är 14 dagar där du ska låtsas om att du inte har ett ben som är där hela tiden och det gör vardagen svårare.

– Vi kommer att göra det här minst två gånger till med andra personer för att få ett tillräckligt stort statistiskt underlag.

Från beskrivningen av studien:

”Studien undersöker hur hjärnan och musklerna anpassar sig när kroppen inte längre påverkas av jordens gravitation. Deltagarna kommer först att ha ett ben avlastat i två veckor för att efterlikna tyngdlöshet, och därefter testa att gå i månens gravitation under så kallade parabolflygningar i Frankrike. Designen på studien efterliknar troliga scenarion för framtida resor till Månen. Genom att kombinera hjärnavbildning, muskelmätningar och rörelseanalys vill forskarna förstå hur rörelseförmågan förändras, kunskap som kan hjälpa både framtidens astronauter och människor på jorden med muskelförlust eller nedsatt rörlighet.”

Tyngdlöshet lockar

Johan Månsson konstaterar att det är en utmaning att gå på kryckor. Förflyttningarna går lite långsammare än normalt, men i övrigt lever han som vanligt.

– När Mirko ställde frågan så var det jag och Richard som rent jobbmässigt hade möjligheten att hantera den här utmaningen. En viktig förutsättning var att det skulle fungera med jobbet och det har det också gjort.

Även Richard Stridh, som till vardags är vd på Tofta plåt och ventilation i Lidköping, nappade på experimentet.

– Det här är en ”once in a lifetime”-sak. Jag tror inte att jag kommer få frågan särskilt många gånger i livet om att flyga tyngdlöst. Det är den stora grejen, men sen är det klart att det varit bidragande att det är just Mirko som håller i detta.

Åker till Frankrike

Inom kort åker de ner till Frankrike för att delta i en så kallad parabolflygning som bekostas av Europeiska rymdstyrelsen.

Flygningen sker över ett område där det råder fritt luftrum och inte finns någon turbulens.

– Flygningen pågår i 3,5 timmar där piloterna vänder upp planet i 30, 40 respektive 50 grader så att nosen pekar uppåt, innan planet sen vänder neråt i ett kontrollerat fritt fall. Att det heter parabolflygning är att man åker i en parabolkurva och det är då gravitationstillståndet sker, förklarar Mandic.

Upp och ner 30 gånger

Piloterna kan efterlikna månens gravitation och i planet upphör också belastningen av deltagarnas ben för första gången. Där i luften, med månens gravitation, kommer bland annat mätningar av hjärnans signaler till musklerna att göras.

– Totalt blir det 30 stycken upp och ner-flygningar. Man kan bli illamående, men vi ger dem en medicin mot åksjuka, och instruktioner för hur de ska bete sig i planet. Illamåendet kommer oftast om man håller på och joxar med huvudet för mycket, säger Mandic.

Det låter som något av en skräckblandad förtjusning, men Månsson tycker att det ska bli en spännande upplevelse.

– Det är större risk att man ångrar sig om man inte tar den här chansen. Parabolflygningar är något som få människor får uppleva och vi kanske är de första civila svenskarna som gör det här i forskningssyfte.