En becksvart kväll, ett katastrofalt resultat. Rakt ner i källaren – och dags att larma. I fronten för fotbollslandslaget står en man som har tappat kontakten med verkligheten.
Öppna bildvisare
Saldot för Jacob Friis landslag i VM-kvalet blev tre segrar, ett kryss och fyra förluster. Bild: Pirjo Tuominen / EPA
Lyssna (du hör en artificiell röst) 4:03
Till slut var det bara skammen som återstod.
Jacob Friis hade tvångsmässigt gått från sida till sida i sitt tekniska område i 93 minuter, viftat och vevat, suckat och stönat.
Tävlingsåret i mål, nu har han och landslaget också tappat hela ansiktet.
En hemmaförlust mot Malta, i målkungen Teemu Pukkis avsked till Olympiastadion, inför glesa, halvtomma läktare i Helsingfors. Det är sinnebilden av fotbollslandslaget hösten 2025 – ett lag som har tappat allt att tro på.
Malta firade som att de var världsmästare. De trodde inte att det var sant.
Jacob Friis satt på sin presskonferens i katakomberna och var … nöjd.
– Spelarna gjorde ett strålande jobb, riktigt bra. Jag kan inte kräva mer. Jag är nöjd med prestationen. Resultatet är förstås inte det som vi ville ha med oss.
Hohho? Hallå? Vad sa du?
Kalla mig enkel och enfaldig, men så kan inte en förbundskapten för Finland uttala sig efter en 1–0-förlust mot lilla Malta, 166:e på världsrankningen. Var är respekten mot resultatet och kontexten?
Lever i förnekelse
Det är drygt två år sedan Finland fyllde Olympiastadion till bredden kvalkväll efter kvalkväll. Utsålt mot San Marino och Kazakstan, nervdaller i luften inför en nordisk kamp mot Danmark.
Det känns som att det är tjugofem år sedan.
Finland har landat på ett betonggolv och försöker febrilt samla ihop skärvorna av ett folkligt intresse som har gått sönder. Spelet är underkänt, spelarna ser vilsna ut och förbundskaptenen lever i förnekelse.
Ett återkommande tema under första året med Jacob Friis har varit diskrepansen mellan hans bild av händelserna på planen och det som många utanför landslagsbubblan tänker.
Efter en becksvart kväll och ett katastrofalt resultat åker landslaget rakt ner i källaren – och det är dags att larma. I fronten för det finländska fotbollslandslaget står en man som har tappat kontakten med verkligheten.
– Jag känner ett lugn då jag jämför insatsen som vi gjorde borta mot Malta i min första match jämfört med hur det såg ut i kväll hemma mot Malta. Det värsta för mig som tränare är att förlora och samtidigt spela dåligt. Nu irriterar förlusten, men jag är nöjd med spelet. Jag väntar ivrigt på att få fortsätta jobba mer med dem.
Hör hemma på C-nivån
Vi måste hoppas på att Bollförbundet klarar av en mer nyanserad analys än så här.
I den stora bilden är det inte lika svart och vitt. Mika Lehkosuos U21-landslag har med få dagar tillsammans svetsat ihop ett nytt, fungerande lag som i högsta grad spelar för andra raka EM-avancemanget nästa år.
Den gamla stommen har flyttat in i A-landslaget, det ger åtminstone en tröstande klapp på axeln då det bara är mörkt och hemskt efter 0–1 mot Malta.
Men det spelar absolut ingen roll den här kyliga Helsingforskvällen.
Finland avslutade VM-kvalet med att besegras av Malta, de stod i sin ring och jag hoppas att hela högen skämdes. Alla tiders mesta målskytt Teemu Pukki hade förtjänat mer än att säga hejdå till Olympiastadion med landslagskarriärens mest förnedrande förlust.
Den pinsamma förlusten blir vykortet som landslaget skickar med till 2026.
Då ska Finland spela på några av Europafotbollens bakgårdar i Nations Leagues C-division. Där hör vi sannerligen hemma.
Mats Ahlnäs är sportjournalist på Svenska Yle och har bevakat herrlandslaget på nära håll i många år.