Publicerad 14 nov 2025 kl 17.25Uppdaterad kl 17.49
En balansakt mellan Viagra-genans och rå dödsångest.
Fares Fares har Zlatan-pondus när Tarik Salehs hyllade svenska Oscarsbidrag växlar upp från skämt till blodigt allvar.
Fares Fares som George i ”Eagles of the Republic”.
Foto: Yigit Eken
Öppna bild i helskärm
Donya spelas av Lyna Khoudri.
Foto: Ygit Eken
Öppna bild i helskärmSå bra är ”Eagles of the republic”
Genre: Politisk thriller (Sverige)
Av: Tarik Saleh.
Med: Fares Fares, Cherien Dabis, Lyna Khoudri, Zineb Triki.
Längd: 2:08.
Från: 11 år.
Premiär: På bio 14/11.
Visa mer
Han är en lätt ålderstigen player, George Fahmy (Fares) – Egyptens största (fiktiva) filmstjärna, även känd som ”vita dukens farao”. Lite av en självupptagen skitstövel faktiskt, med en ung skådespelarflickvän som folk ständigt tar för hans dotter. Han gillar cocktailfester, champagne, fina klockor och är så patetisk att han klär ut sig när han köper de där potenshöjande tabletterna. Något som naturligtvis bara slutar med att en starstruck farmaceut ber om en selfie.
Komiken fungerar som ett finurligt andrum, men blir också ett rart minne av Fares tidiga komedikarriär i ”Jalla! Jalla!” Eller ”Kopps”.
Till och med den genomkorrupta regimen är till en början delvis underhållande när de kräver att George ska spela huvudrollen i ett propagandastycke om landets diktator.
George vägrar. Varför skulle han ens passa i rollen som den flintskallige, kortväxte presidenten? Men efter dödshot riktade mot hans älskade tonårsson ger George genast efter. Samtidigt som han förtvivlat försöker behålla någon form av konstnärlig integritet genom att göra filmen något så när trovärdig: ”George Fahmy gör inga dåliga filmer,” säger han om sig själv, och låter lite som ett eko av Zlatan.
Det är kul politisk satir, ungefär som att det är kul att betrakta det absurda i Nordkorea från något slags tryggt avstånd.
För ett tag verkar George också kunna inbilla sig själv till att han har kontroll över situationen. Han förhandlar till sig olika tjänster, inleder en affär med försvarsministerns skarpa fru (underbara Zineb Triki från franska ”Falsk identitet”), och blir ett slags trofé för ”republikens örnar” som politikens innersta krets kallar sig. Men när makten så småningom visar sitt sanna ansikte, så är hänsynslösheten och brutaliteten total.
”Eagles of the republic” var I huvudtävlan I Cannes I våras, och är även den avslutande delen i Salehs så kallade Kairo-trilogi. I den första ”The Nile Hilton Incident” riktades den kritiska udden mot polisväsendet i snygg noir-form.
I den andra ”Boy from heaven” var det religiösa ledarskapet i himmelskt vackert fokus. Här har vi i stället hamnat i maktspelets hjärta, inom ramen för filmstudio-nostalgi och fåfängt glitter.
Det är konsekvent, genomtänkt och elegant utfört som helhet. Men också lite vågat att ta den komiska avslutningen, och så bryskt förvandla den till allvar.
Man kan tycka att det är en tonskiftning som skär sig. Men för mig fungerar greppet snarast som en mörk och effektiv påminnelse om hur något som på ytan är löjeväckande också kan vara vilseledande, nyckfullt och direkt förödande.