UTRIKES En grupp av Schweiz mest inflytelserika företagsledare – däribland Rolex-chefen Jean-Frédéric Dufour, Richemont-ordföranden Johann Rupert och MKS SA-chefen Marwan Shakarchi – besökte Vita huset den 4 november. Under mötet överlämnade delegationen två exklusiva gåvor till USA:s president Donald Trump: ett par Rolex Datejust-bordsklockor och en guldtacka på ett kilo, prydd med siffrorna 45 och 47, som hänvisar till Trumps första och eventuellt andra mandatperiod. Det rapporterar Axios.
Det uppskattade värdet på gåvorna överstiger 130 000 dollar. Vita huset meddelade att gåvorna accepterades enligt Foreign Gifts and Decorations Act och formellt kommer att tillhöra Trumps presidentbibliotek.
Bakgrunden är tydlig: Schweiz hade under sommaren 2025 drabbats av hårt höjda amerikanska tullar, och landets premiärminister Karin Keller-Sutter misslyckades med att förhandla fram ett genombrott via telefon. Därför skickade Bern en delegation av ekonomiska tungviktare för att förhandla direkt med presidenten.
Den 14 november meddelade USA:s handelsrepresentant och den schweiziska regeringen att ett nytt ramavtal hade tecknats. Avtalet innebär att USA:
I gengäld har Schweiz åtagit sig att:
-
investera upp till 200 miljarder dollar i USA fram till slutet av 2028
-
flytta delar av sin farmaceutiska och medicintekniska produktion till USA
-
sänka handelshinder för amerikansk jordbruks- och industriproduktion
Det ekonomiska utbytet sker i en politisk kontext där Trump öppet uttryckt preferens för direkta affärsuppgörelser med enskilda nationer och företag. Händelsen har väckt debatt i både USA och Europa om var gränsen går mellan diplomati, lobbyism och politiskt påtryckningsarbete.
Den borgerliga staten fungerar som ett direkt verktyg för monopolkapitalet
Den här händelsen illustrerar med ovanlig tydlighet hur den borgerliga staten fungerar som ett direkt verktyg för monopolkapitalet. Möten mellan landets högsta politiska ledning och internationella kapitalister sker bakom stängda dörrar – och resultatet blir omedelbart materiellt: tullsänkningar, handelsförmåner och statlig anpassning till kapitalets behov.
Att lyxgåvor i praktiken föregår enorma politiska eftergifter visar hur imperialismen organiserar sina relationer: inte genom demokratiska processer, utan genom direkta transaktioner mellan kapital och statsmakt.
USA:s löfte om tullsänkningar mot schweiziska investeringar på 200 miljarder dollar är dessutom ett exempel på hur rika länder i det imperialistiska systemet förhandlar fram ömsesidiga privilegier – samtidigt som arbetarklassens intressen är fullständigt frånvarande. Det som kallas ”frihandel” är i själva verket politik för monopolens expansion, inte för samhällelig utveckling.
Detta bekräftar bara vad Marx och Engels skrev: staten i de kapitalistiska länderna är inte en neutral instans utan ”Den moderna statens verkställande makt är blott en kommitté för att sköta hela bourgeoisiens gemensamma affärer”. Denna episod skulle kunna stå som skolexempel.
Skriv ut