Sakpolitiskt är Liberalerna intressantare och relevantare än på länge. Den nya partiledaren är vital, självsäker och rolig. Partiet har fått rätt förut. Räkna inte ut dem.
Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.
Bild: Caisa Rasmussen/TT
Inför Liberalernas landsmöte i Karlstad i helgen är allt mycket dystert. Opinionssiffrorna är rekordlåga, runt 2 procent. Internt råder ”domedagsstämning”, erfar en SVT-reporter. Partiet ”har blivit en tragedi”, förkunnar Expressen. Mötet i Värmland blir antagligen det sista som relevant kraft på nationell nivå, skriver en statsvetare i DN.
Eventuellt blir det strömavbrott i kongresshallen.
Möjligen brister någon då i gråt.
Är ett av Sveriges äldsta och finaste partier slutligen på väg ut ur riksdagen, kanske för gott?
Det är förstås möjligt. Siffrorna har varit låga länge. De gamla kärnväljarna i Bromma och på Gärdet i Stockholm har i stora stycken försvunnit. Trenden är ungefär densamma i traditionellt starka fästen i Västerås, som Stallhagen och Vasastaden. I valet 2022 överlevde man i praktiken på moderata stödröster. Det kommer man inte att kunna göra nu eftersom L gjort tydligt att man inte tänker släppa fram en M-ledd regering där SD-ministrar ingår, vilket M vill.
Annons
Annons
De ständiga grälen inför öppen ridå, mest i den eviga regeringsfrågan, hjälper förstås inte heller.
Men man bör samtidigt vara försiktig med att räkna ut Liberalerna på förhand som många nu gör, partiet är starkare än det ser ut och mitt uppe i ett slags omstöpningsarbete som är värt att ta på allvar. Opinionsvindar skiftar snabbt, fråga Vänsterpartiet 1998 eller för den delen Folkpartiet 2002, och de mindre partierna har en nästan mystisk förmåga att hålla sig kvar i riksdagen mot bättre vetande.
Den nya partiledaren Simona Mohamsson är uppenbart vital och trygg i sig själv samt för övrigt överraskande rolig. Hennes förtroendesiffror är låga därför att hon kom från ingenstans och ännu är tämligen okänd, men hon syns nu lite överallt på reklampelare i centrum och vid avfartsvägarna till E18. Hon har en intressant berättelse och är i princip lyckad svensk integration förkroppsligad. Man bör inte utesluta att hon gör tydligt avtryck i de viktiga slutdebatterna nästa höst, lite som Ebba Busch 2018.
En klar majoritet är kritiska till vinst i skolan, också bland borgerliga väljare, och alla vill att klassrummen ska vara lugna och trygga, även i utanförskapsområden.
Sakpolitiskt är Liberalerna paradoxalt nog intressantare och relevantare än på länge. Man räds inte längre lobbyisterna som verkar vara beredda att gå i döden för ofta djupt oseriösa friskolors rätt att göra vinst på skolpeng. Man räds inte långtgående och nödvändiga grepp för att få bukt med problemen i mycket stökiga skolor i utanförskapsområden. Man räds i sak faktiskt just nu ingenting.
Annons
Annons
Man har en balanserad linje i energifrågan, men en klimatminister som bakbinds av M och SD, man begriper vikten av ett starkt EU när Kina växer, och man är i praktiken det enda partiet som tar svenska ungdomars grasserande skärmberoende på allvar, en sorts epidemi och nationell ödesfråga.
Visst landar man landar fel i en del. Förbud mot strypsex är inget bra förslag. Att skriva in aborträtten i grundlagen är ogenomtänkt och hysteriskt. Att yra om euron så fort kronan tappar mot dollarn är inte seriöst. Elevrådsretoriken i många utrikesfrågor blir lätt pinsam. Linjerna i regeringsfrågan begriper ingen utom partifalangerna själva och möjligen Viktor Barth Kron på Expressen.
Men Liberalerna fick rätt om kärnkraften, om Nato och det självklara i att kunna (eller åtminstone försöka) tala svenska i Sverige. Och de ligger rätt och nära stora väljargrupper i flera av de viktigaste frågorna nu också. En klar majoritet är kritiska till vinst i skolan, också bland borgerliga väljare. Alla vill att klassrummen ska vara trygga och lugna, även i utanförskapsområden. De flesta förstår att Sverige behöver både kärnkraft och vindkraft, mest till havs. Många har egna barn med mani på mobilen.
Få brinner därtill mycket starkt för ett särskilt parti, de är med andra ord ganska lättrörliga.
”Bland de väljare som inte anger något parti finns en hög andel unga, storstadsbor och kvinnor. Mycket talar för att dessa grupper kommer att spela en viktig roll i nästa års riksdagsval”, konstaterade opinionsinstitutet Verian, tidigare Sifo, häromveckan.
Liberalerna under Simona Mohamsson kan vinna dem, också i Västerås, om partiet fortsätter hamra in sina förslag i sak, håller mun i övrigt, släpper sina linjer i den allt irrelevantare regeringsfrågan, i varje fall före valet, och visar lite disciplin i valrörelsen. Tänk fritt.