Sara Mitchell-Malm
Publicerad 19 aug 2025 kl 13.08
Norska kungahuset står inför ett herkulesarbete.
Att skylla åratal av egenhändigt filmade övergrepp på knark och diagnoser.
Men det är svårt att se att de har något val.
Vi lär få höra mer om ”stackars Marius”.
Marius Borg Høiby står åtalad för 32 brott och riskerar upp till tio års fängelse.
Foto: Haakon Mosvold Larsen / NTB TT NYHETSBYRÅN
Marius blev en del av kungafamiljen som tvååring, när hans mamma Mette-Marit blev ihop med kronprins Haakon.
Foto: Kongehuset Norge / STELLA PICTURES
Sara Mitchell-Malm
Åklagaren har inga problem att gå in på detaljnivå när han pratar om de våldtäkter Marius Borg Høiby anklagas för – för de finns fångade på film.
Ord står inte mot ord.
Den första filmade händelsen sker redan 2018.
Den senaste i november förra året.
Han gör det om och om igen, så många gånger att polisen inte kunnat identifiera alla potentiella offer i hans telefon.
Sån är han, Marius Borg Høiby. En del av den norska kungafamiljen sedan han var två år gammal.
Hur de tänkt tvätta sig själva och bonusprinsen rena från ansvar hintas det om redan kort efter att måndagens presskonferens är slut.
”Det säger sig självt att det inte är en lätt situation att vara i,” säger Marius Borg Høibys advokat om hur han mår, och tillägger att rätten måste kunna ”bevisa att han förstått” att kvinnorna inte varit vid medvetande.
”Stackars Marius” är en visa som sjungits i olika tonarter sedan han för knappt ett år sedan erkände att han slagit skiten ur sin sambo.
Både Marius själv och kronprins Haakon har pratat om diagnoser, och narkotikamissbruk, och saker som kräver ”hjälp och behandling”.
För vad ska de annars skylla på, när polisen säger sig kunna visa upp ”hundratusentals mediefiler och tiotusentals meddelanden”.
De måste trycka på arv – och inte kronprinsessan Mette-Marits – över miljö. Att Marius är sjuk, det är därför han gör sånt här.
För annars skulle det ju vara uppväxtens fel.
Och att vara moraliskt klanderfria är en del i det kungliga kontraktet.
Men precis som i fallet prins Andrew – drottning Elizabeths våldtäktsanklagade favoritson – så är kungafamiljens enorma privilegier en komponent i fallet Marius som inte går att ignorera.
Till Lizzies försvar kunde det i alla fall hävdas hon knappt var där – varken under Andrews formativa år eller senare. En dokumenterat oengagerad förälder.
Den lyxen har inte Haakon och Mette-Marit.
Frågan är hur väl hovets strategi kommer falla ut – dels i rätten, dels hos det norska folket.