Noa Bachner

Publicerad 18 nov 2025 kl 22.42Uppdaterad 19 nov kl 00.54

Historiens sämsta kvalspel är äntligen slut.

Fiaskot fullbordades av ett landslag i spillror.

Debutant och målskytt: ”Hoppas jag stärkt min aktie”

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Roony Bardghji.

Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärmNoa Bachner

Timmarna innan avspark hade något busfrö rest en ironisk staty över Jon Dahl Tomasson utanför Nationalarenan. 

Ett skämt. Det var till det den svenska fotbollspubliken anlände den här kvällen, den enda logiska slutstationen för det värsta VM-kvalet ett svenskt herrlandslag har mäktat med.

Återupprättelse stod på dagordningen. En sista liten möjlighet att injicera självförtroende i ett före detta fotbollslandslag, sönderslaget av ett taktiskt vansinnesdåd, dränerat på självförtroende och förlorat någonstans mellan olika svenska generationer och fotbollsskolor.

Men det blev…ja. Vad blev det?

Jag har aldrig ens varit nära att sätta mig och titta på någon av Andy Warhols experimentella filmer från 1960-talet, men av någon anledning läst tillräckligt mycket om den som hette Sleep och kom 1964 för att förstå ungefär vad man ska förbereda sig på. 

I fem och en halv timme får tittaren vila blicken på en man som sover. En bra bit av filmen är samma klipp som bara loopas fem-sex gånger.

Men. För att komma mentalt förberedd till Sverige-Slovenien den här novemberkvällen räckte det inte med att ha läst om den. Jag tror att man behövde ha sett den.

En uppgiven suck svepte över Solna

Graham Potter mönstrade en startelva utan Alexander Isak, som drogs med en varning och kunde bli avstängd till play-off-matcherna i mars. Det hade förstås varit urpuckat att använda honom.

Så här fick andra spelare chansen. Att inte många av dem kommer att starta när det gäller nästa gång var ingen vild gissning vid avspark, och än mindre så lagom till slutsignalen.

Första halvlek ägde mest rum i teorin. Den kraftigaste ljudvågen rullade över läktarna när Dogge Doggelito viftade med händerna mot jumbotronen. Ekot av den överraskande utbredda glädjen hade sedan länge dött ut när Slovenien tog ledningen efter ungefär en timmes spel. 

En uppgiven suck svepte i stället över Solna. 

Det lät som ljudet av en hel fotbollsnation som inte ens orkar bli besviken längre.

Förtjänar ett eget museum

Att hålla tillbaka med de allra mest känslomässiga reaktionerna mot kvällens resultat är rimligt, men knappast i sin dom över det svenska kvalet, som förtjänar ett eget museum, där statyn av JDT kan beredas plats, framtidens fotbollsspelare kan göra studiebesök och minnet av allt det här kan vårdas.

Sveriges prestation mot Slovenien däremot är svår att göra stor sak av.

Potter ställde ju ut reservlandslagets reserver. Elva spelare som knappt har spelat med varandra, färska från skadeperioder, trettio tusen förluster med Elfsborg, andraligor, eller som var redo att debutera efter sagolika, sena utväxlingar, vissa efter att ha skuttat i väg från Friska Viljor (Herman Johansson), andra från Onsala (Lundgren, som fick kröna debuten med ett mål, vilket var en droppe glädje i en något roligare andra halvlek).

Annons

Nej, det var mycket begärt att vänta sig en bländande insats, även om kvällens skakigheter på sin höjd var en missad möjlighet för flera spelare att etablera sig i förbundskaptenens medvetande på allvar.

Sverige har allvarliga problem

Så här. Kvalet till VM 2026 har visat ett antal saker.

Sverige har inte bredd nog att hantera skador på sina bästa spelare. Sverige behövde en ny förbundskapten. Sverige har allvarliga problem att odla försvarsspelare med sina främsta styrkor i att vinna dueller i luften och på marken. Och det svenska fotbollförbundet har genom en serie beslut och institutionaliserad självgodhet givit oss en landslagsverksamhet i spillror.

Graham Potter måste genomföra en omfattande reparation av sitt lag de kommande fyra månaderna, utan att träna fotboll med spelarna, eller ens arbeta med dem, och sedan skicka ut en elva med helt andra nyanser när det är dags att se vilket pris vi får betala för allt detta. 

Det är bara att önska honom lycka till.