Det har dödats över 70 000 människor i Gaza. Mitt i detta öppnar FN:s säkerhetsråd dörren för en ny form av ockupation, denna gång förpackad som en ”internationell stabiliseringsstyrka”. Resolution 2803 är inte ett steg mot fred, utan en kolonial manöver som syftar till att avväpna motståndet och säkra imperialismens intressen i Palestina.
Kommentar|Alex Fuentes
Trots att vapenvilan mellan Israel och det palestinska motståndet trädde i kraft den 10 oktober 2025 har Israel gång på gång brutit den, samtidigt som den humanitära blockaden upprätthålls. Gazas befolkning hålls fortsatt innestängd och utan livsnödvändiga resurser, en kollektiv bestraffning som möjliggörs av den internationella ”tystnadens diplomati”. Vi har sett en vapenvila i namn, men inte i handling.
Donald Trumps ”fredsplan” är inget fredsprojekt. Den är ett instrument för total kapitulation. Planen delar Gaza i en ”grön zon”, under israelisk och imperialistisk militär kontroll, inklusive brittiska, franska och tyska infanterisoldater, och en ”röd zon”, lämnad i ruiner. Ett delat Gaza under militär förvaltning. Washington talar öppet om att bygga ett ”nytt Gaza i Gaza”. Som den israeliske säkerhetsrådgivaren Eran Lerman formulerade det:”När palestinierna ser att denna del av Gaza erbjuder ett bättre liv kommer de att börja migrera från området som kontrolleras av Hamas” . Det är en plan som syftar till en tyst tvångsförflyttning, en fortsättning på den etniska rensningen av palestinskt territorium.
Resolution 2803 legitimerar inrättandet av International Stabilization Force (ISF), en 20 000 man stark militär styrka utanför FN:s blå hjälmars strukturer. Officiellt ska ISF ”skydda civilbefolkningen”, ”underlätta humanitär hjälp” och ”övervaka avväpningen” av Hamas och andra palestinska motståndsgrupper. I praktiken innebär detta att motståndsrörelsen ska avväpnas, Israel ska ges veto över styrkans operativa arbete, territoriet ska administreras av en ”fredsjunta” ledd av Donald Trump och palestinierna fråntas varje form av politisk självbestämmanderätt. Resolution 2803 är en ny ockupation med FN:s sigill. Att tala om ”neutralitet” är en förolämpning. Att avväpna det ockuperade folkets motstånd är inte fredsarbete, det är en sida i kriget. Det är som att ge Vladimir Putin i uppdrag att avväpna den ukrainska armén och besluta om landets regeringsform.
Trots kritiska ord avstod både Kina och Ryssland i säkerhetsrådet. Denna manöver är ett välkänt diplomatiskt sätt att ge grönt ljus utan att ta politisk kostnad; ett passivt bifall. Deras agerande bekräftar vad FN:s särskilda rapportör för Palestina, Francesca Albanese, redan sagt: att den internationella ordningen är medskyldig till Israels koloniala apartheid och nu också till dess folkmordslogik. Albanese lyfter särskilt att militärt samarbete – vapenhandel, underrättelseutbyten – är den mest avgörande formen av denna medverkan.
Hamas fördömer ISF och beskriver den som en ersättning av en ockupation med en annan:
”Att ge en internationell styrka mandat att avväpna motståndet gör den till en del av konflikten i ockupationens namn.”
De kritiserar också att resolutionen inför ett system av internationellt förmyndarskap över Gaza, en modern variant av kolonial ”mandatförvaltning”. Rätten till självbestämmande och rätten att göra motstånd mot ockupationen, principer fastslagna i internationell rätt försvinner ur texten som om de aldrig existerat. Och Hamas har rätt, det handlar om ”en utländsk ockupation i stället för en israelisk” och vi vet att motståndets vapen existerar därför att ockupationen existerar.
ISF är inte en fredsstyrka. Det är en militär förvaltningsarmé som för in västerländska trupper direkt i Gaza, garanterar Israels strategiska dominans, gör palestinierna till objekt för säkerhetspolitik och etablerar en kolonial ordning där ockupanten ska ”övervaka” den ockuperade. ISF blir en militär spjutspets för imperialistisk dominans. Detta är imperialismens språk: ordningen ska upprätthållas, inte rättvisan. Trumps egen kommentar avslöjar allt:”Ett erkännande och stöd för Fredsstyrelsen, som kommer att ledas av mig.” Det är en grotesk parodi på internationell diplomati.
FN är naturligtvis inte orsaken till det pågående kriget. Men organisationen används av de mäktiga då FN:s roll utnyttjas som diplomatiskt alibi för maktens logik. I Palestinafrågan fungerar FN inte som försvarare av folkrätten, utan som institutionell ram för imperialistiska staters intressen. Resolution 2803 är inte neutral. Den är ett politiskt mandat för fortsatt ockupation, denna gång under internationell flagg.
Vi står som sagt inför en ny fas av ockupationen, det är därför nödvändigt att förkasta resolutionen. Den: underminerar palestiniernas rätt att själva bestämma sin framtid, bestraffar motståndet, belönar Israels krigsbrott med politiskt kapital och territoriell kontroll och etablerar en internationell förvaltning som saknar demokratiskt mandat hos det palestinska folket. Palestinas framtid ska inte administreras av Trump, EU, Israel eller USA:s regionala lydmakter. Den kan bara avgöras av det palestinska folket självt.
Det som behövs är inte fler imperialistiska ”fredsplaner”, utan ett otvetydigt folkligt mandat under palestinskt självstyre och internationell solidaritet, ett slut på blockaden och ockupationen och ett globalt, internationalistiskt motstånd mot kolonialismen i alla dess former – i Sudan, i Kongo, i Palestina. Resolution 2803 är inte början på fred. Det är början på en ny ockupation.