Publicerad 23 nov 2025 kl 14.00

Linda Spåmans nya bok följer hennes pappas liv från ALS-diagnos till självmord. 

Anna Hellgren gillar den Augustnominerade ”Ett år av apokalyptiskt tänkande”. 

Linda Spåman är nominerad till Augustpriset.

Foto: Galago

Öppna bild i helskärm

Illustration ur ”Ett år av apokalyptiskt tänkande”.

Foto: Linda Spåman / Galago

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Det är tur att känslor är haram i litteraturkritiken – annars hade ni pådyvlats mina snyftningar nu.

Slutet på Linda Spåmans självbiografiska seriebok ”Ett år av apokalyptiskt tänkande” kan bara en sten – alternativt de med helt okomplicerade fadersrelationer – stå kallsinnig inför; när allt som syns av den bångstyrigt dominanta Walter på den mattsvarta sidan är hans oskyddade fötter i ett trassel av händer som till slut drar honom mot evigheten.

Boken tar sin början efter döden, när Linda följer det beskäftiga skelettet till färjkarl på pappans resa över Styx. För Benrangel-Karon berättar hon, ständigt avbruten av sin liksvepta far, om deras sista år tillsammans – innan Walter tar livet av sig med hjälp av sprit, tabletter och en plastpåse från Willys.

Öppna bild i helskärm

I samma stund som Linda Spåmans pappa Walter får diagnosen ALS deklamerar han för läkaren och henne att han tänker ta livet av sig innan det är för sent, han vägrar acceptera en tillvaro som grönsak.

Om Linda vill fortsätta att träffa honom får hon snällt acceptera dödsplanerna, han saknar ork att tänka på nån annans känslor.

Det har Walter aldrig haft. Lindas syskon, Walters exfruar, släkt och vänner är redan borta. Han beordrar Linda att inte berätta för dem när han dör.

Spåmans bilder uttrycker all den smärta som är omöjlig att dela i en slags naivistisk expressionism. Vassa linjer, stark vattenfärg. En avgrund lurar i varje ansikte.

Han röker en röd Prince, den första på 20 år.

När Walter härjar med ALS-teamets klämkäcka optimism (nej, man får absolut inte ta livet av sig) ligger Linda i fosterställning en bit bort. Runt Walters arga kropp ringlar en orm.

Men allt är inte nattsvart. Walter och Linda tittar på ”Gift vid första ögonkastet Australien” och dödstädar (Linda kastar allt, Walter domderar från sängen). Den sista tiden känner han livet i sig när Linda uppfyller hans sista önskningar.

Han röker en röd Prince, den första på 20 år, med fötterna mot sanden och äter väldigt många halv special innan en av dem faktiskt blir den sista.

Hade jag inte varit vegetarian hade jag tagit en också.

SERIEBOK

LINDA SPÅMAN

Ett år av apokalyptiskt tänkande

Galago, 248 s.

Visa mer

Anna Hellgren är litteraturredaktör på Expressens kultursida.