Det började som en helt vanlig sugblåsa, men utvecklades snabbt till ett livshotande tillstånd.
Trots det blev Emilia Levin, 28, från Sunne hemskickad från akuten i Arvika flera gånger innan hon till slut fick hjälp i Karlstad.
– Man hamnar i en väldigt utsatt situation, säger hon till Fryksdalsbygden.
SNABBVERSION
- Emilia Levin, 28, drabbades av en allvarlig infektion efter att ha fått en sugblåsa vid amning.
- Trots höga infektionsvärden blev hon initialt hemskickad från vårdcentralen i Arvika. Efter att ha sökt vård i Karlstad diagnostiserades hon med sepsis och fick rätt behandling.
- Emilia planerar att anmäla vården till IVO på grund av skillnader i bemötande.
Sammanfattningen är skapad av AI och kvalitetssäkrad av Fryksdalsbygden.
Visa mer
Emilia kommer ursprungligen från Sunne men bor idag i Arvika tillsammans med sin man Johannes och fyra barn. Det var när hon nyligen ammade sin yngste son som hon fick en så kallad sugblåsa, vilket är en ganska vanlig företeelse vid amning.
– Det kommer sig av att barnet tar fel grepp vid amningen, och då blir det en blåsa som sedan sprack på mig så att det blev ett sår, berättar hon.
Såret tog lång tid på sig att läka, och när det väl gjorde det så fick Emilia feber.
– Det var feber som kom och gick hela tiden, och efter att ha rådfrågat min barnmorska så vände jag mig till vårdcentralen eftersom jag misstänkte att det rörde sig om en infektion.
Emilias ena bröst blev kraftigt infekterat, svullnade upp och blev rött efter att hon fått en så kallad sugblåsa som kan uppstå vid amning. Foto: emiliamarina8946
På vårdcentralen i Arvika kunde man se att Emilias infektionsvärden var höga. Hon blev hemskickad med antibiotika under en veckas tid.
– Två dagar efter att jag hade varit på vårdcentralen så åkte vi in till akuten. Då hade mitt bröst svullnat upp jättemycket och blivit så hårt att min son inte riktigt kunde amma. Det gav mig lite panik eftersom de hade sagt till mig att det var viktigt att jag tömde bröstet på mjölk.
När Emilia och hennes man kom in till akuten var hennes allmäntillstånd kraftigt försämrat. Antibiotikakuren förlängdes till tio dagar, men när de tio dagarna hade gått såg Emilias bröst fortfarande dåligt ut.
– Då sa de att jag skulle ha is i magen och vänta ut det.
Hemskickad från akuten
Emilia avslutade antibiotikakuren och hoppades på att kunna återgå till en mer normal vardag.
– Jag la mig vid elvatiden den kvällen och vaknade två på natten av att jag var dödssjuk. Jag hade 40 graders feber, bröstet hade svullnat upp ännu mer aggressivt, jag hade frossa och så hemska smärtor så att jag bara skrek. Vi fick rycka upp alla barnen ur sina sängar och åka in till akuten mitt i natten.
På akuten togs nya blodprover, och man kunde se att Emilias infektionsvärden ökade. De vita blodkropparna hade höjts kraftigt, vilket indikerar att kroppen kämpar mot en kraftig pågående infektion. Trots det blev Emilia hemskickad ännu en gång.
– Jag blev tillsagd att ta ipren och alvedon och åka hem, och sedan komma tillbaka om det skulle bli värre, vilket både jag och min man ifrågasatte. Hur skulle det kunna bli värre än vad det redan var? Jag grät och skrek och kunde knappt gå, men vi fick inga bra svar på våra frågor. Vi var så frustrerade.
Läkarna menade att Emilia troligtvis led av mjölkstockning, något hon själv inte höll med om.
– Jag har haft mjölkstockning tidigare och vet hur det känns. Jag var väldigt tydlig med att det inte kunde vara det, jag känner ju min kropp, men de lyssnade inte på mig, säger Emilia och fortsätter:
– Vid mjölkstockning kan man se det på utsidan av bröstet, det blir som knölar och bucklor av att mjölken stockat sig. Så var inte fallet den här gången.
Emilia skickades hem från akuten i Arvika med rådet att ta ipren och avvakta. Senare, på sjukhuset i Karlstad, diagnostiserade läkarna henne med sepsis som snabbt kan utvecklas till ett livshotande tillstånd. Foto: emiliamarina8946
”Hamnar i en utsatt situation”
Efter att Emilia blivit hemskickad från akuten i Arvika valde hon och hennes man att åka till akuten i Karlstad istället.
– Vi kände att vi inte blev lyssnade på helt enkelt, men i Karlstad gick det väldigt snabbt. Jag blev skickad till specialistmödravården och det tog inte ens tio minuter innan de hade tagit ett beslut att lägga in mig.
Något både Emilia och hennes man reagerade starkt på var skillnaden i bemötande mellan de olika mottagningarna.
– I Arvika mötte vi bara manliga läkare som inte alls lyssnade och var väldigt nonchalanta. I Karlstad mötte vi kvinnliga läkare och blev bemötta väldigt annorlunda… det är obehagligt att det ska vara så. Det kändes som om de manliga läkarna drog den automatiska slutsatsen att det handlade om ett amningsproblem trots att det inte var det, som om de inte hade någon kunskap alls om kvinnokroppen, säger Emilia och lägger till:
– Man hamnar i en väldigt utsatt situation, särskilt som man inte kan be om att få träffa en kvinnlig läkare i stället utan man får den läkare man får när man kommer in akut på det sättet.
Kritiskt läge
I Karlstad kunde man konstatera att Emilia drabbats av sepsis, även kallat blodförgiftning. Sepsis är ett livshotande tillstånd som uppstår när kroppens immunförsvar reagerar onormalt på en infektion, vilket i sin tur kan leda till organsvikt.
– Om jag hade blivit tagen på allvar dygnet innan, så hade inte situationen blivit så allvarlig som den faktiskt blev.
”Under första natten var läget väldigt kritiskt eftersom kroppen inte verkade svara på behandlingen. Det var kontroller flera gånger i timmen och febern sköt i höjden ännu mer”, berättar Emilia om sin vistelse på CSK. Foto: Lisa Olaison
I Karlstad blev Emilia behandlad med intravenös antibiotika, och det togs olika typer av odlingsprover på henne för att kunna få klarhet i vad det egentligen var frågan om.
– Under första natten var läget väldigt kritiskt eftersom kroppen inte verkade svara på behandlingen. Det var kontroller flera gånger i timmen och febern sköt i höjden ännu mer. De kylde ner mig så gott de kunde med handdukar, och efter att de kollat odlingarna de tagit på mig så kunde äntligen jag få rätt sorts antibiotika som hjälpte.
”Obehagligt att tänka på”
Sedan en tid tillbaka är Emilia åter hemma igen. Det infekterade bröstet är fortfarande ömt och hon går fortsatt på antibiotika – men utvecklingen verkar gå åt rätt håll. På ett psykiskt plan är hon dock fortfarande skärrad av upplevelsen.
– Om vi inte hade åkt in till Karlstad så hade jag ju kunnat stryka med under natten, och väl på plats i Karlstad så bekräftade de att det var en väldig tur att vi hade åkt in dit. Det är obehagligt att tänka på och de tankarna ligger i bakhuvudet hela tiden, att man hade kunnat dö och lämnat alla barnen efter sig.
När Fryksdalsbygden pratar med Emilia går hon sista dagen på antibiotika, och hoppas på att tillståndet inte ska förvärras ytterligare en gång.
– När jag mår bättre och orkar så är tanken att vi ska anmäla det här till IVO. Även om det inte blir några konsekvenser av det så känns det viktigt att det görs, särskilt med tanke på den stora skillnad i bemötande som både jag och min man upplevde mellan de båda mottagningarna, säger Emilia Levin.
”Alltid tråkigt”
Fryksdalsbygden har varit i kontakt med Ann-Kristin Olsson, verksamhetschef för slutenvården på Sjukhuset i Arvika gällande den aktuella händelsen.
”Generellt vid patientklagomål så granskar vi fallet och diskuterar det i vårt patientsäkerhetsråd”, skriver Ann-Kristin Olsson, verksamhetschef för slutenvården vid Arvika sjukhus. Foto: Kerstin Herö
I ett mejl till tidningen skriver hon följande: ”Det är alltid tråkigt när patienter upplever sig dåligt bemötta och att de inte blivit lyssnade på och något vi tar på allvar. Generellt vid patientklagomål så granskar vi fallet och diskuterar det i vårt patientsäkerhetsråd, efter det tas händelsen upp med den personal som är iblandad i händelsen. Beroende på händelsens art så tas det även upp med övrig personal.”