Viktor Barth-Kron
Publicerad 18 nov 2025 kl 21.18
Det är faktiskt inte roligt längre, skriver Viktor Barth-Kron.
L-ledaren Simona Mohamsson.
Foto: HANNA BRUNLÖF
Öppna bild i helskärm
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Viktor Barth-Kron
Det är lätt att skoja om Liberalerna. De många sidbytena, den viktigpettriga attityden och förmågan att hamna i bråk med allt och alla, särskilt i det egna partiet, lämpar sig oerhört väl för det.
Det är dessutom tacksamt att skoja om Liberalerna, eftersom det också råkar vara Sveriges mest självironiska parti.
Eftersom jag själv har roat mig på liberal bekostnad fler gånger än de flesta får jag också vara först att säga det:
Det är faktiskt inte roligt längre.
Inför helgens landsmöte handlar nästan allt – precis som vanligt det senaste decenniet – om vilka partier man kan samarbeta med, hur det får gå till, och vilka man absolut inte kan samarbeta med.
Grundkonflikten är känd. En del i partiet anser att kopplingen till SD förgör partiets själ och leder till väljarflykt. En annan del anser att SD-samarbetet är det minst dåliga och att det är otydligheten som leder till väljarflykt.
Ansvaret vilar tungt på den generation som ledde Liberalerna hit
Trots år av gruppterapi har låsningarna bara hårdnat.
Trots försök till kompromisser är folk mer frustrerade än någonsin.
Liberalernas partiledare har nu av allt att döma ställt kabinettsfråga för en linje som hon inte ens tror på själv. Har det någonsin hänt förut?
Det klagas ibland på att medierna fokuserar för mycket på ”politiskt spel” och för lite på ”sakpolitik”. Men vad ska vi göra så länge Liberalerna finns?
De får ju nästan all sakpolitik de pekar på i Tidösamarbetet. De skulle förmodligen få det av Magdalena Andersson också. Likväl har de hittat ett sätt att förgöra en långt över hundraårig politisk tradition i Sverige.
För svensk politik är det kanske ingen tragedi. Tiderna förändras, någon gång måste partisammansättningen i Sveriges riksdag göra det också.
Men det här handlar inte om att ett parti riskerar att missa riksdagsspärren i ett val.
Liberalerna håller på att åka ut på ett sätt som gör det meningslöst att ens diskutera en återkomst.
Det är en tragedi i sig, om inte annat så för många människors livslånga engagemang.
Simona Mohamsson har hittills inte lyckats bryta tragedins dramaturgiska kurva, men att peka finger mot den sittande, unga partiledningen vore löjligt.
Ansvaret vilar tungt på den generation som ledde Liberalerna hit, lämnade knutarna olösta och sedan har vägrat hjälpa till med städningen.
Johan Pehrson mumlar vidare någon annanstans, på trygg distans från historieskrivningens jobbiga strålkastare.
Jan Björklund blev riksmarskalk hos kungen, Cecilia Malmström leder tankesmedjeprat i Washington och Erik Ullenhag är svensk generalkonsul i New York. Några sådana reträttposter lär det aldrig bli för Simona Mohamssons generation.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen och gör podden Politikrummet. Hör hans intervju med Magdalena Andersson (från 17/11) i spelaren här.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare