Simon Claesson återvänder till tävling ett och ett halvt år efter en livshotande olycka.
Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärmArtikeln i korthet
21-åriga skidåkaren Simon Claesson återvänder till tävling 19 månader efter en livshotande olycka.
Han överlevde sju hjärnblödningar, krossat skallben och lång rehabilitering.
Comebacken handlar om glädje, envishet och att aldrig ge upp.
Visa mer
Vassaraälven har sedan länge tagit årets sista andetag och frusit för vintern. Gällivare är precis som man tänker sig att Gällivare ska vara i slutet av november.
Ett glittrande, snöigt vykort några få timmar om dagen. Iskallt och becksvart resten av dygnet.
I en röd campingstuga sitter Simon Claesson, 21, och tittar ut över den frusna älven. I morgon startar det nationella premiären. En viktig tävling för många, men för Simon är den något helt annat.
Han ska äntligen få göra något han väntat på i över ett och ett halvt år.
– Jag känner bara glädje i kroppen. Fy fan vad skönt det är. Förlåt att jag svär.
Du får svära hur mycket du vill.
– Det är ju så jag känner. Förra året var jag inte nära att göra något sånt här. Kroppen fungerade inte tillräckligt bra då.
Trodde du helt ärligt att du skulle vara här i dag?
– I mitt huvud har det inte funnits något annat. Det enda jag har gjort i hela mitt liv är att åka längdskidor. Jag ska tillbaka. Jag ska åka igen.
Simon Claesson tävlade alla tre dagar i Gällivare.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Redan till helgen är det tävlingsdags igen, då i Boden.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Klockan är bara kvart över ett men solen är redan på väg ner.
När den går upp igen ska Simon Claesson köra ett tävlingslopp igen – 19 månader och fyra dagar efter olyckan som kunde avslutat hans liv.
Har inte många minnen från kvällen
Det är mitten av april 2024 och bakom sig har Simon Claesson sitt livs bästa vinter.
Han har vunnit sitt första lopp i den nationella juniorcupen och på JSM är han nära att ta medalj i sprinten, men kroknar på upploppet och slutar fyra.
Om några veckor ska Simon ta studenten. Men först ska han och några klasskompisar fira att säsongen är över. Precis som varje år samlas skidåkare från hela landet i Bruksvallarna för en rejäl avslutningsfest.
Redan i bilen på väg upp till fjällen sätter förfesten i gång.
– Alla utom föraren började dricka. När vi kom upp till stugan där vi skulle bo… då gick det mer utför.
Utför som att ni drack mer?
– Ja, alldeles för mycket.
Simon blir tyst. Han har inte många minnen från den här kvällen, men det han kommer ihåg är svårt att formulera i ord.
– Det här tycker jag är jättejobbigt att prata om. Det är jättekänsligt.
Simon bor numera i Falun och studerar grafisk design på högskola.
Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Simon vet inte hur det går till, men han och några kompisar bestämmer sig för att avsluta festkvällen uppe i en av alpinanläggningens brantaste backar.
När de ska gå ner igen förändras hans liv för alltid.
Annons
– Jag kommer ihåg att jag har en spade i handen eftersom det var så halt. Jag tänkte att jag skulle gå mellan träden vid sidan av backen. Det var då jag ramlade.
När kompisarna kommer ner märker de att Simon är borta. De ropar efter honom men får inget svar.
Det visar sig att han ligger i mitten av backen med ett krossat skallben och kramar ett träd. Han har blod i ansiktet och andas tungt.
En av kompisarna börjar göra hjärt- och lungräddning. En annan ringer 112. Knappt två timmar senare ligger Simon i en ambulanshelikopter.
Operationen riskerade Simons liv
På sjukhuset i Östersund hittar läkarna sju hjärnblödningar, flera sprickor i skallbenet och en bruten nacke. Simon förs omedelbart vidare till regionsjukhuset i Umeå.
Där opereras han flera gånger om innan läkarna tar beslutet om att genomföra en operation som riskerar Simons liv. Han ska få ett nytt skallben.
Simon Claesson tillsammans med sin pappa i målområdet efter comebacken.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Simons föräldrar och syster reser upp till Umeå. Där finns också hans dåvarande flickvän och två av vännerna som var med under festkvällen i Bruksvallarna.
– De har varit otroligt stöttande hela vägen. Jag är väldigt tacksam för att de var där. Det värmer mig, säger Simon i dag.
Operationen lyckas, men Simon hålls fortfarande nedsövd. Efter en vecka flyttas han till Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och sedan vidare till sjukhuset i Halmstad.
Det är där han till slut vaknar och säger sina första ord.
– ”Keep on walking”. Jag har ingen aning varför jag sa just så, men det var det första som kom ur min mun.
Han har överlevt mot alla odds.
– Jag fick höra att jag inte varit vid liv om jag inte hade varit en vältränad skidåkare. Läkarna tycker att det är helt sjukt. De trodde att jag inte skulle kunna röra mig från nacken och neråt.
Efter en tid får Simon komma upp ur sängen, men det går inget vidare. Han är orkeslös och utan balans. Föräldrarna får köra runt honom i rullstol i sjukhuskorridorerna.
– Jag kunde varken stå upp eller gå. Jag behövde hjälp för att kunna gå på toa, annars ramlade jag bara ihop.
Claesson låg på fyra olika sjukhus innan han skrevs ut.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Han låg nedsövd i flera veckor.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Claesson fick ett nytt skallben efter en sex timmar lång operation.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Skidåkaren överlevde mot alla odds.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärmTillbringade månader på sjukhus
Rehabiliteringen går långsamt framåt. Rullstolen byts ut mot rullator. Efter flera månader på sjukhus skrivs Simon ut från sjukhuset och får komma hem till föräldrahemmet i Falkenberg.
Annons
Han har problem med motoriken. Först kan han inte styra vänstra halvan av kroppen – sedan är den högra sidan som lägger av.
För att lära sig att kontrollera kroppen igen får Simon i uppgift att laga enklare maträtter. Första uppgiften är pasta pesto.
– Egentligen är det inte jättesvårt, men det gick först inte att skära lök med handen. Fast jag lyckades att koka pastan, slänga på lite pesto och bacon. Till slut fick jag i löken med. Det blev jättegott.
I november 2024, åtta månader efter olyckan, är Simon tillbaka på rullskidbanan i Falun och tränar bland landslagsåkare. Ett år senare är han redo att tävla igen.
Rehabiliteringen går långsamt framåt…
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
…och Simon får kämpa för att få tillbaka motoriken.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Motoriken och rörligheten är tillbaka, men huvudet orkar inte alltid med i tempot.
– Jag känner av hjärntröttheten när det blir för mycket. Då blir allt bara en sörja i huvudet och det blir inte så tydligt för andra att förstå vad jag menar när jag pratar.
Det måste ha varit en traumatisk upplevelse för dina kompisar som var med när du skadades. Pratar ni om det ni varit med om?
– Nej, vi pratar inte så mycket om det. Jag har tyckt att det har varit en jättejobbig grej att snacka om, så jag har väl inte varit så inbjudande till det.
I stugan intill sitter Simons klubbkompisar i Ulricehamn och väntar på honom. I morgon är det dags för säsongens första tävling, sprint under nationella premiären i Gällivare. Han är lite nervös inför comebacken, men mest förväntansfull.
– Nu vill jag bara fullfölja säsongen och känna att jag gjort mitt bästa. Förhoppningsvis motiverar det mig att fortsätta utvecklas och bli duktig.
Har du aldrig varit för rädd för hur illa den här historien hade kunnat sluta?
– Jag har försökt att inte gräva ner mig så mycket i hur det hade kunnat gå, utan i stället bara göra det bästa av situationen.
Simon ler.
– Jag har aldrig tyckt om att klaga.
Reporter Philip Gadd träffar Simon Claesson i stugan i Gällivare.
Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärmClaesson: ”Fruktansvärt roligt”
Nästa dag startar Simon Claesson sist av de 139 anmälda åkarna i sprintkvalet.
Han går i mål på 126:e plats och är 20 sekunder från att gå vidare till kvartsfinal. Men det spelar ingen som helst roll.
– Det här var väldigt, väldigt jobbigt.
Simon pustar ut och kramar om sin pappa.
– Men också fruktansvärt roligt.
Se premiären av Sverigecupen direkt på Expressen fredag-söndag.