NHL:s blixtvisit i Stockholm är över. Cirkusen har lämnat.

Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYRÅN / Claudio Bresciani/TT

Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärmAdam Johansson

När löven faller och minusgraderna smyger sig på, det är då NHL passar på att besöka vår kontinent. Det är sen gammalt. Redan på 70-talet besökte NHL-lagen Sverige och i snart 20 års tid har världens bästa hockeyliga anordnat regelbundna matcher i Europa. 

Det har blivit vardagsmat, på gott och ont. 

Och nu talar det mesta för att NHL planerar att skruva upp antalet besök i Europa.

Det viskas om att ligan siktar på att spela ännu fler matcher utanför Nordamerika och ännu mer utspritt under kalenderåret än vad som varit fallet hittills. 

Det är inte omöjligt att städer som Stockholm, Tammerfors, Prag, London och Berlin får årliga besök av NHL-lag i november-december-januari inom en snar framtid. 

Allt ingår i NHL:s plan att utvidga sin spelplan, att vinna marknadsandelar i en världsdel som passar NHL:s intressen bäst för vad ligan vill uträtta i framtiden. 

Vissa tror att det är ett första kliv mot att starta en renodlad Europa-division. Det har spekulerats om det i decennier, men jag är alltjämt tveksam. 

Det hade ritat om kartan fullständigt

Ryktena blossade visserligen upp på nytt efter att NHL öppnade upp sitt kontor i Zürich under sensommaren, det har aldrig hänt tidigare att NHL expanderat på det sättet. Ligan påstod själva att det handlade om att stärka samarbeten med rättighetsinnehavare, partners, nationella förbund och internationella ishockeyförbund. 

Visst stämmer det, ligan ljuger inte om den biten, men NHL har i samma veva självfallet tänkt tanken och undersökt möjligheterna med en Europa-division. 

Det vore naivt att tro att NHL, som har en uppenbar hegemonisk ställning i världshockeyn, inte skulle vilja exploatera Europa och globalisera sitt varumärke än mer. 

Alla inblandade i den europeiska ishockeyn förstår att det vore förödande. Det hade ritat om kartan fullständigt och inte till våra inhemska ligors fördel. 

Men det finns flera anledningar till att tro att en NHL-division i Europa aldrig skulle bli av. 

För vad drivs NHL av allra mest?

Pengar, precis. 

Att inleda en process för att etablera sig i flera europeiska städer skulle inte bara ta tid, det skulle kosta enorma summor pengar. Och det är inte säkert att det betalar sig, för NHL skulle vandra ut på en marknad utan självklart supporterunderlag och där motståndet från europeiska federationer och ligor skulle vara monumentalt. 

Erik Karlsson.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Addera det faktum att Ryssland är förbjuden mark efter invasionen av Ukraina och NHL:s huvudbryn blir fler. 

Bara politiken som hade krävts för att lösa upp de praktiska knutar som det innebär att bilda nya europeiska organisationer skulle ta åratal. 

Annons

Och är det något vi vet om NHL är det att tålamodet tryter snabbt. 

När en blöder, då blöder alla

Ligan har i årtionden flyttat lag från amerikanska och kanadensiska städer som inte kunnat inbringa tillräckligt mycket ekonomiska medel eller intresse för att det skulle vara försvarbart gentemot ligans ägare. 

Just den delen är värd att poängtera i diskussionen om en Europa-division: att NHL:s 32 ägare inte lär vara särskilt sugna på att utöka ligan med lag som nog inte klarar av att generera tillräckligt mycket intäkter. För när en ägare blöder, då blöder alla. 

Det är därför NHL, efter Arizona-debaclet, varit noggranna med att identifiera stabila, stora marknader i Nordamerika som i framtiden kan få rymma NHL-lag. Där nämns Houston, Atlanta (tredje gången gillt) och Indianapolis ofta.

Egentligen är det mer sannolikt att NHL rör sig i en riktning där antalet lag i Nordamerika ökar till 34 eller 36 före att en Europa-division lanseras.

Gissningsvis kommer spekulationerna om NHL i Europa inte dö ut ändå – de har trots allt levt sedan 60-talet – men det är nog viktigt att påminna sig om att rykten och fantasier är just det: rykten och fantasier.

Det betyder inte att vi går mot en verklighet där NHL-lag snart etablerar sig i Europa.

Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN / TT NEWS AGENCY

Öppna bild i helskärm

Filip Forsberg hälsar på fansen i Avicii arena.

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Så till helgens spektakel. 

Varje gång NHL-cirkusen flyger in och ut ur Stockholm omgärdas den av samma kritik från oss svenskar. Det är så många som stör sig på NHL-fenomenet. 

Det blir… tradigt. Vi svenskar är faktiskt rätt löjliga emellanåt.

Vi ska peka finger och minsann berätta att det vi har, det är bra mycket bättre och mer genuint än det alla andra har. 

De är plast, vi är på riktigt. 

Jag är den första att skriva under på att kisscam är obekvämt, att powerbreaksen i matcherna är för långa och många och att stämningen ofta är rätt sömnig.

Låt oss aldrig bli dem, verkligen inte, men vi kan väl tillåta oss själva att ibland uppskatta olikheterna i hur vår sport skildras.

Den där maskoten som flyger fram på isen är inte för dig Göran, 64.

Techno-musiken som dånar ut i högtalarna kanske inte passar dig Ingela, 55.

I mitt huvud är Global Series-partyt mer för barnen än några andra.

Som i lördags, när Nashville och Pittsburgh öppnade upp sina träningar för allmänheten, då välde tusentals barn in i Avicii arena. 

Det var fantastiskt att på nära håll få se deras blickar när Filip Forsberg gick förbi, deras skrik när Sidney Crosby skrev autografer. 

Såna möten lever med ett barn för alltid. 

Samma dag skänkte NHLPA hockeyutrustning till Leksands ungdomssektion för ett värde på 200 000 kronor. De behöver inte göra det, det finns inga avtal som binder dem till att betala de summorna, men de gör det ändå.

Så i samma stund som jag kan känna stolthet över den svenska supporterkulturen och hur äkta vår idrott är kan jag faktiskt uppskatta ett besök av NHL då och då.

Bara det inte blir för ofta.