110 forskare och universitetslärare i upprop

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

share-arrowDela

unsaveSpara

expand-left

helskärmMed anledning av Simona Mohamssons och Lotta Edholms pressträff... kan vi konstatera att det snarare är den vaga kunskapen om specialpedagogens uppdrag och roll som behöver utredas, skriver undertecknarna.Med anledning av Simona Mohamssons och Lotta Edholms pressträff… kan vi konstatera att det snarare är den vaga kunskapen om specialpedagogens uppdrag och roll som behöver utredas, skriver undertecknarna. Foto: Pär Bäckström/TT

DEBATT. Oavsett förutsättningar och behov har barn och elever i Sverige i dag en ovillkorlig rätt till inkluderande och likvärdig utbildning som är av hög kvalitet, vilket inte minst synliggörs i mål 4 i Agenda 2030 (Regeringskansliet, 2015). Att verka som lärare i utbildningsväsendets olika skolformer är således förknippat med höga krav och att skapa denna högkvalitativa likvärdiga utbildning kan inte vara ett ensamarbete för våra lärare.

Därför finns vid flera av våra universitet och högskolor, utöver olika lärarutbildningar, vidareutbildningar på avancerad nivå som leder fram till examen som specialpedagog och speciallärare. Det är två olika yrkesroller med ett gemensamt uppdrag som de delar med övriga lärarkåren – med möjlighet till interprofessionellt samarbete. Forskning och internationella ramverk vittnar om förtjänster med sådant samarbete (jfr Paulsrud & Nilholm, 2023; Äikäs et al., 2022, World Health Organization, 2010).

pullquoteEn mängd felaktigheter sprids

I debatt och politiska utspel ser vi i dag en mängd felaktigheter introduceras och spridas gällande specialpedagogens uppdrag och yrkesroll. Med anledning av Simona Mohamssons och Lotta Edholms pressträff den 27/10 där direktiv till en ny utredning om utbildningarna inom det specialpedagogiska området presenterades kan vi konstatera att det snarare är den vaga kunskapen om specialpedagogens uppdrag och roll som behöver utredas.

Därför vill vi tydliggöra följande. En specialpedagog har en grundläggande lärarutbildning, har därefter arbetat minst tre år som lärare, och har utöver detta skaffat sig en påbyggnad i form av en specialpedagogutbildning om 90 hp på avancerad nivå. Specialpedagogen utbildas mot ett kvalificerat kunnande inom det tvärvetenskapliga kunskapsområdet specialpedagogik. Denna specialpedagogiska kvalificering utgör ett komplement till den specialpedagogiska grund som finns i lärarutbildningarna (en grund som i sig behöver breddas för att på bättre vis kunna möta barns och elevers olikheter).

expand-left

helskärmSpecialpedagoger och speciallärare har betydelsefulla roller i det komplexa specialpedagogiska arbete som är nödvändigt som komplement till befintlig pedagogisk och didaktisk praktik för att uppnå ett högkvalitativt likvärdigt utbildningssystem för alla barn och elever, skriver undertecknarna.Specialpedagoger och speciallärare har betydelsefulla roller i det komplexa specialpedagogiska arbete som är nödvändigt som komplement till befintlig pedagogisk och didaktisk praktik för att uppnå ett högkvalitativt likvärdigt utbildningssystem för alla barn och elever, skriver undertecknarna. Foto: Viktoria Bank/TT

Fokus i specialpedagogprogrammet omfattar tre centrala områden för den specialpedagogiska yrkesrollen vilka innebär att specialpedagogen med fördel kan arbeta på de tre nivåer (individ-, grupp-, och organisationsnivå) som behövs för att nå högkvalitativ likvärdig utbildning. Specialpedagogens tre centrala ansvarsområden är:

1. Att identifiera möjligheter i lär- och undervisningsmiljöer. Detta betyder konkret att vara en del i att tidigt hitta lösningar på utmaningar som har olika orsaker och att hjälpa till att undanröja olika hinder för barns och elevers välbefinnande, utveckling och lärande. Ett möjlighetsidentifierande arbete ser vi som essentiellt för att ge barn och elever likvärdig utbildning.

2. Att leda kvalificerade samtal i olika pedagogiska frågor. Detta betyder konkret att handleda och stödja lärare eller annan pedagogisk personal i deras utveckling. Det kan handla om handledning i en mängd olika teman, såsom värdegrund och förhållningssätt, arbetssätt och metoder, eller annan handledning för individers eller gruppers utveckling. Kontinuerlig handledning är nära kopplat till kvalitetsutvecklingsarbete i undervisning och i andra förskole- och skolsammanhang.

3. Att delta i och leda förskole-/skolutveckling och specialpedagogiskt förändringsarbete. Detta betyder konkret att arbeta strategiskt med strukturella och organisatoriska frågor med långsiktiga helhetsperspektiv för att främja likvärdighet på ett systematiskt vis.

I alla dessa delar kan specialpedagogen arbeta riktat som kvalificerad specialpedagogisk expertis – till lärare, arbetslag och skolledare likväl som i svåra samtal med barn, elever, vårdnadshavare eller i externa samverkansmöten. Att beröva det svenska utbildningssystemet denna specialpedagogiska expertis vore att beröva barn och elever en chans till så högkvalitativ likvärdig utbildning som möjligt.

pullquoteOmfattande samhällsproblem om yrkesrollen försvinner eller begränsas

Att dessutom ge specialpedagoger skulden för det svenska utbildningssystemets brister är både felaktigt och orättvist. Att lägga ned eller minska antalet platser i specialpedagogutbildningen skulle göra att den specialpedagogiska expertisen och de interprofessionella samarbetena begränsas, vilket med största sannolikhet skulle få negativa konsekvenser för det svenska utbildningssystemet. Skolformen förskola skulle stå helt utan specialpedagogisk expertis.

Både specialpedagoger och speciallärare har betydelsefulla roller i det komplexa specialpedagogiska arbete som är nödvändigt som komplement till befintlig pedagogisk och didaktisk praktik för att uppnå ett högkvalitativt likvärdigt utbildningssystem för alla barn och elever.

Specialpedagogers arbete har stor betydelse för lärmiljön för väldigt många barn och elever, vilket gör det till ett omfattande samhällsproblem om yrkesrollen försvinner eller begränsas. Då finns stor risk att klyftorna mellan barn och elever i resursstarka respektive resurssvaga familjer ökar. Vi ser gärna en utökad specialpedagogisk kompetens både hos lärare i olika skolformer och hos speciallärare, men inte som ersättning för de nödvändiga specialpedagogerna. Det är ett alltför stort felsteg att ta. Vi föreslår därför i stället ett utökat fokus på att skapa goda förutsättningar för interprofessionellt specialpedagogiskt samarbete i förskola och skola.

Linda Palla, professor Malmö universitet

Helena Andersson, lektor Malmö universitet

Ann-Louise Silfver, docent och prefekt Malmö universitet

Pia Thimgren, senior adjunkt Malmö universitet

Madeleine Sjöman, lektor Malmö universitet

Johanna Öhrn, adjunkt Malmö universitet

Magnus Erlandsson, lektor Malmö universitet

Monica Polverari, adjunkt Malmö universitet

Lisa Hellström, docent Malmö universitet

Jessica Håkansson, biträdande prefekt och adjunkt Malmö universitet

Balli Lelinge, lektor Malmö universitet

Eva Thomasson, adjunkt Malmö Universitet

Annika Cederlund, adjunkt, Malmö universitet

Ann-Louise Ljungblad, docent Malmö universitet

Maria Rubin, lektor, programsamordnare Malmö universitet

Jeremias (Jerry) Rosenqvist-Aulin, professor emeritus Malmö universitet

Elsa Andersson, doktorand, adjunkt Malmö universitet

Ann Brovall, adjunkt Malmö universitet

Git Blomberg, fil lic och adjunkt Malmö universitet

Roger Åkerman, adjunkt Malmö universitet

Helena Roos, docent Malmö universitet

Charlotte Arkenback-Sundström, lektor Göteborgs universitet

Maria Barta, adjunkt Göteborgs universitet

Girma Berhanu, professor Göteborgs universitet

Inger Berndtsson, docent Göteborgs universitet

Malin Eliasson, adjunkt Göteborgs universitet

Cecilia Ferm Almqvist, professor Göteborgs universitet

Joanna Giota, professor Göteborgs universitet

Lina Grundberg, doktorand Göteborgs universitet

Jana Hanzel Kratka, lektor Göteborgs universitet

Cecilia Johansson, adjunkt Göteborgs universitet

Liselotte Kjellmer, lektor Göteborgs universitet

Emma Leifler, lektor Göteborgs universitet

Viktoria Norling, adjunkt Göteborgs universitet

Paula Raminder Wiktorell, samverkansdoktorand Göteborgs universitet

Monica Reichenberg, professor emerita Göteborgs universitet

Maria Sundqvist, lektor Göteborgs universitet

Shruti Taneja Johansson, docent Göteborgs universitet

Jonas Udd, adjunkt Göteborgs universitet

Gunilla Westman Andersson, lektor Göteborgs universitet

Malena Åvall, adjunkt Göteborgs universitet

Anette Bagger, professor Högskolan Dalarna

Maria Olsson, docent Högskolan Dalarna

Désirée von Ahlefeld Nisser, docent Högskolan Dalarna

Susanne Rosén, tidigare lektor Högskolan Dalarna

Veronica Semelius, fil. dr Högskolan Dalarna

Elisabeth Lindgren Eneflo, lektor Högskolan Dalarna

Therese Friberg, fil. dr Högskolan Dalarna

Carina Bååth, adjunkt Högskolan Dalarna

Sofia Gille, doktorand Högskolan Dalarna

Monika Hoffmann, doktorand Högskolan Dalarna

Daniel Östlund, professor Högskolan Kristianstad

Katarina Nilfyr, lektor Högskolan Kristianstad

Linda Plantin Ewe, lektor Högskolan Kristianstad

Linda Petersson-Bloom, lektor Högskolan Kristianstad.

Catarina Grahm, adjunkt Högskolan Kristianstad

Christina Svensson, lektor Högskolan Kristianstad

Sarah Rangstrand Hjort, adjunkt Högskolan Kristianstad

Helena Sjunnesson, lektor Högskolan Kristianstad

Gisela Håkansson, adjunkt Högskolan Kristianstad

Christer Ohlin, senior lektor Högskolan Kristianstad

Eva Björck, professor emerita Jönköping university

Åsa Olsson, docent Karlstads universitet

Anna Sjöqvist, biträdande lektor och programledare Karlstads universitet

Susanne Hansson, lektor Karlstads universitet

Eva Staffans, biträdande lektor Karlstads universitet, lektor vid Åbo Akademi i Vasa, Finland

Erika Steorn, adjunkt Karlstads universitet

Christel Sundqvist, professor Karlstads universitet

Ulrika Brolinson, adjunkt och doktorand Karlstads universitet

Maria Lennartsdotter, lektor Karlstads universitet

Susanne Severinsson, biträdande professor Linköpings universitet

Marie Jonsson universitetsadjunkt Linköpings universitet

Lotta Holme, lektor, Linköpings universitet

Tove Mattsson, universitetsadjunkt och doktorand Linköpings universitet

Annette Mathisson, doktorand Linnéuniversitetet

Johan Malmqvist, professor Linnéuniversitetet

Anna Lövström, lektor Linnéuniversitetet

Peter Karlsudd, seniorprofessor Linnéuniversitetet

Viktoria Lundström, adjunkt Linnéuniversitetet

Christina Linderos, adjunkt Linnéuniversitetet, doktorand Malmö universitet

Åsa Gardelli, professor Luleå tekniska universitet

Åsa Gyllefjord, adjunkt Luleå tekniska universitet

Kattis Edström, adjunkt och doktorand Luleå tekniska universitet

Fredrika Selberg Zolland, adjunkt och doktorand Luleå tekniska universitet

Karin Larsson-Hult, lektor Mittuniversitetet

Helena Tegler, biträdande lektor, programföreträdare Mälardalens universitet

Nina Klang, professor Mälardalens universitet

Ulrika Larsdotter Bodin, doktorand, Mälardalens universitet

Mina Sedem, lektor och studierektor Stockholms universitet

Joacim Ramberg, docent Stockholms universitet

Jude Tah, lektor Stockholms universitet

Ulf Jederlund, lektor Stockholms universitet

Hélen Knutes Nyqvist, lektor Stockholms universitet

Eva Silfver, professor emerita Umeå universitet

Gudrun Svedberg, lektor Umeå universitet

Martin Holmgren, fil dr Umeå universitet

Malin Ekesryd Nordström, lektor Umeå universitet

Maria Forsgren Hellberg, adjunkt, Umeå universitet

Erica Isberg, professionsadjunkt, Umeå universitet

Anneli Nielsen, lektor, Umeå universitet

Mikaela Nyroos, docent, Umeå universitet

Helena Vennberg, lektor, Umeå universitet

Gunilla Lindqvist, professor Uppsala universitet

Petra Gäreskog, doktorand, studierektor Uppsala universitet

Anna Johansson, fil lic, adjunkt Uppsala universitet

Thomas Barow, professor Örebro universitet

Charlotta Pettersson, lektor Örebro universitet

Helena Yourston, doktorand Örebro universitet

Anna Isberg, doktorand Örebro universitet

Josefine Karlsson, lektor Örebro universitet

Referenser:

Paulsrud, D. & Nilholm, C. (2023). Teaching for inclusion – a review of research on the cooperation between regular teachers and special educators in the work with students in need of special support. International Journal of Inclusive Education, 27(4), 541–555.

Regeringskansliet. (2015). Agenda 2030 för hållbar utveckling. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/

World Health Organization (2010). Framework for Action on Interprofessional Education & Collaborative Practice. Geneva: Switzerland: Department of Human Resources for Health.

Äikäs, A., Pesonen, H., Heiskanen, N., Syrjämäki, M., Aavikko, L., & Viljamaa, E. (2022). Approaches to collaboration and support in early childhood education and care in Finland: Professionals’ narratives. European Journal of Special Needs Education, 38(4), 528–542.

FAKTASå skriver du en debattartikel

Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.

arrow Debattartikel:

Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.

arrow Replik:

Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Läs mer