De progressiva storstäderna går till vänster. Tre tänkbara förklaringar till att S i Sverige inte ser samma utveckling.
Morgonen bjöd på två dramatiskt olika budskap till svensk socialdemokrati. Det ena var DN/Ipsos nya opinionsmätning, som visar att S mår bättre än på mycket länge. Hela 36 procent skulle rösta på partiet om det vore val i dag, samtidigt som Liberalerna hamnar på två procent avrundat uppåt och Kristdemokraterna på fyra procent avrundat uppåt. Kris i Tidögänget. Bubbel på Sveavägen 68.
Det andra var kommunalvalet i Danmark. Det blev ett ras av episka proportioner för de danska Socialdemokraterna. Totalt över hela landet tappade partiet
Riktigt illa för S gick det i Köpenhamn, där endast 12,7 procent röstade på det parti som på ett eller annat sätt styrt huvudstaden under svindlande 122 år. Segrare blev socialistiska Enhetslistan, som fick 22,1 procent, och Socialistisk Folkeparti, som fick 17,9.
Förväntad utveckling
Egentligen borde den här utvecklingen inte förvåna. Under Mette Frederiksens ledning har dansk socialdemokrati på ett konsekvent sätt rört sig mot det högerpopulistiska Dansk Folkepartis hållning i frågor som rör migration, kriminalpolitik och vad man lite förenklat skulle kalla för traditionella nationalistiska värderingar. Partiets gruppledare i Folketinget, Henrik Sass Larsen, sade att det inte skulle gå att pressa in ett A4-ark mellan Socialdemokraternas och Dansk Folkepartis flyktingpolitik.
Samtidigt satsade partiet hårt på att profilera sig i mer klassiska jämlikhetsfrågor, den omtalade “Arnepensionen”, för de som börjat jobba tidigt i livet och inte orkar arbeta fram till den ordinarie pensionen, har varit ett exempel på den politiken.
Egentligen har politiken inte någon gång lett till stora väljarframgångar för just Socialdemokraterna, men väl för vänsterblocket som helhet.
Lite förenklat kan man säga att Socialdemokraterna i Danmark på det viset under de senaste tio åren har lockat över en del av högerns väljare till vänsterblocket, samtidigt som Enhetslistan och Socialistisk Folkeparti har vuxit då mer väljare som varit mer liberala, gröna och progressiva lämnat Mette Frederiksens parti.
Detta har varit särskilt tydligt just i storstäderna, som alltid varit mångkulturella, myllrande platser, där progressiva värderingar lättare fått fäste än på landsbygden.
Och igår ledde det alltså till en brakförlust för S. En förlust som den här gången inte heller begränsades till de största städerna. S tappade stöd i 87 av 98 kommuner. I Fredrikshavn, ett klassiskt arbetarfäste, halverades partiet. Men där var det högerpartiet Venstre som tog hem segern.
Det borde bli en varningsklocka för svensk socialdemokrati.
Tre tänkbara förklaringar till skillnaden
I takt med att Sverigedemokraterna ökat sitt väljarstöd har S rört sig i samma riktning som sina danska partivänner. Flera socialdemokratiska valanalyser har dragit slutsatsen att S har vänt sig för mycket till storstadsväljarna, medelklassen och de med mer urbana värderingar. Förändringen är tydligt markerad både i konkreta politiska förslag inom migrations- och kriminalpolitiken (som att fjortonåringar ska kunna dömas till fängelse, att eller att hela södra Storstockholm borde bli en visitationszon) och i det partiprogram som antogs på partikongressen tidigare i år.
Magdalena Andersson betonar ofta att partiet gjort en förflyttning på dessa områden.
Så vad ska man dra för slutsatser av att det nu går åt pipan i Danmark, men att vi just nu inte alls ser den utvecklingen i Sverige?
En förklaring kan vara regeringsmakten. Mette Frederiksen har varit statsminister sedan 2019, genom pandemin och de ekonomiska svårigheter som följt av både den, kriget i Ukraina och Donald Trumps koleriska presidenttid. Det kostar att sitta vid makten i besvärliga tider.
En annan tolkning skulle kunna vara att de svenska väljarna ligger mer i fas med den förskjutning som S gjort. Det skulle förklara varför Vänsterpartiet och Miljöpartiet ännu inte sett någon tydlig ökning i stöd.
En tredje förklaring kan vara att Socialdemokraterna i Sverige inte tagit steget fullt ut på samma sätt som de danska Socialdemokraterna. Att stänga gränserna är en sak, i mångt och mycket vad som är praktiskt genomförbart för att samhället ska fungera som man vill. Att använda islamofobiska troper och sträva bort från den mångfald som de facto finns i samhället är något helt annat. Det handlar väl i grunden om det så kallade kulturkriget, och även där har dansk socialdemokrati hamnat nära den populistiska högern.
Samma kväll som valet hölls i Danmark presenterade Magdalena Andersson sin nya bok på ett arrangemang i Stockholm. I ett samtal med partikollegan Lawen Redar var hon mycket noga med att betona att de som kommit till vårt land och lever här nu är välkomna, att samhället ska göra allt för att de får ett jobb, att skolan för deras barn blir bra och att välfärden fungerar.
Mot bakgrund av gårdagens val i Danmark finns det nog skäl att hålla benhårt fast vid den distinktionen.
Jesper Bengtsson