Titel: Klimatet i terapi
Regi: Nathan Grossman
Genre: Dokumentär
Betyg: 4 av 5
Går att se: Bio
Det roliga med Nathan Grossmans film ”Klimatet i terapi” är att själva naturen, korallerna och småfisken och djungelväxterna är helt frånvarande. De sju klimatforskarna sitter på var sin obekväm stol i ett vidrigt konferensrum i New Jersey, med dödsbeigea väggar och spyfärgad heltäckningsmatta. Instängda med ett helt livs forskning i huvudena och en skäggig Woody Allen-terapeut.
Forskarna är väldigt skeptiska till hela idén. Att prata om sina egna, privata känslor inför den stora klimatkollapsen. Det här är konstigt nog en väldigt rolig film, redan från första rutan. Jag tror att alla som någonsin varit på en konferens med post it-lappar eller försökt lösa problem i grupp känner igen det blytunga motståndet. Luften är så trög att jag blir orolig för den stackars psykologens arbetsmiljö. Men han är ett proffs ut i fingerspetsarna, har elfte september på meritlistan och lyckades till och med bota hundarna som hjälpte till att leta överlevande i ruinerna. De drabbades av depression.
Nathan Grossman har gjort en film som passerat alla etiska gränser, han avlyssnar deltagarna i pauserna, snackar taktik med terapeuten. Målet är att få de hårdnackade, sifferstyrda vetenskaps-männen att famla efter Kleenex-askarna. Gråta över de blekta korallreven, översvämningarna och den utarmade jordbruksmarken. Självklart lyckas han.