I Sosnovyj Bor en bit från miljonstaden S:t Petersburg producerar fortfarande två gamla kärnreaktorer av Tjernobyl-typ el för fullt.
– Reaktorerna kommer knappast att stängas innan nya, ersättande är klara, säger Aapo Tanskanen, ledande expert på Strålsäkerhetscentralen Stuk.
Byggnadsarbetet på två nya reaktorer började i fjol och i år och beräknas ta omkring tio år i anspråk.
Redan för ett drygt år sedan sade Tanskanen i en intervju för HBL att de gamla reaktorerna i Sosnovyj Bor aldrig borde ha fått vara i användning så här länge. De är planerade och byggda i Sovjetunionen, tagna i bruk 1980 och 1981.
Nu konstaterar Tanskanen att Ryssland inte tar hänsyn till finländska synpunkter. Finland har inga möjligheter att pressa fram beslut, påpekar han. Men trots att reaktorerna är gamla finns det ingen anledning att ligga sömnlös, tycker han.
– Om en allvarlig olycka sker är det sannolikt i första hand miljonstaden S:t Petersburg som drabbas, säger Stuks expert.
Finland och Ryssland har genom ett närområdessamarbete haft ett gemensamt larmsystem som varskott myndigheterna direkt om en olycka eller ett radioaktivt utsläpp sker. Larmsystemet fungerar fortfarande i Ryssland, men uppgifterna förmedlas inte direkt till Finland sedan en processdator gick sönder för tre år sedan.
Nu är Stuk beroende av information som kommer via Moskva. Centralen har också egna mätstationer som slår larm vid förhöjda strålningsvärden och ett samarbete med Estland som också mäter strålningen. Men det är inte alltid möjligt att spåra källan, påpekar Tanskanen.
– Det här betyder att vi har kortare tid på oss för att reagera om en situation som kräver åtgärder uppstår, än vad vi haft om vi fått direkt information från Sosnovyj Bor, säger Aapo Tanskanen.
Han uppger att Stuk har tankar kring hur man bättre ska kunna följa med situationen vid Finska vikens södra strand. Exakt hur centralen planerar att förbättra framförhållningen vill han inte gå in på.
Det tidigare samarbetet mellan Finland och Ryssland omfattade bland annat västerländsk teknik till de ryska kärnkraftverken och seminarier kring västerländsk säkerhetskultur.
Stuk har publicerat en forskningsrapport kring hur säkerhetssamarbetet fungerade från början av 1990-talet fram till det ryska anfallet på Ukraina.
Historieforskaren Petri Paju som skrivit om erfarenheterna av samarbetet menar att kriget ökar riskerna för incidenter vid de ryska kärnkraftverken som vi aldrig får information om.
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 öppnade västvärldens ögon för att kärnsäkerheten var eftersatt vid de sovjetiska kärnkraftverken, konstaterar Petri Paju. Oron i Finland gällde främst reaktorerna i Sosnovyj Bor och reaktorerna på Kola-halvön nära Murmansk.
– Säkerheten vid de här kärnkraftverken förbättrades genom internationellt samarbete, säger Paju.
Vad som hade hänt om säkerhetsarbetet aldrig genomförts är ingenting han fått de personer han intervjuat för rapporten att spekulera i.
Historikern Petri Paju konstaterar att det finsk-ryska samarbetet kring kärnsäkerhet har varit väldigt viktigt.
Foto: Suvi Harvisalo
Paju konstaterar ändå att spänningarna vid de ryska kärnkraftverken ökade 2014 då Ryssland annekterade Krim. Olika nationaliteter, många med band till Ukraina, jobbade vid kärnkraftverken och spänningarna mellan dem ökade, något som ledde till allmän osäkerhet.
Även om samarbetet avbröts först efter det ryska anfallet på Ukraina så tolkar Paju situationen som att kärnsäkerheten har försämrats redan i tio år.
– Det finska samarbetet med Ryssland har varit väldigt viktigt, genom det har vi säkert undvikit flera incidenter och eventuella olyckor, säger Paju.
Han påpekar att det i början av 1990-talet var centralt att förbättra underhållet av kärnkraftverken. Viktigt var också att utveckla säkerhetskulturen. Just den tidsperioden var viktig för de ryska kärnkraftverken, betonar han.
– En kärnkraftskatastrof var fullt möjlig i början av 1990-talet och kunde ha skett utan hjälpen från väst, säger Petri Paju.
Historikern betonar att kontinuerligt underhåll behövs så att problemen inte får växa sig för stora. Dessutom måste man kunna tala öppet om eventuella problem, inte dölja dem av rädsla för eventuella påföljder.
Paju skriver i sin rapport om hur det finsk-ryska samarbetet lyckades när finländarna väl förstod den ryska arbetskulturen. Det gällde att diskutera, inte att diktera förbättringsåtgärder.
Enligt Pajus rapport hade experter från andra länder som också erbjöd hjälp inte alltid samma kulturella förståelse.
I forskningsrapporten beskrivs också hur den ryska partens öppenhet under de första åren avtog under årens lopp. Inflytandet från centralmakten i Moskva stängde an efter dörrarna till kärnkraftverken och tystade de ryska samarbetsparterna under 2000-talet.
Hur oroliga vi i dag borde vara för den ryska kärnsäkerheten kan Paju inte säga. Kärnkraftverken är i bättre skick än i början av 1990-talet, men kärnsäkerheten kräver fortfarande uppmärksamhet, understryker han.
Fakta.Kärnkraftverket i Sosnovyj Bor
Kärnkraftverket i Sosnovyj Bor ligger omkring 70 kilometer väster om S:t Petersburg.
Avståndet till södra Finland är cirka 200 kilometer.
Formellt talar man i Ryssland fortfarande om Leningrads kärnkraftverk.
Kärnkraftverket har fyra reaktorer i drift. På området finns också två nedlagda reaktorer.
De två äldsta i drift varande reaktorerna är tagna i användning 1980 och 1981 och är grafitmodererade, av samma typ som kärnkraftverket i Tjernobyl.
De två nyare reaktorerna är tryckvattenreaktorer.
Byggandet av två nya tryckvattenreaktorer har påbörjats.
Källa: Huvudstadsbladet
Visa mer
Visa mindre