Ungsvenskarna: Inte bakåtsträvande – är sunt förnuft
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2025-11-16 12.00
share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
DEBATT. Kvinnliga soldater försvarar naturligtvis sitt land med samma mod och ansvar som manliga, men redan i fredstid bör det vara en självklar utgångspunkt att barn har rätt till åtminstone en förälder som finns kvar hemma.
Sverige står inför ett nytt säkerhetspolitiskt läge där hotet om krig eller väpnad konflikt inte längre kan avfärdas som ett avlägset scenario. I en sådan situation är det självklart att alla som bor i Sverige förväntas sluta upp och bidra till landets försvar. Alla svenska medborgare och personer bosatta i Sverige omfattas av totalförsvarsplikt från det år de fyller 16 till det år de fyller 70. Den består av värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Värnplikten handlar om att efter genomförd grundutbildning försvara Sverige militärt.
pullquoteVi har byggt en försvarsstruktur som glömmer bort barnens behov
I dag krigsplacerar vi unga män och kvinnor i det militära försvaret. Men vem tar hand om barnen om Sverige eller alliansen angrips och båda föräldrarna är krigsplacerade? Enligt den så kallade ansvarsprincipen ska varje samhällsaktör fortsätta sin verksamhet även i krig. Förskolan ska alltså fortsätta ta hand om barn även i händelse av krig. Hur realistiskt är det? Är det verkligen så vi vill att Sveriges barn ska växa upp, institutionaliserade dag och natt under krigstid utan sin mamma eller pappa?
I Ukraina, där kriget är brutalt och verkligt, mobiliserades i första hand män som passerat småbarnsåren. I vårt grannland Finland är värnplikt fortfarande obligatorisk för män men frivillig för kvinnor. Den finska lagen tar också uttryckligen hänsyn till kvinnor som är gravida eller har små barn, vilket gör att de kan undantas från tjänstgöring under sådan tid. I Sverige däremot har vi skapat ett system som kallar in unga kvinnor och män i den ålder då de flesta bildar familj och får barn. Vi har byggt en försvarsstruktur som glömmer bort barnens behov.
När Sverige återinförde värnplikten 2017 gjorde man den könsneutral. Det var ett beslut som vilade mer på ideologiska än försvarsmässiga grunder. Försvarsmakten talar, efter instruktion från våra folkvalda, gärna om jämställdhet, om mångfald och karriärvägar men sällan om krigets realiteter. Värnplikt handlar ytterst om att försvara våra värderingar, vår kultur och våra familjer. Det är för barnens och våra näras framtid vi väljer att försvara vårt fosterland. Men vad händer när barnens framtid innebär att vara utan båda sina föräldrar under krigstid? Är det verkligen jämställt eller bara kortsiktigt och cyniskt?
Få unga kvinnor som gör värnplikt i dag reflekterar över vad som skulle hända den dag de själva får barn och de måste rycka ut i krig, och dessvärre har inte heller staten riktigt funderat över detta. Tjänstgöring inom det militära försvaret är särskilt problematisk för den som har små barn, eftersom det innebär att man är borta på obestämd tid, troligtvis vid alliansens yttre gräns. Man kan med andra ord inte ens komma hem på permission med jämna mellanrum. Om man däremot tjänstgör på sin ordinarie arbetsplats eller med stöd av civilplikt inom samhällsviktig verksamhet så gör man det i närheten av där man bor. Även om det kan innebära förlängda arbetsdagar har man möjlighet att komma hem till sina barn.
pullquoteSverige bör lära av Finland och Ukraina
Mot denna bakgrund vill vi i Ungsvenskarna se ett Sverige som lär av Finland och Ukraina och vågar skilja mellan rättigheter och plikter. Därför ska kvinnor på lika villkor frivilligt kunna tjänstgöra i Försvarsmakten men inte tvingas till det. Att värnplikten ska vara obligatorisk för män men frivillig för kvinnor är inte bakåtsträvande. Det är sunt förnuft. Det är en modell som tar hänsyn både till biologiska skillnader och samhällets långsiktiga överlevnad. Att försvara ett land handlar inte bara om krigsinsatsen i sig, utan också om att säkra förutsättningarna för framtida generationer. För att Sverige ska kunna bestå krävs starka familjer och en stabil befolkning.
Redan i dag föds det rekordfå barn i Sverige, att då samtidigt kalla in unga kvinnor i familjebildande ålder riskerar att förvärra denna utveckling. Därför ska staten inte med tvång söndra den familjebildande roll som är avgörande för landets framtid.
Denice Westerberg, förbundsordförande Ungsvenskarna
Kally Fröjd, generalsekreterare Ungsvenskarna
expand-left
helskärm
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
arrow Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
arrow Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer