Publicerad 27 nov 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 06.12
Under senare tid har någonting förändrats med Sverigedemokraterna.
Medlemmar inom partiet behandlas med olika måttstockar – och kvinnor drabbas hårdast.
Det finns en tystnadskultur och den är total, skriver Marianne Sandström som valt att lämna partiet.
Marianne Sandström, Överkalix numera politiskt oberoende oppositionsråd i region Norrbotten.
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
”Det finns en tystnadskultur – och den är total”, skriver Marianne Sandström.
Foto: Johan Nilsson/TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. År 2017 gick jag in i Sverigedemokraterna. Då upplevde jag partiet som framsynt som vågade ta tag i de samhällsproblem som andra undvek, och som stod upp för möjligheten att verka i hela landet. Under många år kände jag att jag var del av ett lag som ville förbättra Sverige, inte minst för oss i glesbygden.
Från Norrbotten drevs till exempel frågan om statlig återbäring av vinster från våra naturresurser, en rimlig och viktig fråga som tyvärr inte fick gehör.
Under senare tid har någonting dock förändrats. Sverigedemokraterna talar inte längre om glesbygden i positiva eller konstruktiva termer. När Ludvig Aspling beskrev Jokkmokk som en tärande kommun valde jag att ta avstånd från uttalandet.
Jokkmokk är långt ifrån en tärande kommun med en bruttoregionprodukt på 883 000 kronor per invånare, jämfört med rikssnittet om 559 000 kronor utifrån stora värden från naturresurser och som en av landets största producent av vattenkraftsel.
Osund vänskapskorruption
Samtidigt har partiets retorik hårdnat mot den samiska befolkningens rättigheter kring jakt och fiske. Sverigedemokraterna menar att markrättsfrågan kommer att bli en av de viktigaste valfrågorna i Norrbotten, men på ett sätt som ställer grupper mot varandra. Detta är inte den politik jag en gång gick in i partiet för att arbeta med.
Jag valde Sverigedemokraterna för att de var det parti som sade sig vilja värna glesbygd och människors möjligheter till ett värdigt liv i glesbygden.
Det är dock inte bara politiska sakfrågor som gör att jag lämnar. Partiet har förändrats organisatoriskt. Den folkrörelse för hela landet som man sade sig vara finns inte längre kvar. I stället har en osund vänskapskorruption som sträcker sig ända upp till partiledningen tagit vid. Medlemmar inom partiet behandlas med olika måttstockar – och kvinnor drabbas hårdast.
Fick video med sexuellt innehåll
Ett exempel är att en kvinna i Norrbotten uteslöts ur partiet för att hon gillat inlägg från Medborgerlig samling och dess företrädare på Facebook. Samtidigt sitter en man kvar i partiet trots grova uttalanden där han försvarat mäns våld mot kvinnor. För honom räckte det att lämna samtliga förtroendeuppdrag.
Flera kvinnor som slagit larm om sexuella trakasserier och övergrepp har också tvingats bort.
Själv fick jag en runkvideo, som påstods föreställa en partikollega, skickad till mig av en annan partikamrat. När jag flaggade för händelsen internt konstaterades snabbt att ingenting olämpligt skett. Jag polisanmälde, men utredningen lades ner. Till Norrländska Socialdemokraten sa den polisanmälde mannen att min anmälan var ”ett vedervärdigt försök till karaktärsmord”.
Annons
Det finns en tystnadskultur – och den är total.
Martin Kinnunen, vice ordförande i medlemsutskottet skrev i mejl till hela den dåvarande partistyrelsen: ”Det finns säkert anledning att inom organisationen diskutera hur man bäst kan agera vid sådana här händelser och hur man så respektfullt som möjligt för alla parter till exempel kan slå larm om ett misstänkt ofredande från någon i partiet”.
Fortfarande finns ingen tydlig policy för hur sexuella trakasserier och ofredanden ska hanteras inom den egna organisationen. Det finns en tystnadskultur – och den är total.
För egen del har jag kommit till slutsatsen att jag inte längre känner igen det parti jag en gång engagerade mig i. Sverigedemokraterna är inte längre mitt parti och därför lämnar jag.
Av Marianne Sandström
Överkalix numera politiskt oberoende oppositionsråd i region Norrbotten