För ett par veckor sedan fick vi hem ett brev från sonens skola. Det var dags för vaccination.
För att få sprutan som skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund måste båda vårdnadshavarna ge sitt medgivande på en blankett. Det framgår i brevet att för att avstå från sprutan ska detta också anges på medgivandeblanketten. Frågan är då vad som händer i det fall den ena vårdnadshavaren vill att barnet ska bli skyddat mot dessa sjukdomar och den andra inte. Eller om den ena vårdnadshavaren svarar på blanketten och den andra antar att det räcker med den enes medgivande. Kommer barnet inte få vaccin då?
Det viktiga vaccinationsprogrammet har bidragit till att ingen numer känner till något barn som drabbats av barnförlamning (polio). Och tyckte vi det var jobbigt att hålla avstånd under pandemin så kan man bara föreställa sig hur det skulle vara att försöka undgå mässling, som kan smitta i upp till två timmar efter att en insjuknad har lämnat ett rum.
Att vaccinera sitt barn borde vara det självklara valet. Det borde räcka med att ge information om att vaccination kommer att ske. Det har varit en självklarhet i Sverige under så lång tid nu att det borde förutsättas att svarar man inte på blanketten om vaccination så ger man sitt tysta medgivande. Det ska vara lätt att göra rätt.
Det är det fåtal som inte vill ge sitt barn och samhället detta skydd som aktivt ska behöva avsäga sig rätten till vaccination. Annars har antivaccinationsrörelsen verkligen vunnit mark.
Anatole