Publicerad 27 nov 2025 kl 05.00
I Han Kangs ”Fyra berättelser” vill alla vara någon – eller något – annat än de är.
Thomas Götselius blir inte imponerad av Nobelpristagarens gamla noveller.
Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024.
Foto: Lee Chunhee / Natur och kultur
Öppna bild i helskärm
Thomas Götselius är professor i litteraturvetenskap och kritiker i Expressen.
Foto: Sören Andersson / Stockholms universitet
Öppna bild i helskärm
80RECENSION. Allting lever. Träden, gräset, ja, bergen lever på samma sätt som människorna lever. Och eftersom allting lever på samma sätt kan allt levande byta plats. I Han Kangs författarskap pågår en besjälning av tillvaron som är lockande och skrämmande på en och samma gång. Lockande i sitt överskridande av människans villkor, skrämmande i sitt övergivande av det mänskliga.
Som kvinnan som vill bli ett träd i genombrottsromanen ”Vegetarianen”.
I samlingen ”Fyra berättelser” återkommer den fantasin. I en novell berättar en man om sin unga hustru som plötslig upptäcker märkliga blåmärken på sin kropp. Ingen av dem förstår hur de uppstått men efter hand blir de fler. Hon slutar äta och vill hellre tillbringa dagarna på balkongen. Där ställer hon sig i en kruka och njuter av att ha jord och vatten kring fötterna. Till sist är förvandlingen ett faktum: hon har blivit en växt. När hösten kommer vissnar hon men bär samtidigt frukt. Att mannen inte bara planterar hennes frukter för att odla nya ”växter” utan även provsmakar dem ger berättelsen en obehaglig underton. De lämnar – fattas bara annat! – ”en bitter eftersmak på tungan”.
Öppna bild i helskärm
Vad handlar detta om? Mäns våld mot kvinnor? Människans vantrivsel i kulturen? Surrealism i balkonglådan?
Han Kang fyller sin berättelse med antydningar men är noga med att den inte ska kunna avkodas. Novellen blir en gåta utan lösning, en grotesk tankebild att begrunda. Och författaren en modern Ovidius på spaning efter nya metamorfoser.
Det kan låta lockande. Ändå är det något liksom intresselöst med dessa noveller. Trots att förloppen är suggestiva på handlingens plan rycks jag inte med. Och det är inte för att förvandlingstricket uttömts en gång för alla av den gamla skalbaggen Gregor Samsa. Det är i stället ett slags uttryckslös alldaglighet i Han Kangs stil som gör att man hör hennes berättare utan att riktigt kunna förmå sig att lyssna. Hade inte vem som helst kunnat formulera sig så här, tänker jag och vänder blad.
Nej, detta är inte Han Kangs största stund som författare.
I en annan novell förvandlar sig en man till kvinna. Och i en tredje drabbas en kvinna som sörjer sin döende syster av groteska sår på fötterna. Alla vill de bort från den plats de befinner sig, från den kropp de lever i, från de människor de är. Och alla förblir de märkligt anonyma.
Nej, detta är inte Han Kangs största stund som författare. Den avslutande novellen liknar rentav en stilövning. Enligt Ellen Mattsons förord tycks den också ha ett tidigt tillkomstdatum (en datering av novellerna hade varit värdefull). Det innebär att denna bok markerar ett bekant moment i en Nobelpristagares karriär. Nämligen det ögonblick då det svenska förlaget närmar sig botten i skrivbordslådan i sin jakt på ännu något – vad som helst! – att översätta innan publiken tappat intresset.
NOVELLER
HAN KANG
Fyra berättelser
Översättning Anders Karlsson och Okkyoung Park
Natur och kultur, 80 s.
Visa mer
Thomas Götselius är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.