Två nya studier visar att elever i kommunala skolor får bättre inkomster och bättre chans till jobb än elever i friskolor. Hur många spikar ska vi hamra in i marknadsskolans kista innan liket vi kallar friskolor begravs, frågar sig German Bender och lanserar begreppet ”ofrihetsskolor”. 

Att försvara marknadsskolan börjar bli en alltmer udda företeelse. Det kräver ungefär samma inställning som att kedjeröka och samtidigt hävda att forskningen om lungcancer ”nog är lite överdriven”.

Vetenskapligt börjar det likna överbevisning. Den som i dag hävdar att vinstdrivna friskolor höjer kvaliteten i svensk skola har ett ganska brutalt evidensproblem.

Spikarna har hamrats in

Bevisberget har vuxit så pass mycket att det är svårt att få grepp om det. Skolverkets egna undersökningar, OECD:s Pisa-mätningar, rapporter från allehanda fackliga organisationer och tankesmedjor (som jag själv också författat), SNS-rapporter, en drös forskningsstudier och säkert en halv meter SOU:er.

År efter år har spikarna hamrats in i marknadsskolans kista.

Ändå lever liket.

Den senaste spiken är en kommande avhandling på Handelshögskolan i Stockholm av nationalekonomen Petter Berg. Särskilt en av studierna i avhandlingen bör orsaka en mindre jordbävning i skoldebatten, men har ännu inte uppmärksammats i media.

Bergs forskningsstudie är en mardröm för friskolelobbyn. Den går rakt på kärnfrågan: vad händer med elevernas inkomster i vuxenlivet efter att de gått i vinstdrivande gymnasieskolor?

Svaret: i genomsnitt tjänar de mindre som trettioåringar än om de gått i kommunala skolor. Runt två procent lägre inkomster, vilket motsvarar ungefär ett halvt skolårs undervisning och ett livslångt tapp på runt 200 000 kronor.

Lägre kvalitet

Studien undersöker också vad detta beror på och förklaringen är enkel: de vinstdrivna skolorna ger sämre avkastning för eleverna på grund av lägre kvalitet. De anställer mindre utbildade – läs: billigare – lärare. Det är exakt den kostnadslogik som många kritiker pekat på i årtionden, nu fastslagen med registerdata.

Samtidigt visar Berg att elevernas preferenser (alltså deras val av skola) i mycket liten utsträckning styrs av skolors faktiska effekt på inkomster. De flesta väljer efter läge och utbud av program.

Marknaden gör alltså precis det man kunde förvänta sig: den levererar snygga lokaler, attraktiva lägen och ”roliga” program – inte nödvändigtvis bättre framtidsutsikter. Konkurrensen fungerar alltså, men leder inte till högre kvalitet i enskilda skolor och hela skolväsendet, som friskolevurmarna hoppas på.

I stället är effekten den motsatta: konkurrensen gör att aktiebolagsskolor lockar till sig elever som de ger sämre utbildning än kommunala skolor.

Och därtill dränerar vårt skolväsende på resurser.

Dags för nästa spik.

I början av oktober publicerade Skolverket en rapport om etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier för gymnasieelever. Rapporten visar att bara drygt hälften av eleverna på yrkesprogram har ett stadigt jobb ett år efter examen. (Att vara etablerad definieras av Skolverket som att man inte ska ha varit arbetslös och ha kommit upp i en årsinkomst på minst 230 000 kronor.)

Andelen ungdomar från yrkesprogram som etablerat sig på arbetsmarknaden efter ett år har dessutom sjunkit från 55 till 53 procent mellan 2022 och 2023.

Det tål att upprepas: detta är alltså elever som har gått yrkesprogram. Program som ska leda till jobb.

Friskolesystemet levererar inte

Mönstret är det gamla vanliga: friskolorna har betydligt sämre resultat än de kommunala skolorna. När Skolverket förlänger uppföljningstiden till tre år efter examen visar det sig att bara 56 procent av eleverna på friskolors yrkesprogram är etablerade, jämfört med 68 procent av dem som gått på kommunala skolor.

Dessutom visar Skolverket att andelen högskolestuderande från de högskoleförberedande programmen också minskar.

Skolverkets etableringsstatistik och Petter Bergs forskningsstudie pekar åt samma håll som den överväldigande majoriteten av tidigare studier: friskolesystemet levererar inte det som utlovats.

Andra forskare som Karin Edmark och Jonas Vlachos har visat att friskolor bidrar till betygsinflation genom att ge så kallade ”glädjebetyg” till sina elever. I klartext: friskolor (särskilt aktiebolagsdrivna) delar systematiskt ut högre betyg än vad elevernas kunskapsresultat i nationella prov motiverar. De har dessutom färre behöriga lärare, och just skolor med fler obehöriga tycks vara mest generösa med betygen.

Ingen nyhet för väljarna

Resultatet blir att friskoleelever har lättare att komma in på högskoleutbildningar. Själva inträdesbiljetten till högskolan blir alltså ett marknadsföringsinstrument för friskolorna. Att urvalet till högre utbildning därmed snedvrids är inte en oväntad bieffekt, det är inbyggt i affärsmodellen.

Det här är långt ifrån en komplett lista över problemen med vårt nuvarande friskolesystem – eller över orsakerna till problemen. Bara de senaste spikarna i kistan.

Och det är heller ingen nyhet för väljarna.

SOM-institutet vid Göteborgs universitet har i årliga mätningar visat att en förkrossande majoritet av Sveriges befolkning vill förbjuda vinstutdelning i skattefinansierad skola, vård och omsorg. Andelen har legat stabilt kring 60–65 procent sedan år 2012.

I årets SOM-mätning har väljarna blivit ännu mer missnöjda: hela 74 procent, tre av fyra väljare, svarar att förslaget att ”förbjuda företag med vinstsyfte att driva skolor” är ett ”bra” eller ”mycket bra” förslag.

Men kommer liket i kistan att begravas?

Demokratin har kortslutits

Tyvärr är det mycket lite som tyder på det. Trots att såväl väljarstödet som all evidens pekar entydigt i samma riktning, har politiken helt frikopplats från den allmänna opinionen.

Det är ingen överdrift att säga att demokratin kortslutits i den för samhället helt avgörande frågan om hur våra kommande generationer ska utbildas.

En överväldigande majoritet av befolkningen anser att skolan är ett samhällsansvar som ska ge alla elever en likvärdig utbildning.

En överväldigande majoritet av politikerna anser att skolan ska vara en konkurrensutsatt ”bransch”, där våra skattepengar slussas till privata fickor (inte sällan av och till personer med partipolitisk bakgrund eller nära band) genom de allt större aktiebolagskoncerner som vi till vardags kallar friskolor.

De borde kallas ofrihetsskolor.

German Bender är utredningschef vid tankesmedjan Arena Idé