Tvärs över gatan från SVT startar Henrik Jönsson en ny tv-kanal, 100.se. Med vd:n och kompanjonen Marie Söderqvist och en grundplåt från fem hemliga företagsledare gör han den hittills mest ambitiösa satsningen på rörlig bild från högerhåll i Sverige. Pengarna ska hålla projektet ”100 procent” flytande i tre år, tills annonsörer och sympatisörer kan bära affären. 

Inget innehåll är bakom betalvägg, men den som vill får betala 1 249 kronor ändå. Det motsvarar public service-avgiften ”som ju inte är frivillig”, påpekar Jönsson.

När Fokus besöker den stora studion pågår fortfarande tekniska installationer.

– Det tekniska hantverket… vi har mycket kritik mot SVT, men de är duktiga på teknik och produktion, säger Marie Söderqvist, lätt utmattad efter att under flera månader ha styrt över studiobygget. Även sajten skalas upp för att bli ”en korsning av Expressen och Daily Wire”.

Egentligen är satsningen SVT:s förtjänst, menar Henrik Jönsson. Journalisten Anders Holmbergs förtjänst, närmare bestämt. För det var när Jönsson grillats i programmet 30 minuter i december i fjol som finansiärerna strömmade till.

– Folk sa till oss: ”Det här är helt knäppt. Man kan inte använda skattepengar till att försöka ifrågasätta en enskild person som har en egen stor youtubekanal”, säger Marie Söderqvist.

Andra tyckte att intervjun i 30 minuter var rätt och rimlig eftersom du, Henrik, är en framträdande opinionsbildare. Ingen Lille Skutt precis…

– Naturligtvis uppskattar en vänsterlutande publik att public service attackerar en fristående högerdebattör, men många har bilden att de förhävde sig på ett antagonistiskt sätt.

I söndagens Agenda i SVT (16/11) påpekade Thomas Mattsson att ”det finns ingen forskning som pekar på att det finns en partiskhet åt vänster” i svensk public service. Hur kommenterar ni det?

– Fast förtroendepolariseringen talar sitt tydliga språk, och det nämnde Thomas Mattsson också som ett problem för public service. Tittare till vänster har mycket högt förtroende för public service, medan det är lågt och fallande om du frågar dem som står till höger. Det är ett stort demokratiskt misslyckande, och visar hur mycket mediemarknaden måste förnyas.

Bemanningen går från tio personer vid starten till 20 personer i vår. Sju olika format lanseras, bland annat Bildad som Bali, där debattören med förnamnet Hanif utmanar kända vänsterprofiler i kunskapsfrågor. Redaktionschefen Per Gudmundson, tidigare ledarskribent på SvD och ansvarig utgivare på Bulletin, ska leda programmet Sverigebilden och kulturskribenten Lars-Anders Johansson är producent för Mediekorridoren.

Youtubern Henrik Jönsson startar gratiskanalen 100 procent, Sveriges svar på Fox News. Foto: Pressbild

En grundläggande tes för hela projektet är att journalistik aldrig är neutral.

– Opartisk journalistik är en enhörning. Det finns inte. Vi är i stället ärliga och öppna med att vi är höger och marknadsliberala. Men utifrån det är vi intellektuellt nyfikna. En frodig och vildvuxen mediemarknad med flera tydligt deklarerade avsändare är mer demokratiskt och önskvärt än public service, säger Henrik Jönsson som därför hyllar Magda Gads ”halvknasiga initiativ”.

– Helt rätt att hon drog igång det.

I programmet Replik får makthavare som anser sig fultolkade eller feltolkade i media tala ut. Första gästen är äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M). Tillsammans med finansminister Elisabeth Svantesson hamnade hon i sifferkonflikt med DN:s ledarsida om hur många familjer som får 46 500 kronor i bidrag.

Det låter som om ni stryker henne medhårs?

– Din fråga visar på det som jag tycker är ett konstigt förhållningssätt gentemot politiker. Att journalisters mål är att visa att politiker har fel. Finansdepartementet har väl ändå Sveriges bästa resurser för beräkning, säger Marie Söderqvist.

– Det är klart, alla lever i en verklighet med invandring, kriminalitet och kulturkrig, och de traditionella medierna orkar inte riktigt prata om det på ett vettigt sätt. Och då lämnas det över till andra medier som kanske gör det mer burdust och hårdhänt, klickorienterat. Man kan göra som vi – hitta någon sorts intelligent sätt att prata om de här frågorna, säger Marie Söderqvist.