Publicerad 13 nov 2025 kl 05.00
Jente Posthumas nya roman handlar om sorgen efter en tvillingbror som tagit sitt liv.
Lyra Ekström Lindbäck läser den Bookerprisnominerade ”Det jag helst inte tänker på”.
Jente Posthumas roman ”Det jag helst inte tänker på” var en av de nominerade böckerna till Bookerpriset.
Foto: Bas Uterwijk / Rámus förlag
Öppna bild i helskärm
Lyra Ekström Lindbäck är författare och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Vad är en sund relation? Är det när man ”sätter gränser” och ”lever sitt eget liv”?
För tvillingar, som har varit nära redan innan de fötts, är det en komplicerad fråga. I Jente Posthumas Bookerprisnominerade roman ”Det jag helst inte tänker på” får relationen mellan olikkönade tvåäggstvillingar fungera som en hyperbol gestaltning av problemet.
Foto: Rámus förlag
Öppna bild i helskärm
Berättarjaget och hennes bror, som aldrig nämns vid namn, har alltid speglat sig i varandra. De har diskuterat sin ”gemensamma framtid som om den vore ett gemensamt pysselprojekt som vi bara behövde genomföra”. De tänker flytta till New York ihop och ska resa dit för att förbereda flytten.
Men brorsan ångrar sig. I stället för att följa med till USA försvinner han till Brasilien. När tvillingsyskonen återförenas har någonting avgörande förändrats.
”Han sa att han var glad att vi kunde bygga upp en relation igen. En sund relation, menade han, alltså inte den osunda relation vi hade haft. Jag undrade vem som satt mitt emot mig – inte den bror som alltid hade låtit mig lukta på hans andedräkt inför en träff, som hade behövt mitt godkännande för vartenda linne han köpt och som en gång sagt att han inte älskade någon lika mycket som mig.”
Romanen består av korta tablåer, små scener av minnen eller reflektioner. Allting berättas ur ett efteråt. Brodern har glidit in i en depression som slutat med att han tagit livet av sig. Eftersom sjukdomen sammanfallit med avståndstagandet så framstår detta att ”leva sitt eget liv” knappast som mer sunt än deras tidigare symbios.
Frågan om sundhet överröstas av kärleken, som tar form som sorg.
Därigenom garderar sig Posthuma elegant mot sentimentaliteten. När den svunna närheten återkallas är det också alltid med ett frågetecken. Vid något tillfälle uppmanar jaget sin bror att tänka på hur det var förr, när allt var bra. ”När var det bra då? frågade han. Det har aldrig varit bra.”
Frågan om sundhet överröstas av kärleken, som tar form som sorg. Ändligheten är redan inbyggd i våra relationer, tycks Posthuma säga. Vi behöver inte sätta fler gränser än så.
ROMAN
JENTE POSTHUMA
Det jag helst inte tänker på
Översättning Johanna Hedenberg
Rámus förlag, 244 s.
Visa mer
Lyra Ekström Lindbäck är författare och medarbetare på Expressens kultursida.